Frasse
I´ve got a stalker in my house.
Min katt, Frasse, stalkar mig. Han är där jag är. Sätter jag mig, ska han ligga i min famn eller står upp och gosar genom att kela med mitt ansikte (han puffar med huvudet mot min kind, vilket är mysigt i och för sig men skulle hans päls vara grövre skulle jag kunna använda håret som hamnar i min mun som tandtråd). Går jag in på toaletten ska han följa med, lägger jag mig, lägger han sig på mig. Vart jag än går följer han efter och anser han inte få tillräckligt med uppmärksamhet nafsar han mig på foten.
Mysigt, men kanske inte på morgnarna när jag är yrvaken och knappt ser 1 meter framför mig. Och kanske inte när jag sitter och jobbar med mina skoluppgifter, då han har en tendens att lägga sig på dem eller sätta sig precis framför näsan på mig och stirra. Då menar jag bokstavligen råglo mig rakt in i ögonen.
Jag kommer ihåg när syrran och co kom hem med Frasse för ganska så exakt 7 år sedan. Han var så liten och hade jamat och varit oroligt hela vägen från Torshälla (undrade förstås vad fasen det var som pågick). Så fort jag tog honom i min famn slutade han jama. Och där har han haft sin plats sen dess.
Där är han. Det första youtubeklippet i förra inlägget. Det är min Frasse i ett nötskal.
Min katt, Frasse, stalkar mig. Han är där jag är. Sätter jag mig, ska han ligga i min famn eller står upp och gosar genom att kela med mitt ansikte (han puffar med huvudet mot min kind, vilket är mysigt i och för sig men skulle hans päls vara grövre skulle jag kunna använda håret som hamnar i min mun som tandtråd). Går jag in på toaletten ska han följa med, lägger jag mig, lägger han sig på mig. Vart jag än går följer han efter och anser han inte få tillräckligt med uppmärksamhet nafsar han mig på foten.
Mysigt, men kanske inte på morgnarna när jag är yrvaken och knappt ser 1 meter framför mig. Och kanske inte när jag sitter och jobbar med mina skoluppgifter, då han har en tendens att lägga sig på dem eller sätta sig precis framför näsan på mig och stirra. Då menar jag bokstavligen råglo mig rakt in i ögonen.
Jag kommer ihåg när syrran och co kom hem med Frasse för ganska så exakt 7 år sedan. Han var så liten och hade jamat och varit oroligt hela vägen från Torshälla (undrade förstås vad fasen det var som pågick). Så fort jag tog honom i min famn slutade han jama. Och där har han haft sin plats sen dess.
Där är han. Det första youtubeklippet i förra inlägget. Det är min Frasse i ett nötskal.
Kommentarer
Trackback
