Det har väl inte undgått någon att det sänds ett nytt underbart hollywood-lyx och -flärd- program på TV. Det programmet handlar om tre svenska hollywoodfruar.

Den som jag reagerade mest på var Anna Anka, gift med Paul Anka. Människan har efteråt gått ut och sagt både det ena och det andra idiotiska, samtidigt som hon gärna vill ge sken av att vara en självständig kvinna, som bara ääälskar att stå vid sin makes sida och kuttra när det kuttras skall. Ja, hon sa en massa idiotiska saker i TV också. En mer tragisk och ensam figur får man nog leta länge efter. Det hennes liv går ut på är att vara sin man till lags. Hon lever genom sin man och rullar i pengar, hans pengar, samtidigt har hon mage att vara oförskämd och snobbig mot de fans som Paul Anka har. Hade inte han haft sina fans hade hon inte kunnat springa omkring med märkeskläder osv. Å andra sidan tror jag inte att hon gift sig med honom överhuvudtaget. Ärligt talat.

Om jag är avundsjuk? Inte det minsta faktiskt. Jag skulle inte för allt i världen vilja leva det ensamma och marionettliknande liv hon lever, där någon annan hela tiden dikterar villkoren och jag bara används som ett objekt att visas upp när behov finns. Delade de ens sovrum? Hon får inte ens stanna hemma när P. Anka ska på turné eller har någon avdankad föreställning att ge. Hon måste följa med, ävenom det finns stunder då hon faktiskt skulle vilja stanna hemma. (Hennes egna ord)

Hon åt middagen ensam i det stora hotellrummet. Och vad jag förstod så var det en vanlig företeelse i hennes liv.

Något annat jag också reagerade på var att hon tyckte det mesta var äckligt. Äckligt hit och äckligt dit. Tyder på...?

Nä, pengar i all ära. Inte skulle jag vända ryggen till om någon erbjöd mig ett par miljoner, men inte fasen skulle jag vilja leva vilket innehållslöst och tomt liv som helst för alla pengar i världen.

Pengar underlättar. Pengar betalar räkningarna och maten. Frågan är ju bara om pengar automatiskt genererar i livskvalitet?

Anna Anka lever i lyx. Hon reser mycket. Har en stab av barnflickor, massör, hårfixare osv omkring sig. Hon kan handla utan att tänka på prislappen. Hon har det enormt förspänt materiellt sätt. Men hur mår hon själv egentligen?

För mig var det en kvinna med tom, affärsmässig blick som tittade, pratade och förklarade genom TV-rutan. Hon kändes kall. Iskall. Everything is buisness.

Nä, jag säger som jag brukar göra. Ibland är det tammefasen synd om människan.

Väl mött!