En ny dag har redan hunnit bli en ny eftermiddag. Jag har varit ledig idag och låg och sov ganska länge idag. Guschan så gott!

Igår lyckades vi locka ut tre småvampyrer ur Juhos (Patricks son) rum en kortis. De sitter ju och lanar hela dagarna/nätterna. När de sover? Jo, när ljuset börjar göra sitt intåg och den svenska befolkningen i vanliga fall går upp. Heh!

Patrick gjorde i ordning en sen middag igår och ungdomarna var hungriga de också, visade det sig. Istället för att äta vid datorn fick de komma och sätta sig vid matbordet för att umgås lite. Det intressanta var att de inte lämnade matbordet då de ätit färdigt, utan gärna stannade kvar en lång stund för att prata. Det gillar jag och så ska det vara. Jag har alltid tyckt att matstunden ska vara ett tillfälle då man umgås och diskuterar dagens, gårdagens och framtidens händelser. Maten ska inte tysta mun, så som det gamla talesättet säger, utan den ska låta familjen tala och säga sin mening. Ta sig tid att njuta, tala och vara tillsammans, i en annars ganska fullspäckad vardag, är så förbaskat viktigt.

Undersökningar visar att föräldrar inte har tid med sina barn och någonstans har jag läst att de ger sina barn/ungdomar ca 10 minuter/dag av sin tid. Varför? Jag tror inte på det faktum att båda måste jobba heltid för att klara sin ekonomi. Allt handlar i slutändan om vad man anser vara viktigt i livet och tillvaron. Är det viktigt att ha det senaste i teknikens värld? Ja, då måste jag givetvis jobba för att få det. Till priset av..? Jo, till priset av att, den tiden jag lägger på att få några 100-lappar extra i månaden, försakar jag mina barn och den kvalitetstid jag istället skulle kunna ge dem.

Hur viktigt är det att få åka utomlands varje år? 50 veckor jobbas det stenhårt och 2 veckor ligger man och slappar på en strand någonstans. Visst är det skönt att göra det med, men tror inte du att barnen skulle tycka att det vore roligare om mamma och pappa tog sig tid för dem under dessa övriga 50 veckorna? Jag tror det, eller jag är övertygad om att det är så. Och vem säger att man måste hitta på en massa jämt när man är ledig? Människor (barn och vuxna) måste lära sig att njuta av fritiden och ledigheten, man måste faktiskt inte hinna med allt hela tiden. Och du är inte en sämre människa bara för att du inte speedar från morgon till kväll.

Jag gillar att ha mycket omkring mig och ibland skapar jag omöjliga situationer för mig själv. Samtidigt som jag har en latmask inneboende i mig. Paradoxalt, jag vet, men guuud, vad jag älskar att njuta av en god bok och inte göra så jädrans mycket hela tiden, samtidigt som jag gillar att ha häcken full med diverse göromål. Jag försöker alltid ta mig tid till både mig själv och mina barn/familj. Barnen har jag alltid prioriterat högst. De vet det också.

Jag skriker inte i tid och otid JAG ÄLSKAR DIG!! till min familj. Jag säger det ibland och försöker visa det med handling, uppskattning och även andra ord. De vet hur mycket de betyder för mig. När jag behöver en famn att luta mig emot så vet jag att den alltid finns där. När jag behöver den brutala sanningen levererad till mig så vet jag att den finns där. För är det inte det äkta kärlek handlar om? Att få alla bitar serverad på ett fat?

Jag har lärt mina barn att vara sanningsenliga, även mot mig. Min filosofi är att barnen inte behöver vara dödslojala mot sina föräldrar och ta vilken skit som helst. Har jag gjort fel, agerat fel, sagt fel saker osv så har de rätt att tala om det för mig. Den rätten har jag, som förälder, inte ensamrätt på. Och tro mig, inte hymlar mina barn när de anser att jag klampat i klaveret. Ibland svider det, då jag vet att de självklart har rätt. ;) (Och då kan jag banna mig själv för att jag uppfostrat dem till att vara så jävla raka och jag är liksom lite inne på att hitta en egen lägenhet åt dem, ajaj!...haha!) Å andra sidan, så vet de ju att jag inte håller inne med vad jag tycker, så det är ömsesidigt...

Usch, tänk om jag hade barn som alltid mjäka med mig i allt jag gjorde och sa, oavsett om det var bra eller dåliga saker. Nä, fy fan, inte vill jag ha några mähän till barn. Nope!

Nu blidde det ett långt inlägg...

Kramelikram på er alla! Hoppas dagen blivit (och blir) så som ni önskat(-r) er!