Welcome to the jungle - legenden om Guns n´Roses - skriven av Stephen Davis är en sjuhelsikes bok om Axl Rose, Slash, Izzy Stradlin, Duff McKagan och Steven Adlers väg till rockvärldens topp. Dessa grabbar levde till 200% upp till myten om sex, drugs and rock n´roll. Utan några som helst moraliska betänkligheter inblandade. De visste vad de ville, de tog vad de ville och de fick vad de ville. De levde, bokstavligen, ett skitigt och högljudd rockliv med ett mål i sikte, att bli världens ledande och tuffaste rockband. Det blev de också, men de fick kämpa för att hamna på toppen av listorna med sin Appetite for Destruction och därmed också på de stora arenorna världen över.

Axl Rose aka Bill Bailey var (och är) en egocentrisk, narcissistisk galenpanna som gick sina egna vägar. Det  han ville, så blev det och värre blev hans nycker ju längre in i stjärnhimlen de kom. Det finns de som hävdar att han är ett geni, kanske en missförstådd sådan. Personligen vet jag inte om jag kan hålla med om det. Han var trots allt inte ensam om att varken skapa gruppen G n´R eller skriva låtarna, men visst hade han egensinniga idéer t ex genom att ha autentiska sexstön i låten Rocket Queen. Ja, det är sant. I låten hör man en tjej som stönar av vällust och det är faktiskt Axl Rose som har sex med en tjej samtidigt som hennes stön spelas in (i studion) för att läggas in i låten.

Ont om tjejer som gav dem vad de ville led de inte av. Inte ens då de inte blivit berömda. Jag fascineras bara över hur många tjejer som villigt förnedras av skitiga rockkillar bara för att de är...just rockkillar. Unga som gamla fläkade upp sina ben bara för att få smaka på det som hndratals andra tjejer/kvinnor redan varit och kladdat på. Könssjukdomarna hade sitt lystmäte hos dessa och man kan inte mer än förundras över att kuken inte ramlade av av ren jävla förskräckelse.

Izzy, gitarristen och Axls vän sedan barndomen, hoppade av bandet då han ansåg att de blivit alldeles för stora och spelandet inte längre kändes som en jävligt kul grej med gänget längre. För det var vad de ansåg sig vara till en början -  ett sammansvetsat gäng med en önskan att rocka järnet och ha förbaskat kul tillsammans. Samtliga erkänner att det var de tuffaste åren i kappsäck och fattigdom som var den roligaste och lyckligaste tiden. Hårt, brutalt, men lyckligt och sammansvetsat.

Nåväl, ack det roliga som varar tillräckligt länge. Bandet kantades av överdoser, död och stridigheter inom bandet och slutligen total splittring, vilket har lett till att dagens Guns n´Roses endast består av en enda orginalmedlem, nämligen Axl Rose. Lidandes av lika stor hybris som tidigare.

Å andra sidan så måste jag erkänna att Appetite for Destruction är en av de bästa skivorna som finns, än idag.

Och en annan sak... Hanoi Rocks, det finska rockbandet från början av 80-talet, gillades skarpt av Axl Rose och han ville se ut som sångaren Michael Monroe (han tuperade håret ett tag). Hanoi Rocks var, innan Razzle (trummisen i HR) dog i en bilolycka, ett namn att räkna med på rockarenan.. Efter dödsfallet ställde de in sin USA-turné och Europaturné och hade svårt att komma tillbaka.