Fast, i slutändan är det mest synd om mig...

Spencer Pratt, vilken patetisk jävla nolla. Undrar om han någonsin funderat på att söka hjälp för sitt desperata sug efter uppmärksamhet? Han är en skitstövel personifierad.

Enligt honom är det alltid mest synd om ..honom. Han är ett oskyldigt offer för omständigheterna och därför blivit ett hatobjekt för de flesta. Hmm, som sagt. Jag upprepar: undrar om han funderat på att söka hjälp? Det är så underbart att studera en människa som anser sig kunna göra och säga vad som honom faller in, men samma beteende godkänner han inte från andra i sin omgivning. Och om någon tycker illa om honom är det fel på den personen, inte att han på något sätt betett sig rövhåligt eller spridit en massa dynga om vederbörande.

Nåja, man behöver ju inte ta en jag-är-så-jävla-kåt-på-att-bli-kändis-wannabie, den här typen av människor hittar man ju även i sin egen omgivning.

"De e lixom, typ alla andra som håller på. Ja vet inte va ja har gjort. Inge, typ. Ja ba e, lixom, men dom typ håller på.. o ja får lixom skulden, typ...". Typ...

Att se sin egen medverkan i ständiga konflikter, intriger och skitsnack kan vara svårt då man lyckats glida livet igenom på ett det-är-alltid-mest-synd-om-mig -attityd blandat med stora, fläskiga krokodiltårar. . Så när man börjar kliva in i vuxenlivet fortsätter man med det beteende som känns tryggt och som alla vuxna godkänt. "Varför ska jag behöva stå till svars för någonting nu, när jag aldrig annars behövt göra det? Alla vuxna har ju hittills accepterat mitt offer-beteende..."

Det jävligaste är att den här "ungen" är en vandrande säck av lögner och intriger. Men i hennes version är det alltid de där andra som "håller på". Det mest tragiska är att hon inte tvekar att "sälja ut" ens sina egna familjemedlemmar om det bara gynnar henne.

Honnörsord som ärlighet och hederlighet existerar inte i dessa människors värld.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0