Den eviga gåtan - Kvinnan
Tänk vad mycket huvudbry kvinnan skapat mannen under alla dessa årtusenden hon funnits och verkat här i världen. Det är många timmars forskning och huvudkliande vi skapat den stackars mannen. Vad är kvinnan? Vem är hon? Vad vill hon?
Redan några århundraden f. Kr. funderade våra stora filosofer över kvinnans varat eller inte varat. Platon och Aristoteles gjorde en skön liten jämförelse med djuren och menade också på att kvinnan var en feg man som blivit återfödd.
Många av de fornstora tänkarna hänvisar många gånger till, bristerna i det kvinnliga könsorganet och storleken på hjärnan. Enligt dessa är det kvinnliga könsorganet bara en missbildning av det manliga och hjärnan är inte lika utvecklad som mannens. Den har jämförts med gorillas storlek och kapacitet, dvs vi var närmare de vilda än de civiliserade.
Hjärnan har också kopplats ihop med höftstorleken, äggstockarna osv. Då vi var skapta till att ta hand om hem, barn och man skulle vi inte anstränga oss med intellektuell verksamhet. Det skulle kunna skada barnen under graviditeten. Och de breda höfterna var till för att vi skulle sitta mycket. (Det sistnämnda vet jag inte hur de tänkte med, då kvinnan knappast hade tid att sitta och glo hela dagarna...)
Inga sexuella behov, penisavund, önskan att vara en man (risken att bli en man om vi utförde manliga arbetsuppgifter). Nu blir jag ju lite orolig över Therese, Isabellas kompis, som faktiskt är plattsättare. Får nog diskutera valet av yrke med henne.
Dessa tankar är inte speciellt gamla. Vi får inte glömma hur vi i Sverige har tänkt kvinnor och deras roller låångt in på 1900-talet.
Nazisterna ansåg att kvinnan skulle vara vacker, föda starka barn, dvs behaga mannen och producera avkommor.
Och som alla vet, så kan ju kvinnan aldrig tänka förnuftigt och logiskt. Vi tänker med våra känslor.
Men som sagt. Det är fascinerande hur mycket huvudbry vi skapat mannen. Och sällan, eller aldrig, har kvinna blivit tillfrågad om vad/vem hon är eller vad hon vill. Fast...med en gorillas hjärna är det ju svårt att veta...
Nu ska jag sitta och fundera, så gott det går, på om jag eventuellt kan föda fler barn, vilken ände jag ska börja på i hushållsarbetet och sätta in en kontaktannons för mina barns räkning, så att jag kan gifta bort dem till någon bättre vetande.
Väl mött!
Redan några århundraden f. Kr. funderade våra stora filosofer över kvinnans varat eller inte varat. Platon och Aristoteles gjorde en skön liten jämförelse med djuren och menade också på att kvinnan var en feg man som blivit återfödd.
Många av de fornstora tänkarna hänvisar många gånger till, bristerna i det kvinnliga könsorganet och storleken på hjärnan. Enligt dessa är det kvinnliga könsorganet bara en missbildning av det manliga och hjärnan är inte lika utvecklad som mannens. Den har jämförts med gorillas storlek och kapacitet, dvs vi var närmare de vilda än de civiliserade.
Hjärnan har också kopplats ihop med höftstorleken, äggstockarna osv. Då vi var skapta till att ta hand om hem, barn och man skulle vi inte anstränga oss med intellektuell verksamhet. Det skulle kunna skada barnen under graviditeten. Och de breda höfterna var till för att vi skulle sitta mycket. (Det sistnämnda vet jag inte hur de tänkte med, då kvinnan knappast hade tid att sitta och glo hela dagarna...)
Inga sexuella behov, penisavund, önskan att vara en man (risken att bli en man om vi utförde manliga arbetsuppgifter). Nu blir jag ju lite orolig över Therese, Isabellas kompis, som faktiskt är plattsättare. Får nog diskutera valet av yrke med henne.
Dessa tankar är inte speciellt gamla. Vi får inte glömma hur vi i Sverige har tänkt kvinnor och deras roller låångt in på 1900-talet.
Nazisterna ansåg att kvinnan skulle vara vacker, föda starka barn, dvs behaga mannen och producera avkommor.
Och som alla vet, så kan ju kvinnan aldrig tänka förnuftigt och logiskt. Vi tänker med våra känslor.
Men som sagt. Det är fascinerande hur mycket huvudbry vi skapat mannen. Och sällan, eller aldrig, har kvinna blivit tillfrågad om vad/vem hon är eller vad hon vill. Fast...med en gorillas hjärna är det ju svårt att veta...
Nu ska jag sitta och fundera, så gott det går, på om jag eventuellt kan föda fler barn, vilken ände jag ska börja på i hushållsarbetet och sätta in en kontaktannons för mina barns räkning, så att jag kan gifta bort dem till någon bättre vetande.
Väl mött!
Kommentarer
Trackback
