Igår var vi, familjen, och åt hemma hos mamma. Vi firade bror min som fyllde för ca en vecka sedan. Maten var, som den alltid är, god. Likaså efterrätten. Och sällskapet trevligt, som det alltid är när vi träffas.

För övrigt har helgen gått i de lugnas tecken. Jag konstaterade att mitt liv lunkar på i lugnets tecken nuförtiden. Det är plugga, plugga och plugga som gäller. Så stimulerande.

En vän ringde mig i fredags och var på väg mot terminalen i Stockholm. Han och hans kompisar skulle på kryssning. "Jaha, är den någon speciell kryssning", undrade jag och då nämnde han några band som skulle spela. Hårdrocksband. Helt plötsligt slog det mig, att det är ju för fan november och dags för hårdrockskryssningen! Shit, inte ens det har jag kommit ihåg. Jag lever ju uppenbarligen helt isolerad. Näsan fastklistrad vid böckerna...

Den kryssningen är ju så kul. En båt med en massa hårdrockre. Hur rätt kan det bli? Så jävla rätt och så jävla kul! Vi provade att åka på Rockabillykryssningen en gång. Eller jag blev övertalad. Tyvärr. Den kryssningen var den tråkigaste jag någonsin åkt. Jag överdriver inte ens. I wish. Båten var full av stora (då menar jag grooosse!) kvinnor, eller i alla fall skulle de under den otroligt manliga munderingen och beteendet föreställa vara kvinnor. Söndertatuerade, stora varelser med t-shirt (med diffusa, larviga tryck) och skinnväst. Deras karlar såg ut som små sugrör i jämförelse. Tråkiga var de också. Inte sjutton var de fart på raggarna eller rockabillyfolket. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. Det var verkligen slöseri med pengar och tid.

Jag tröttnade vid 24.00 och sa att jag skulle gå och käka och lägga mig i hytten tills bandet, jag ville höra, skulle spela. Efter mig kom min kompis, ca en halvtimme senare, och tänkte samma sak och tyckte lika mycket om stämningen på kryssningen som jag. Och när man föredrar att ligga i hytten, i stället för vara bland annat folk, ja, då fattar ni vilket tråkigt folk det var. Det spelade ingen roll om man själv var på G. Alla var ju döingar i alla fall. Nä, aldrig mer Rockabillykryssning.

Nä, så nog blev jag otrooligt avis när J. ringde och sa att de var på väg mot Stockholm och Cinderella för att lyssna på bra musik i roligt sällskap.

Nästa år...!

Angående det sverigefinska företaget (inlägget tidigare), så hittade jag i stället ett sverigefinskt samarbete, som startades upp i början av detta år. Detta samarbete är på forskningsnivå och ska förbättra skogsindustrin i både Sverige och Finland och göra den mer konkurrenskraftig. Intressant, eller inte...

I lördags var jag barnvakt åt Tuva, brorsans lill-jänta. Jag har sagt det tidigare och jag säger det en gång till. Den tösen har energi. Jag menar ENERGI. Å andra sidan så stupade hon i säng när vi kom hem på kvällen. Bokstavligen stupade. Heh!

Adam och hans kompis hade skrämt upp varandra, så de satt med kakka i brallan när vi kom hem till dem. Adams kompis satt o tittade på Zombieland. Nä, det gick inte ens att bli skrämd av den filmen. En riktig skitfilm. Sämsta jag sett på bra länge. Den skulle nog föreställa vara  komedithrilleraktig, men visade sig vara skräp.

På tal om annat. Språk är ju, som jag tidigare nämnt, intressant. Och ord och begrepp som vi i Sverige ser som harmlösa kan betyda något väldigt kränkande i andra länder. Jag kom att tänka på ordet tös, vilket här i sverige betyder flicka, men betydelsen av det ordet är något helt annat i Norge. Ordet betyder...prostituerad. Jag vill bara snabbt tillägga att det inte är den innebörden jag har när jag skriver ordet tös om Tuva.

Så när vi säger:"Åh, vilken söt liten tös!" Så är det faktiskt en liten flicka vi menar. I Norge skulle de höja ögonbrynen och undra om man helt tappat konceptet...kalla en liten flicka för en söt prostituerad...

Jaja, det var lite rappakalja för denna gång.

Väl mött!