Hur kommer det sig att städning kan vara så in i helvete tråkigt? Jag måste alltid mentalt förbereda mig för sysslan innan jag börjar, för inte är det en favoritsyssla. Bara ett nödvändigt ont som måste göras, för att skiten inte ska gro igen och städtanterna från TV 4(?), 5(?) eller 3(?), blir tvugna och komma hit och göra en helrenovering. Hualigen!

Det finns de som anser städning vara lite av en terapistund, då de kan gå och fundera över livets varat eller inte varat medan de renar lägenheten/huset från ohyra. Jag måste säga att den stunden av terapi fungerar då inte på mig. Det enda jag tänker på är: "Är jag klar snart...snabbast, fortast, lättast, enklast...!" samtidigt som musiken pumpas ut ur högtalarna så att grannarna, tre hus härifrån, inte behöver bekymra sig över huruvida deras stereo fungerar eller inte.

De e ba på´t...