Stockholm - alltid lika underbart

I helgen var Patrick och jag till Stockholm. Vi kom ner ganska sent, eller jag ska väl säga att resan tog oss ca 3 h från Eskilstuna till Hjulsta.

Först buss, sedan tunnelba...nej, det blidde det inte, vi fick gå tillbaka en bit och ta bussen till Rådhuset och sen tunnelbana därifrån till Tensta. Mellan T-centralen och Tensta hann vi dock gå till bolaget och äta lite, men dessa två otroligt viktiga aktiviteter tog inte så mycket av resetiden.

Nåja, väl i Tensta gick vi till Helena och hämtade portnyckeln till pappa. Vi blev kvar en stund och pratade lite. Trevligt, och speciellt då jag sällan faktiskt träffar Helena (som är mamma till mina yngre syskon).

Heh! När vi kom hem till Helena blev jag så fascinerad över hennes minimalistiska inredningsstil, tills hon visade flyttkartongerna hon håller på att fylla. Innan det hann jag tänka:"Det var väl fan vad hon kör enkelt och minimalistiskt här hemma...". Haha!

Jaja, jag fick förklaringen. Hon ska flytta.

I lördags när vi var till Tenstas enda restaurang, och åt pizza, kom ägaren och pratade med oss en stund. Vi fick nog veta en hel del och det mest intressanta är kanske hur vi ser på uppfostran och barnen. Nä, jag säger inte att det ena sättet är bättre än det andra. Nåja, jag går inte in i detaljer. Däremot måste jag berätta om en incident i hans liv, som han berättade för oss. Jösses vad jag skrattade.

Hans fru hade väl varit lite missnöjd med tillvaron ett tag och bjudit hem sina föräldrar, vilka skulle sitta med vid diskussionen hon skulle ha med sin man (restaurangägaren). Det handlade om det faktum att hon inte anser honom ha tid för familj, släkt och vänner. Svärmor höll med och tyckte att en skärpning var i sin ordning.

Restaurangägaren funderade och funderade, samtidigt som han var heligt förbannad, då (vilket han också förklarade för både frun och svärmodern) han faktiskt jobbar från tidig morgon till sen natt (kl 6-24). Det här ville varken frun eller svärmodern lyssna på, utan uppmanade honom att ta sig tid med familj och vänner.

Vad restaurangägaren gör är att han säger till sin svärmor att stanna kvar över natten. Han vill ju det så gärna, då de inte hinner träffas så ofta. Sedan skjutsar han hem svärfar. Så långt allt bra.

Morgonen därpå väcker han både frun och svärmodern med orden:

"Jag har tänkt på det ni sagt och ni har alldeles rätt. Jag måste ta mig tid till familj och vänner, så idag hade jag tänkt att ta ledigt från jobbet för att kunna göra dessa saker. Men jag vill att ni två går till restaurangen och öppnar den och ser till att allt fungerar som det ska den här dagen."

Svärmor tittade på honom och sa:

"Du är psykiskt sjuk! Vad har tagit åt dig??"

Klockan var 6 på morgonen och dessa damer sover i vanliga fall till klockan 14.00. Och som restaurangägaren förklarade för oss, så blev de galna om man väckte dem redan klockan 12.00.

Ni kan ju förstå reaktionen klockan 06.00... Tror ni att det blev mycket prat om att inte hinna träffa familj, vänner och övrig släkt efter den väckningen? Haha!

Klockrent!

Väl mött!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0