Opium, heroin, subutex
"NÄR CHRISTER druckit två starköl på kort tid ber jag honom beskriva hur det kändes första gången han tog en fix med heroin. Svaret kommer snabbt:
- Jag träffade Gud.
Massor av folk passerar på trottoaren tätt intill oss. Christer tittar länge efter två unga kvinnor i kjol. Bägge med röda stövlar. Han skrattar glädjelöst.
- Men jag träffade honom aldrig igen! Haha! Fast jag jagade som fan."
Citatet är hämtat från boken Opium, heroin, subutex - ett globalt reportage av Pelle Olsson. Vi får följa författarens resa från opumfälten i Afganistan till heroinets Europa - Storbritannien (Skottland), där de har enorma problem med heroinmissbruk, till Schweiz och andra länder på kontinenten vars politiska ledare redan gett upp hoppet om att kunna besegra drogerna i samhället, till Finland och slutligen till Sverige.
Harm reduction - lobbyisterna ute i Europa arbetar febrilt med att få till stånd en legalisering av vissa droger. Idag arbetar vissa länder med att "hjälpa" heroinister till ett drägligt liv genom att på ett legalt sätt ge dem den drogen de vill ha- heroin. Det är ett bra sätt att få ner hiv-smittan, kriminaliteten osv enligt dessa människor. Vad de gör är att erbjuda missbrukare droger (starkare doser) och inte så mycket mer, basicly. Jo, metadon är ju också ett sätt för samhället att få "rena" missbrukare. De påstår att det här behandlingssättet är framgångsrikt och rekommenderar allal länder att ta efter. Att sedan deras dokumentation är både undermålig och kritiserad spelar ingen roll.
I Sverige ges metadon, men under mycket strikta förhållanden och enligt Anna Fugelstad (psykolog och medicine doktor i rättsmedicin) gjordes det en undersökning under 12 års tid(1988-2000), då man följde över 800 drogmissbrukare som övergått till metadon. Man ville se om metadon ledde till fler dödsfall och om dessa även tog andra droger vid sidan om. I Sverige funkar det betydligt bättre än i andra länder (t ex Danmark, Schweiz). Det har att göra med att vi är mer restriktiva här. Doserna är lagom stora och de ges inte godtyckligt, vilket tyvärr sker i de andra länderna.
Den svenska narkotikapolitiken har alltid varit på noll tolerans - nivå, vilket också gjort att vi inte har problem i samma utsträckning som många andra länder. Att vi har problem, det kan vi inte sticka under stolen med, men så länge vi har inställningen om att missbrukare helst av allt ska bli helt fria från sitt missbruk, så finns det hopp.
Jag ska vara ärlig och säga att vi aldrig kommer att få ett samhälle helt utan droger, men min överygelse är att ju mer vi informerar och visar att droger inte är acceptabla så tror ju jag att vi får ett samhälle där vi slipper tampas med enorma problem.
De allra, allra flesta missbrukare vill bli av med sitt missbruk och att ge dessa människor legala droger (oavsett om det är heroin tilldelad av staten eller läkemedel vilka i sin tur leder till ett beroende) är inte att hjälpa dem till ett fullgottliv. Vi har även i Sverige sakta men säkert monterat ned möjligheterna att kunna hjälpa dessa människor. Tyvärr. Ska det sparas in pengar, så sparas de pengarna in på de utsatta människors områden. De som har ska ha mer och de som inte har ska skinnas på det lilla.
Skulle det månne vara acceptabelt för en alkoholist att få ta sig några jävlar på jobbet för att denne ska klara sig utan abstinens? Svaret är nog ganska enkelt - nej! Varför är det då ok att ge en heroinist så att denne klarar sig dagen igenom?
Dessa "humana" hjälpförsöken bottnar sig i skräcken för hiv-spridning. Rena sprutor skulle stävja spridningen. Kruxet är att hiv-spridningen inte alls varit ett enormt problem bland sprutanvändarna. Att staten går in och ger missbrukarna förstklassig heroin har att göra med att de vill få ner kriminaliteten, sjukdomar etc. Och visst har man fått ner kriminaliteten, men sen då? Hur många av dessa klarar av att arbeta? Vilka pengar lever de av? Och varför erbjuder man inte dem behandling i form av stop av missbruket?
Metadon ett sätt. Om det ges i rätt dos och om det finns en behandlingsplan, dvs att målet är att missbrukaren ska bli helt fri från beroendet av droger. Inte att de ersätter en drpg med en annan. Subutex är tydligen ett, eventuellt, bättre alternativ till metadon. Kruxet är att den medicinen har skrivits ut lite godtyckligt och doserna varit skyhöga, vilket lett till att användarna har kunnat sälja medicinen till andra. Även dem som inte överhuvudtaget använt heroin.
De länder som anser sig ha en human syn på missbruk och därmed hjälper till med ett fortsatt drogberoende, har inte så stor koll på läget egentligen. I dessa länder följer man inte alltid upp sina patienter och många av dessa övergår till andra droger i samband med att de får sina metadondoser.
