För ett tag sedan såg jag Clint Eastwoods film Gran Torino och blev glatt överaskad.

Clintan spelar en bitter, fördomsfull, gammal man (Walt Kowalski), som absolut inte ger mycket för sin egen familj, vilken i sin tur gärna vill ha bort honom från det hus han bor i. Clintans karaktär känner att familjen inte helst vill ha så mycket med honom att göra och familjen känner att de bara är i vägen och allt de gör för honom bemöts med otacksamhet.

Clintans karaktär har aldrig, som en "riktig man" sig bör, visat känslor gentemot sina barn. Han vill bara bli lämnad i fred. Och hans dyrbaraste ägodel är just en Gran Torino, en bil.

Det är kring denna bil som händelserna utspelar sig och ur den fördomsfulla, eller rent ut sagt rasistiska, gamle mannen växer det fram en varm och kärleksfull man, tack vare de grannar han har lyckan att ha...trots allt.

Jag skulle vilja påstå att den här filmen är en av hans absoluta bästa. Clintans enorma charm som hårding består, men den hårdheten är inte omänsklig. Bara missuppfattad.

Se och njut!