Att vara envis och bångstyrig. Det är bra, till viss del, men ibland måste man tillåta människor hjälpa till och jag själv måste tillåta mig att be om hjälp när det behövs. Jag är mycket dålig på det, tyvärr. Det är ingen merit alla gånger att vara så självgående som jag är. Det blir en låsning till slut.

Bara en sån  liten sak som att bli serverad mat. Visst, är jag på restaurang är det ju givetvis en sak, men när jag är t ex hos Patrick, som faktiskt tycker om att serva, så känns det jobbigt när han gör det. Han frågar:"Är du hungrig, vill du ha mat?" Och innan jag hinner hämta något så har jag en tallrik framför näsan. "Men jag kan själv!" säger jag. "Ja, det vet ja väl." får jag till svar, "men nu var det så att jag ville hämta...". Och där sitter jag och känner mig bortkommen. Jag kan ju faktiskt själv...

Jag får frågan:"Kan jag hjälpa dig med något...?"
Svaret blir:"Nä, jag fixar det själv..."

Varför? För att jag inte vill vara beroende? Till Last? Störa? Tjaa, jag vet inte, men jag kan själv...

Det dröjer ju t o m evigheter innan jag ringer hyresvärden och vill ha hjälp med någonting som gått sönder i lägenheten, eller något annat som behöver fixas till. Många gånger handlar det om att jag försöker fixa sakerna själv, även om jag inser att det inte är mitt jobb. Och vissa saker kan jag faktiskt inte åtgärda.

Jag är så van vid att ta hand om mig själv och tjejerna. Det är ingen annan som betalar min hyra eller mina räkningar eller för maten. Det är ingen som betalar min utbildning. Jag måste själv se till att räkningarna blir betalda och vi har mat på bordet och kläder på kroppen. Hittills har vi klart oss väldigt bra.

Jag har väl inte reflekterat så mycket över den här "kan själv" - inställningen tidigare, jag har bara varit sån, förrän Patrick kom in i mitt liv och undrade vad det var för en han hade träffat. ;) Till slut så sa han:" Det vore kul om du någongång åtminstone kunde låtsas att du är liite "handfallen" och behöver min hjälp, t ex bara att åka till affärn och handla. Jag vet att du är envis och självständig och gärna håller stenhårt på det, men även du måste ju släppa gardet ibland."

Han har rätt. Och faktum är att jag lär mig. Och har blivit bättre.

Men självständig kommer jag att förbli, vilket dock inte innebär att jag inte kan be om hjälp lite då och då...

Kramia!