är kvällens göromål färdiga, i alla fall nästan. Jag ska ta med mig mina studier och lägga mig i sängen, under mitt varma täcke.

Tv 4 visar en ny dokumentärserie som heter Mamma till en mördare. Jag såg det andra programmet idag, som handlade om en man som i sin sjukdom hade knivhuggit till döds sin sambo, sina barns mor. Han hade efter många om och men fått diagnosen paranoid schizofren och måste, givetvis, medicinera sig för att kunna fungera någorlunda ok ute i samhället. Dock hade han misskött sin medicinering, vilket ledde till detta olyckliga och tragiska.

Föräldrarna till mannen verkade så himla insiktsfulla och var otroligt ärliga i sina förklaringar och sin syn på sonen och hans sjukdom. Det var inte alls så att de satt och anklagade någon, även om de (med all rätta) ifrågasatte sjukvården så till vida att kollen inte alltid är vad man skulle önska att det var, när det handlar om sjuka människor.

Det var två otroligt klarsynta människor, som försökte förklara situationen som varit, som är och deras farhågor inför framtiden. Och även om de inte kan förlåta sonen för det han gjort, så älskar de givetvis sin son för den person han är, förutom sin sjukdom.

Nästa måndag sitter jag klockan 21.00 framför tv:n igen.

Väl mött!