Nä. Jag ryser vid tanken på att vi ska legalisera fler droger än de vi har. Alkoholen gör redan idag en jävla massa skada, inte bara för dem som missbrukar det, utan de även för dem som finns i deras närhet. Det intressanta är att det i Sverige blivit lite fint att ta sig några glas vin i veckan. Vi anammar de kontinentala sederna och ute på kontinenten har man fattat klykan...att alkohol kanske inte ska vara så självklart i alla lägen. Där går man ut och varnar för konsekvenserna av för mycket drickande, medan vi anser oss vara så världsliga och kulturella med ett glas vin i handen. Fine, om man fixar den biten, men alla gör inte det, vilket leder till tråkiga konsekvenser förr eller senare. Och krasst kommer dessa människor att kosta samhället stora summor årligen, för att inte tala om den känslomässiga, psykiska, kostnaden för familj och vänner. För att inte tala om alla barn som far fruktansvärt illa.
Njet, jag moraliserar inte. Jag kan ta mig några glas lite då och då. Och nog fan har jag varit full också. Jag är dock jävligt medveten om att jag måste hålla konsumtionen under strikt uppsikt. Det finns ingen anledning att utmana ödet och jämt sitta med ett glas i handen bara för att jag ska känna mig ledig och häftig.
Så inga fler legala droger. Och snacka inte bull om någon jävla demokratisk rättighet att att använda sinnesförändrandemedel när man själv vill. Demokrati handlar om solidaritet och ansvar. Det finns många människor som klarar sig undan ett missbruk och beroende. Det svåra är att veta vem av alla dessa som testar droger kommer undan och vilka som hamnar i ett långt och misäraktigt beroende. Du kan aldrig komma
och säga att du inte hamnar i skiten för du kan inte veta. Och när man väl är i skiten så vet man det i alla fall inte. Inte förrän du kravlar i skiten.
Och mig kommer det att kosta multas (skattepengar) när du ska ut ur misären. Hur demokratiskt är det? Jag ska i demokratins anda hjälpa dig? Och dina nära och kära som förmodligen kämpat och lidit alla helvetes jävla kval pga dig. Hur demokratiskt är det?
Nu låter det som om missbrukare inte ska ha hjälp. Självklart ska de det. Demokrati för mig handlar om, delvis de fri- och rättigheter vi har, men även solidaritet, skyldigheter och livskvalitet. Det enda jag blir så förbannad på är att jag hört demokratiargumentet så ofta i samband med droger, vilket får mig att se rött.
Ta väl hand om varandra!
- Jag träffade Gud.
Massor av folk passerar på trottoaren tätt intill oss. Christer tittar länge efter två unga kvinnor i kjol. Bägge med röda stövlar. Han skrattar glädjelöst.
- Men jag träffade honom aldrig igen! Haha! Fast jag jagade som fan."
Citatet är hämtat från boken Opium, heroin, subutex - ett globalt reportage av Pelle Olsson. Vi får följa författarens resa från opumfälten i Afganistan till heroinets Europa - Storbritannien (Skottland), där de har enorma problem med heroinmissbruk, till Schweiz och andra länder på kontinenten vars politiska ledare redan gett upp hoppet om att kunna besegra drogerna i samhället, till Finland och slutligen till Sverige.
Harm reduction - lobbyisterna ute i Europa arbetar febrilt med att få till stånd en legalisering av vissa droger. Idag arbetar vissa länder med att "hjälpa" heroinister till ett drägligt liv genom att på ett legalt sätt ge dem den drogen de vill ha- heroin. Det är ett bra sätt att få ner hiv-smittan, kriminaliteten osv enligt dessa människor. Vad de gör är att erbjuda missbrukare droger (starkare doser) och inte så mycket mer, basicly. Jo, metadon är ju också ett sätt för samhället att få "rena" missbrukare. De påstår att det här behandlingssättet är framgångsrikt och rekommenderar allal länder att ta efter. Att sedan deras dokumentation är både undermålig och kritiserad spelar ingen roll.
I Sverige ges metadon, men under mycket strikta förhållanden och enligt Anna Fugelstad (psykolog och medicine doktor i rättsmedicin) gjordes det en undersökning under 12 års tid(1988-2000), då man följde över 800 drogmissbrukare som övergått till metadon. Man ville se om metadon ledde till fler dödsfall och om dessa även tog andra droger vid sidan om. I Sverige funkar det betydligt bättre än i andra länder (t ex Danmark, Schweiz). Det har att göra med att vi är mer restriktiva här. Doserna är lagom stora och de ges inte godtyckligt, vilket tyvärr sker i de andra länderna.
Den svenska narkotikapolitiken har alltid varit på noll tolerans - nivå, vilket också gjort att vi inte har problem i samma utsträckning som många andra länder. Att vi har problem, det kan vi inte sticka under stolen med, men så länge vi har inställningen om att missbrukare helst av allt ska bli helt fria från sitt missbruk, så finns det hopp.
