Kärleken ser inte till kön. Kärleken ser till människor.

Hur skulle det kännas att inte våga visa sin kärlek, för sin partner, öppet? Eller att inte få?

För de heterosexuella finns det inga hinder eller tabun, men är man homosexuell spelar man på en helt annan spelplan med andra regler gällande och man anses vara fel. Fortfarande än idag. Fortfarande hos både unga som gamla.

Kyrkan gjorde, för länge sedan, homosexualitet till något fult och oacceptabelt. Än idag refererar icke kristna till Bibeln då de vill ha en ursäkt till varför inte homosexuella ska ha samma rättigheter och möjligheter i samhället som de heterosexuella har.

Vad är det egentligen som är så förbaskat provocerande med att två kvinnor eller män som öppet visar att de tillhör varandra?

Jag förstår inte riktigt. Och faktum är att det oftast är män som inte kan acceptera homosexuella män. Av någon bisarr, konstig anledning tror de att alla homosexuella män bara är ute efter sex och då är alla män deras potentiella offer.

Med andra ord menar dessa karlar att de går omkring och är kåta på varenda fruntimmer de träffar på. För är det inte det de säger? Att killar/män är ständigt kåta och sätter på allt som kommer i deras väg?

Jaja, när nu ska jag inte gå mer in på det. Börjar svida i ögonen och jag ska upp om några timmar. Återkommer till ämnet.

Väl mött!