Sininen ja valkoinen
mietin hiljaa mielessäin,
Mitä siitä kertoisin,
kysyjille vastaisin.
Kertoisinko köyhyyden,
laudat eessä ovien?
Tai sen kaiken rikkauden?
Kunnes tiesin vastauksen.
*********************
Sininen on taivas,
siniset on silmänsä sen.
Siniset on järvet,
sinisyyttä heijastaen.
Valkoinen on hanki,
valkoiset on yöt kesien.
Valkoiset on pilvet,
lampaat nuo taivaan sinisen.
*********************
Juuret kasvoi maahan sen,
kylmän sekä routaisen.
Lämmön tunsin kuitenkin,
lujuudessa graniitin.
Hiljaa kuusten kuiske soi,
terveisensä tuuli toi.
Sininen ja valkoinen,
värit ovat vapauden."
// Jukka Kuoppamäki
Kiss
Jabbadabbadoooo!!!!!!!!!!!!!!!!
Klockrent!
Mörker vs ljus
Det var kanske inte så man skulle göra...?
Hur blev det med tipsen till kvinnorna, om att få mannen att stanna kvar? Hon kanske tappade tekniken...
Jo, jag läste någonstans att hon ansåg aga av barn var helt i sin ordning. Det kanske gällde männen också, för enligt pressen (Och Herr Anka) så har hon ju vid några tillfällen varit våldsam mot mannen i huset, och även nu.
Hon har en ganska, till henne, klädsam livsfilosofi. "Gör de inte som man säger, slå dem på käften!"
Hade en man gjort samma sak. Vilka rubriker. Vilket liv i media.
Nu är det bara tyst...
Tiger Woods otrogen
Om detta nu är sant, hur tänkte lilla Tiger Woods? Trodde han på fullaste allvar att han, en av världens mest framgångsrika golfare, skulle kunna hålla en sån sak hemligt? Trodde han verkligen det?? Och han väljer i så fall att ha en affär med en kvinna, som tydligen är känd för att vilja dejta endast kända karlar. (Och nu har ju givetvis fler kvinnor klivit fram...)
Det sägs att Woods försökt tysta golddiggern med en stor summa pengar, då hon vet saker om honom som han inte vill ska spridas. Suck! Det sägs även att han mutar sin egen fru till att stanna kvar i äktenskapet. Pengar, pengar, pengar. Går allt verkligen att köpas med pengar? Man kanske skulle satsa på att bli en stor sedel i nästa liv. Vilken makt man skulle ha...
Om det nu är sant (?) att även Tiger Woods fru, Elin, mutas med en stoooor summa pengar och ett nyskrivet äktenskapsförord, och om hon stannar för den skull. Hur mycket kärlek finns det i det beslutet i så fall? Redan nu har ju hon allt i penning- och materiellväg.
Nåja, jag tycker bara att det är så intressant med dessa "superkändisar" och deras tankesätt. De tror på fullaste allvar att de kan göra vilka klavertramp som helst, utan att de kommer till allmänhetens kännedom. Har de inte fattat att det finns ett nyhetsvärde i deras klavertramp? Fan, skvallerpressen lever på sånt. Och så ska de neka, neka, neka. Det är Clintonvarning där.
Ja, jösses.
Nu struntar jag i, i och för sig, huruvida han varit otrogen eller inte, men jag tycker att det är ett intressant "fenomen" hos kändisar att tro att de kan leva ett hemligt liv vid sidan av deras kändisskap, då alla vet att kameror och blickar riktas mot dem hela tiden. Överallt och ingenstans. Och dessa kameror och blickar väntar bara på det där riktigt snaskiga scoopet, som kan ge dem stora pengar.
Jo, jag vet att även kändisar är människor, men jag tycker också att när man tar klivet ut i kändisvärlden så ska man ju vara jävligt medveten om att man är iakttagen av omvärlden och de snedsteg man tar, drabbar inte bara dem, utan hela deras familj och den smutsiga buken ska tvättas, tumlas och torkas offentligt. Jag vet inte om barnen tycker att det är så ok?
Tiger Woods är inte den förste och han lär ju inte vara den siste heller.
Men tacka vetja Heidi Klum och Seal. Det är en helyllefamilj och vilka vackra barn de har!
Vad har Kongo, som inte Norge har?