Jag ska vara ärlig och säga att vi aldrig kommer att få ett samhälle helt utan droger, men min överygelse är att ju mer vi informerar och visar att droger inte är acceptabla så tror ju jag att vi får ett samhälle där vi slipper tampas med enorma problem.
De allra, allra flesta missbrukare vill bli av med sitt missbruk och att ge dessa människor legala droger (oavsett om det är heroin tilldelad av staten eller läkemedel vilka i sin tur leder till ett beroende) är inte att hjälpa dem till ett fullgottliv. Vi har även i Sverige sakta men säkert monterat ned möjligheterna att kunna hjälpa dessa människor. Tyvärr. Ska det sparas in pengar, så sparas de pengarna in på de utsatta människors områden. De som har ska ha mer och de som inte har ska skinnas på det lilla.
Skulle det månne vara acceptabelt för en alkoholist att få ta sig några jävlar på jobbet för att denne ska klara sig utan abstinens? Svaret är nog ganska enkelt - nej! Varför är det då ok att ge en heroinist så att denne klarar sig dagen igenom?
Dessa "humana" hjälpförsöken bottnar sig i skräcken för hiv-spridning. Rena sprutor skulle stävja spridningen. Kruxet är att hiv-spridningen inte alls varit ett enormt problem bland sprutanvändarna. Att staten går in och ger missbrukarna förstklassig heroin har att göra med att de vill få ner kriminaliteten, sjukdomar etc. Och visst har man fått ner kriminaliteten, men sen då? Hur många av dessa klarar av att arbeta? Vilka pengar lever de av? Och varför erbjuder man inte dem behandling i form av stop av missbruket?
Metadon ett sätt. Om det ges i rätt dos och om det finns en behandlingsplan, dvs att målet är att missbrukaren ska bli helt fri från beroendet av droger. Inte att de ersätter en drpg med en annan. Subutex är tydligen ett, eventuellt, bättre alternativ till metadon. Kruxet är att den medicinen har skrivits ut lite godtyckligt och doserna varit skyhöga, vilket lett till att användarna har kunnat sälja medicinen till andra. Även dem som inte överhuvudtaget använt heroin.
De länder som anser sig ha en human syn på missbruk och därmed hjälper till med ett fortsatt drogberoende, har inte så stor koll på läget egentligen. I dessa länder följer man inte alltid upp sina patienter och många av dessa övergår till andra droger i samband med att de får sina metadondoser.
Nä. Jag ryser vid tanken på att vi ska legalisera fler droger än de vi har. Alkoholen gör redan idag en jävla massa skada, inte bara för dem som missbrukar det, utan de även för dem som finns i deras närhet. Det intressanta är att det i Sverige blivit lite fint att ta sig några glas vin i veckan. Vi anammar de kontinentala sederna och ute på kontinenten har man fattat klykan...att alkohol kanske inte ska vara så självklart i alla lägen. Där går man ut och varnar för konsekvenserna av för mycket drickande, medan vi anser oss vara så världsliga och kulturella med ett glas vin i handen. Fine, om man fixar den biten, men alla gör inte det, vilket leder till tråkiga konsekvenser förr eller senare. Och krasst kommer dessa människor att kosta samhället stora summor årligen, för att inte tala om den känslomässiga, psykiska, kostnaden för familj och vänner. För att inte tala om alla barn som far fruktansvärt illa.
Njet, jag moraliserar inte. Jag kan ta mig några glas lite då och då. Och nog fan har jag varit full också. Jag är dock jävligt medveten om att jag måste hålla konsumtionen under strikt uppsikt. Det finns ingen anledning att utmana ödet och jämt sitta med ett glas i handen bara för att jag ska känna mig ledig och häftig.
Så inga fler legala droger. Och snacka inte bull om någon jävla demokratisk rättighet att att använda sinnesförändrandemedel när man själv vill. Demokrati handlar om solidaritet och ansvar. Det finns många människor som klarar sig undan ett missbruk och beroende. Det svåra är att veta vem av alla dessa som testar droger kommer undan och vilka som hamnar i ett långt och misäraktigt beroende. Du kan aldrig komma
och säga att du inte hamnar i skiten för du kan inte veta. Och när man väl är i skiten så vet man det i alla fall inte. Inte förrän du kravlar i skiten.
Och mig kommer det att kosta multas (skattepengar) när du ska ut ur misären. Hur demokratiskt är det? Jag ska i demokratins anda hjälpa dig? Och dina nära och kära som förmodligen kämpat och lidit alla helvetes jävla kval pga dig. Hur demokratiskt är det?
Nu låter det som om missbrukare inte ska ha hjälp. Självklart ska de det. Demokrati för mig handlar om, delvis de fri- och rättigheter vi har, men även solidaritet, skyldigheter och livskvalitet. Det enda jag blir så förbannad på är att jag hört demokratiargumentet så ofta i samband med droger, vilket får mig att se rött.
Ta väl hand om varandra!
Kommentarer
Trackback
