Jaja, imorgon hägrar sista dagen för tösa min. Hon tar studenten. Om hon är glad?? Skulle då tro det. Om jag är glad? Jajamensan! Tre års tråk är över. Hon har varit ruskigt skoltrött och det har varit ett evigt peppande för att få henne att orka gå till skolan. Nåväl, inte har väl lärarna hjälpt till när det gäller trivseln. Träbockar, skulle jag vilja kalla många av dem. Men, men nu är det slut för denna gång.

Jag har fejat lite här hemma. Gör det sista imorgon...sista minuten (!), men det är ju jag in a nutshell. Sista-minuten-grejar´n, å andra sidan jobbar jag bäst då. Under press. Maten ska jag göra imorgon. ;) Har ju några timmar på mig, så det är ingen fara.

Det är ju lite så att här hemma lever vi under mindre kristliga tider, vilket innebär bla att färga håret mitt i natten. (Vilket jag nyss gjort på den yngsta) Tvätta fönster sent på kvällen, typ 22.00? Varför göra det när det är ljust? Jag kanske har lust till något annat. Man kan ju även göra rent på balkongen, när de flesta gått och lagt sig... haha! Makalöst. Jag kan inte ens följa ett recept till punkt och pricka. Jag måste alltid lägga till eller ta bort något. (Men det brukar bli gott...;))

Hålla tider? Nää, jag har en ständig akademisk kvart jag lever efter. Den enda gången jag är väldigt strukturerad, är på morgnarna när jag ska iväg till skolan eller jobbet. Varför? Jo, för att jag ska kunna sova 5 minuter extra, förstås. Haha! Detta innebär givetvis inte  att jag i lugn takt kan lunka på till skolan/jobbet, ehh, nä. Varje morgon upptäcker jag att jag inte hade mer tid än igår, förrgår eller veckan innan. Jag har lika bråttom för det och kommer inrusandes med andan i halsen och svetten drypandes från varenda microhål på kroppen. Lite som en guldfisk i en rund glasskål, När den simmat ett varv kommer den inte ihåg att den varit på starpunkten tidigare och väljer att simma ett varv till och ett till och ett till, för det är nytt hela tiden för lilla fisken. Så är det väl med mig. Jag upptäcker varje morgon att jag inte hade mer tid är de tidigare morgnarna...samma varje morgon. Lär jag mig någonsin? Tror inte det. Kanske för att jag inte vill lära mig. Jag är en obotlig tidsoptimist, både på gott och ont. 

En vän sa till mig en gång  att jag var en ansvarsfull bohem. Haha! Ja, det stämmer nog, inte för att jag springer omkring harekrishna klädd och röker pipa, men andemässigt kanske. ;)

Nu är det dags för gluggarna och stängas igen.

Peace and love! ;)