Norrmännen Tjostolv Moland, 28, och Joshua French, 27, fällda för mord i Kongo. Får vi läsa i dagens Aftonbladet. Personligen tycker jag att hela rättegången och de brott de åtalades för liknar en dålig fars. De dömdes redan i september för mord, mordförsök, spionage, väpnat rån och kriminellt samröre till döden – fem gånger om. Idag kom domen efter överklagan och den löd: döden för båda.
Ok, jag kan ta det faktum att de åtalas för ett mord de misstänks ha utfört. Den man som dödades var deras chaufför och enligt två vittnen är det dessa två norrmän som utfört dådet. Om det är sant, så ska de givetvis och absolut dömas för handlingen. Men vad jag däremot reagerar på är att enligt domen var French och Moland i Kongo och spionerade för Norges räkning och därför ska även norska staten vara med och betala skadestånd. Bara 3,4 miljarder. Detta skadestånd ska tillfalla den dödes anhöriga och landet Kongo.
Säg mig. Vad har Kongo som inte Norge har? Varför skulle Norska staten skicka två killar att spionera för dess räkning? Varför Kongo och inte USA? Jag sitter och funderar på vilka guldgruvor Kongo sitter på, som drar dit spioner. Kommer inte på mycket, men vad vet jag. Kongo kanske är ett otroligt modernt utvecklad i-land, som kommit betydligt längre i den industriella utvecklingen än Norge? Kanske har de hittat ett universiellt botemedel mot alla världens sjukdomar? Kanske har de funnit ett sätt att utvinna olja ur rent vatten?
Vad är det de har, som gör att norska staten skickar spioner dit?
Kan det vara så att landet är så korrumperat, att man väljer att offra två norrmän för att uppfylla ett syfte: att mjölka mer pengar till de illdåd krigsherrarna i detta land utför? Norge är ju känd för att ha lite pengar i gömmorna och det kanske är detta som utnyttjas? För, ärligt talat, vad är det Kongo har, som Norge inte kan få laglig väg, utan väljer att skicka spioner?
Som sagt. Har dessa två killar mördat chauffören, så ska de givetvis dömas för dådet. Men det är ju larvigt av Kongos stat att "statuera exempel" genom att döma dem till döden fem gånger om och till detta lägger man på 20 år för olaga vapeninnehav.(!) Ska de sitta av 20 år och sen dödas?
Och olaga vapeninnehav...snälla(!). I ett land där civilbefolkningen fruktar för sina liv, dagligen och utan någon som helst anledning. Landet är bara så jävla fucket up. Det springer folk med vapen hit och dit och två norrmän ska dömas 20 år för vapeninnehav.
Landet styrs av män som jagar makt och givetvis rikedomar. Folk dör dagligen i massor och 100 000 -tals människor är på flykt. Ingen går säker. Och detta land ska då döma två norrmän för mord, som jag gärna skulle vilja veta om de verkligen utfört. Jo, de har ju spionerat också. På Kongo.
Nåja, de i rätten fick lyssna till lite fin jazzmusik och titta på en krigsfilm med Bruce Lee i väntan på domen. Det var ju snällt att försöka lugna alla upprörda känslor med jazz...och krigsfilm...
Fan, skulle inte hela situationen vara så förbaskat tragisk, så skulle jag faktiskt sitta och skratta åt den.
Spioner. Norge vs Kongo.
Troligt.
Tjoflöjt!
Hemma själv.
Tjejerna gick för att äta och gå på bio.
Jag ska plocka och sen svamla ihop en god, rar, gullig, intelligenshöjande tenta, som ska lämnas in i morgon.
Krafsa Igor under dubbelhakan. Shit, han är groooosse! Vi snackar inte enbart tjock päls här. Katten Gustav skulle skämmas för sin skinny-kropp. Jaja, det är väl alla dessa timmar framför tvn med en biiira. Han är intelligent den lilla rackarn... jag väntar bara på den dagen han snickrar ihop en stege, som han kan ha vid balkongen, då han snart inte orkar hoppa upp (tack vare den tunga kroppshyddan..).
Jag sitter mot diskbänkens håll och ser disken. Jädrans vad det svider i ögonen helt plötsligt, men då jag har minne som hos en guldfisk så kommer jag att ha glömt den...nu.
Jag sitter mot diskbänkens håll och ser disken. jädrans vad det svider i ögonen helt plötsligt, men då jag har minne som hos en guldfisk så kommer jag att ha glömt den...nu.
