Ja, inte slutar jag att förvånas. Barn som redan farit illa, fortsätter man behandla illa där de egentligen ska vårdas. Allt för oftast läser man om just barn och ungdomar som far illa på fosterhem osv.  Hur bra koll har socialtjänsten egentligen? Eller vill de bara bli av med "problemen" och när misären uppdagas står de där och ser förvånade ut och tvår sina händer, då de verkligen inte visste att det var så illa. De har minsan kollat upp allt och alla, men... Ja, just men...?

Jag såg på nyheterna hur en 12-åring, inlåst på instutition, fått ett utbrott, vilket resulterat i att personalen klätt av henne och kastat in henne bakom lås och bom. Ett rum...tomt och avskalat. När hon senare hällt saft över hela sig, var botemedlet detsamma. Isolering.

Nyheterna ringer upp en professor i USA, som konstaterar att man måste ta reda på den bakomliggande orsaken till dessa barns beteenden och arbeta utifrån den informationen. Skapa en relation. Inte belöna och straffa. Det hjälper inte att isolera dessa barn.

Nää??!! Seriöst? Sa en professor det?

Herregud! Vet inte alla det? Är det inte en självklarhet att det alltid finns en orsak till varför människor, överlag, beter sig som de gör? Och barn/ungdomar som inte fått verktygen och hjälp till att kunna hantera (och bota) sin ilska, ångest, övergivenhet, sorg osv tar till de medel de har och känner till för att få utlopp för den frustration och alla de andra destruktiva känslor de känner.

En tolvåring som slår sitt rum sönder och samman har problem. Och i och med att hon överhuvudtaget hamnat på ett hem med låsta dörrar/fönster och stängsel, kan ju härledas till att hon eventuellt, kanske, möjligtvis har problem(?). Är jag helt ute och cyklar? Eller måste jag vara professor för att fatta att hon eventuellt, kanske har problem?

Ärligt, jag finner nästan inga ord.

Hur är det egentligen med dessa "hem"? Vad är det för personal man anställer och vilket syfte har "hemmen"? Piska de onda andarna ur dessa barn/ungdomar?

Dessa barn har oftast en mycket trasig själ som måste vårdas ömt och som kräver tålamod och tid innan den överhuvudtaget kan påbörja sin läkning. Tålamod, värme, omsorg, trygghet. Är inte dessa  viktiga nyckelord i arbetet med och kring trasiga barn?

Ja, vad vet jag. Jag är ju ingen professor. Jag vet ju bara att vi alla är i behov av kärlek och omsorg. Vad är det för skillnad för dessa barn/ungdomar?

Vi kan ju bara konstatera att den barnkonvention, som även Sverige skrivit på, gäller inte barn i Sverige. Hur många gånger bryter man inte mot konventionen eller Sverigens lagar, då man faktiskt tillåter barn och ungdomar fara illa. Gång på gång. Till vilket pris som helst. Med de mest banala ursäkter.

När alla vuxna sviker dessa barn. Vart ska de då vända sig?