Jaha-ja. I helgen var det semifinal...kvartsfinal..ja, vad de nu väljer att kalla alla dessa del- och helfinaler nuförtiden. Jag pratar om melodifestival.

Vilka gick vidare. Startfältets två sämsta låtar. Wahlgrens sång...same shit, som det för det mesta är när det gäller schlager. Anderssons låt skulle kunna vara bra om det var någon annan som sjöng. Hon ska inte sjunga smäktande kärlekslåtar, vilka kräver lite mer studs i rösten. Det låter som att hon gnäller i de höga tonerna. Men vad vet jag egentligen. Lekman som jag är. Men i mina ögon lät det inte bra.

Jaja. Nu på  lördag är det dags för final.

Jag kan hålla med om att melodifestival är schlager och kvalitén är därefter också. Då finns det inte plats för bra musiker och bra musik. Jag tänker Pain of Salvation.

Jo, jag gnäller och jag kommer att sitta bänkad på lördag och gnälla ännu mer. För att inte tala om den stora Grande Finale, som går av stapeln någongång i maj. Då ska det pustas, stönas och gnällas ännu mer.

Vad härligt att melodifestivalen finns. Den hatade och älskade festivalen. Den utdragna plågan, som ändå får många människor att sitta i soffan på lördagkvällar och diskutera eventuella bra och dåliga låtar, artisternas klädval och billig plagiat.

I slutändan är det ju ändå alltid fel låt som vinner. Det måste vi slå fast om...

Längtar till lördag...eller inte?

Väl mött!