Jag sitter....
Ja, ni fattar...eller inte.
För övrigt så ringde bror precis nyss. Han är på väg hem från Helsingborg där han jobbat hela veckan. Han hämtar upp mig och vi ska iväg och handla.
Så, nu fick ni en oerhört, livsuppehållande och viktig rapportering från Quod scripsi, scripsi. (=Det jag skriver, skriver jag.)
Moi, terve ja hei!
Idag är det lugnt
Nej, jag hatar inte ungen. Jag är nog mest besviken på alla de vuxna som funnits och finns i dennes liv och som fortfarande, trots att ungen uppnått övre tonårsålder, så är det ingen som sätter ner foten och hojtar till högt och ljudligt om hur fel beteendet är. Det räcker med att ungen tar på sig offerkappan och gråter lite krokodiltårar.
Än är det inte försent att ta tag i situationen, men då måste något hända nu, inte imorgon.
Så in i helvetes jävla förbannad
Jag har alltid lärt mina barn att ta sitt ansvar,vilket innebär t ex att när de var små och kom hem och beklagade sig över att någon varit taskig eller sagt taskiga saker, så var det första jag frågade:"Vad gjorde du? Sa du någonting och i så fall vad?" Jag hade redan bestämt mig att jag inte ville bli en mamma som strök mina barn medhårs och såg dem som oskyldiga i alla lägen, vilket i så fall hade kunna lett till att de blivit manipulerande skitstövlar.
Jag talade också om för dem, att om de såg någon fara illa på ett eller annat sätt (fysiskt eller verbalt) så måste de gå till en vuxen och tala om det. Jag hade aldrig godkänt en ursäkt om att "de bara stod bredvid", då jag faktiskt anser att man är lika delaktig i det dåliga i så fall. Där var jag stenhård. Därför är det med sorg och ilska i hjärtat jag ser, att föräldrar ursäktar sitt barns beteende med diverse olika, jävligt dåliga, ursäkter. I stället för att ställa barnet mot väggen och kräva ansvar. Nej, gång på gång ser jag att detta barn, dock tonårig, kommer undan med krokodiltårar och "det är sååå synd om mig"-tal hela tiden. Trots att föräldrarna vet att ungen är en manipulativ lögnerska.
Detta gör mig så in i helvete jävla förbannad. Om ni bara visste.
Varför tror vissa, mindre skickliga föräldrar, att bara för att man som förälder ställer krav på sina barn och visar att ens beteende har konsekvenser, att man inte älskar sina barn? Fan, det är väl då man verkligen älskar sina barn! Att våga ta de tråkiga bitarna också och visa att man faktiskt bryr sig om dennes beteende och välmående. Inte att låta ungen glida undan gång på gång och säga..."...men det är ju min dotter/son...." Vad är det för kärlek??
Jo, jag har två döttrar, vilka jag älskar över allt annat, men aldrig, aldrig att jag skulle låta dem bete sig som skitstövlar och komma undan med det. ALDRIG!! Och inte fan skulle de kunna ursäkta sitt beteende med "...men det var inte jag, det var min kompis...", om de satt bredvid när deras kompis hotar och mer eller mindre misshandlar någon annan. Aldrig i helvete!
Ja, nu är jag förbannad. Så in i helvete, jävla, skit, kuk förbannad!!
Fy faaan!
En hyllning
Här kommer en klockren hyllning till den store Michael Jackson. Evelina älskar klippet och sitter och garvar åt det varje gång hon ser det.
Ja, vad säger man. Oslagbar imitation av The One and Only!
Nä,
Jo, och det är ju bra...
...eller inte...
Vänskap
Måste vänner ha samma mål och drömmar, för att överhuvudtaget kunna vara vänner? Jag tycker inte det. Vänskap är djupare än så och har egentligen ingenting med min framtid/drömmar att göra. Är man vänner ska man kunna lyssna, råda och respektera den andres tyck och smak, även då man faktiskt inte riktigt vandrar samma stig. Vänskapen är ju faktistk utöver det liv man lever, utöver den partner man har, utöver de mål och drömmar man har och vill uppnå. Vänskapen är utöver, men inte mindre värt.
Den dagen jag väljer mina vänner efter det liv jag lever, inte efter den djupa samhörighet jag känner med personen, ska jag kanske ställa mig frågan:"Hur bra vän är jag?"
