Satt och tänkte...

Hur kommer det sig att vissa människor snackar, snackar, snackar och ändå har de inget vettigt att säga? Munnen går i ett och det ses som en merit, i stället för att låta innehållet i det man säger vara en merit.

Älskar de sin egen röst? Eller tror de verkligen att de är både smarta och roliga? Grejen med dessa människor är, att de sällan har tid att lyssna på någon annan. De hinner inte. De måste få släppa ur sig en massa fraser, som i slutändan ändå inte handlar om någonting. Hur ska man då ha tid och ork att lyssna på någon annan?

Och till råga på allt så är det inga nyheter som undslipper deras läppar. Same shit hela tiden. Menlöst och tanklöst pratande. Och i regel handlar allt om dem själva. Hela tiden.

Jaja. En tanke bara.

Väl mött!