Typ så...
http://www.foretagsuniversitetet.se
Så känner jag mig nu. Evigheters skriverier just nu, känns det som. Jag har träsmak i röva, trots att jag tagit några uppmuntrande skutt ner till tvättstugan mellanåt.
Jag ser dock ett ände i detta ämne och snart har jag gjort alla uppgifter och kan skicka in dem.
Idag har jag faktiskt sett solen genom fönstret. Fantastiskt!
Jupp!
Waky, waky!
Ha en bra dag. Rusa inte huvudlöst framåt bara...
Nu så...
Tv 4 visar en ny dokumentärserie som heter Mamma till en mördare. Jag såg det andra programmet idag, som handlade om en man som i sin sjukdom hade knivhuggit till döds sin sambo, sina barns mor. Han hade efter många om och men fått diagnosen paranoid schizofren och måste, givetvis, medicinera sig för att kunna fungera någorlunda ok ute i samhället. Dock hade han misskött sin medicinering, vilket ledde till detta olyckliga och tragiska.
Föräldrarna till mannen verkade så himla insiktsfulla och var otroligt ärliga i sina förklaringar och sin syn på sonen och hans sjukdom. Det var inte alls så att de satt och anklagade någon, även om de (med all rätta) ifrågasatte sjukvården så till vida att kollen inte alltid är vad man skulle önska att det var, när det handlar om sjuka människor.
Det var två otroligt klarsynta människor, som försökte förklara situationen som varit, som är och deras farhågor inför framtiden. Och även om de inte kan förlåta sonen för det han gjort, så älskar de givetvis sin son för den person han är, förutom sin sjukdom.
Nästa måndag sitter jag klockan 21.00 framför tv:n igen.
Väl mött!
Nu lite viktig samhällelig info
...nu sitter jag här och hinner skriva ett mindre intressant inlägg på min blogg, då jag väntar på att min stora primadonna ska bli färdig för promenaden.
* Nu ska jag ut och ta en rask promenad med Isabella.
* Måste handla ägg.
* Hem och göra mat
* Plugga
Underbara grejer det här.
Vänta.
Skriva om dagens, sorry kvällens, blivande mat.
Vänta.
Nä, nu drar vi.
Tjolahopp vad intressant!
Moder Therese om att äga
Desto mer du äger, desto mer har du ockuperat och du kan ge mindre. Men desto mindre du har, desto större frihet äger du. Det är ingen förödmjukelse eller botgöring. Det är glädjefull frihet. Det finns ingen tv här, eller annat hit och dit. Men vi är mycket lyckliga...
Blir jag lyckligare om jag äger saker, men inte äger tillfredställelse till livet? Kan saker kompensera tomhet? Eller är det bara en tillfällig lycka. Mäter vi människor vi möter efter vad de äger och har? Om de äger en fin bil, stort hus, senaste tekniska prylarna osv, är de mer lyckade människor då? Kanske har de haft större ambitioner att få en samhällelig status, men är de egentligen mer lyckade och framför allt, är de mer lyckliga? Nä, inte skulle jag, som jag sagt tidigare, ge bort alla miljoner om jag vann på lotto. Självklart är det ju så att pengar betalar hyra och mat, och de är nödvändiga i våra liv. Vad jag vill säga är att livet är så mycket mer än konsumering av en jävla massa onödiga varor. Hur mycket onödigt kommer inte svenska folket köpa nu till jul? Vi pratar om hur viktigt det är med familjen och familjens sammankomst under juletider, men trots det känner de flesta en enorm press på att köpa klappar åt höger och vänster. Vad är det då man prioriterar som viktigt under julen, i slutändan? En present, när den kommer spontant och inte under tvång, är mer uppskattad hos mig. I veckan fick jag en av de absolut finaste av presenter av min äldsta dotter Isabella. Hon hade skrivit ett brev till mig. Ett vackert, insiktsfullt och trösterikt brev, som flödade av kärlek och värme. En påminnelse om den djupaste av kärlekar som finns. En sådan gåva är den vackraste av alla gåvor.Moder Theresa -citat
När en fattig människa dör av hunger är det inte för att Gud inte tog hand om denne. Det hände därför att varken du eller jag gav den personen vad den behövde. Calcutta finns överallt i världen om du kan se med dina ögon...
En tankeställare till alla dessa människor som skyller på Gud när någonting tråkigt händer i världen. Vi människor har skapat orättvisorna, konflikterna och krigen, inte Gud. Det är vi människor som kan återställa ordningen och rättvisan i världen, inte Gud. Däremot kan vi tro och hoppas på att vi människor besitter Guds godhet och kärlek nog för att vilja förändra orättvisorna. Eller är vi för egoistiska?
Bland annat helgen som varit
För övrigt har helgen gått i de lugnas tecken. Jag konstaterade att mitt liv lunkar på i lugnets tecken nuförtiden. Det är plugga, plugga och plugga som gäller. Så stimulerande.
En vän ringde mig i fredags och var på väg mot terminalen i Stockholm. Han och hans kompisar skulle på kryssning. "Jaha, är den någon speciell kryssning", undrade jag och då nämnde han några band som skulle spela. Hårdrocksband. Helt plötsligt slog det mig, att det är ju för fan november och dags för hårdrockskryssningen! Shit, inte ens det har jag kommit ihåg. Jag lever ju uppenbarligen helt isolerad. Näsan fastklistrad vid böckerna...
Den kryssningen är ju så kul. En båt med en massa hårdrockre. Hur rätt kan det bli? Så jävla rätt och så jävla kul! Vi provade att åka på Rockabillykryssningen en gång. Eller jag blev övertalad. Tyvärr. Den kryssningen var den tråkigaste jag någonsin åkt. Jag överdriver inte ens. I wish. Båten var full av stora (då menar jag grooosse!) kvinnor, eller i alla fall skulle de under den otroligt manliga munderingen och beteendet föreställa vara kvinnor. Söndertatuerade, stora varelser med t-shirt (med diffusa, larviga tryck) och skinnväst. Deras karlar såg ut som små sugrör i jämförelse. Tråkiga var de också. Inte sjutton var de fart på raggarna eller rockabillyfolket. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. Det var verkligen slöseri med pengar och tid.
Jag tröttnade vid 24.00 och sa att jag skulle gå och käka och lägga mig i hytten tills bandet, jag ville höra, skulle spela. Efter mig kom min kompis, ca en halvtimme senare, och tänkte samma sak och tyckte lika mycket om stämningen på kryssningen som jag. Och när man föredrar att ligga i hytten, i stället för vara bland annat folk, ja, då fattar ni vilket tråkigt folk det var. Det spelade ingen roll om man själv var på G. Alla var ju döingar i alla fall. Nä, aldrig mer Rockabillykryssning.
Nä, så nog blev jag otrooligt avis när J. ringde och sa att de var på väg mot Stockholm och Cinderella för att lyssna på bra musik i roligt sällskap.
Nästa år...!
Angående det sverigefinska företaget (inlägget tidigare), så hittade jag i stället ett sverigefinskt samarbete, som startades upp i början av detta år. Detta samarbete är på forskningsnivå och ska förbättra skogsindustrin i både Sverige och Finland och göra den mer konkurrenskraftig. Intressant, eller inte...
I lördags var jag barnvakt åt Tuva, brorsans lill-jänta. Jag har sagt det tidigare och jag säger det en gång till. Den tösen har energi. Jag menar ENERGI. Å andra sidan så stupade hon i säng när vi kom hem på kvällen. Bokstavligen stupade. Heh!
Adam och hans kompis hade skrämt upp varandra, så de satt med kakka i brallan när vi kom hem till dem. Adams kompis satt o tittade på Zombieland. Nä, det gick inte ens att bli skrämd av den filmen. En riktig skitfilm. Sämsta jag sett på bra länge. Den skulle nog föreställa vara komedithrilleraktig, men visade sig vara skräp.
På tal om annat. Språk är ju, som jag tidigare nämnt, intressant. Och ord och begrepp som vi i Sverige ser som harmlösa kan betyda något väldigt kränkande i andra länder. Jag kom att tänka på ordet tös, vilket här i sverige betyder flicka, men betydelsen av det ordet är något helt annat i Norge. Ordet betyder...prostituerad. Jag vill bara snabbt tillägga att det inte är den innebörden jag har när jag skriver ordet tös om Tuva.
Så när vi säger:"Åh, vilken söt liten tös!" Så är det faktiskt en liten flicka vi menar. I Norge skulle de höja ögonbrynen och undra om man helt tappat konceptet...kalla en liten flicka för en söt prostituerad...
Jaja, det var lite rappakalja för denna gång.
Väl mött!
