Jag har alltid lärt mina barn att ta sitt ansvar,vilket innebär t ex att när de var små och kom hem och beklagade sig över att någon varit taskig eller sagt taskiga saker, så var det första jag frågade:"Vad gjorde du? Sa du någonting och i så fall vad?" Jag hade redan bestämt mig att jag inte ville bli en mamma som strök mina barn medhårs och såg dem som oskyldiga i alla lägen, vilket i så fall hade kunna lett till att de blivit manipulerande skitstövlar.

Jag talade också om för dem, att om de såg någon fara illa på ett eller annat sätt (fysiskt eller verbalt) så måste de gå till en vuxen och tala om det. Jag hade aldrig godkänt en ursäkt om att "de bara stod bredvid", då jag faktiskt anser att man är lika delaktig i det dåliga i så fall. Där var jag stenhård. Därför är det med sorg och ilska i hjärtat jag ser, att föräldrar ursäktar sitt barns beteende med diverse olika, jävligt dåliga, ursäkter. I stället för att ställa barnet mot väggen och kräva ansvar. Nej, gång på gång ser jag att detta barn, dock tonårig, kommer undan med krokodiltårar och "det är sååå synd om mig"-tal hela tiden. Trots att föräldrarna vet att ungen är en manipulativ lögnerska.

Detta gör mig så in i helvete jävla förbannad. Om ni bara visste.

Varför tror vissa, mindre skickliga föräldrar, att bara för att man som förälder ställer krav på sina barn och visar att ens beteende har konsekvenser, att man inte älskar sina barn? Fan, det är väl då man verkligen älskar sina barn! Att våga ta de tråkiga bitarna också och visa att man faktiskt bryr sig om dennes beteende och välmående. Inte att låta ungen glida undan gång på gång och säga..."...men det är ju min dotter/son...." Vad är det för kärlek??

Jo, jag har två döttrar, vilka jag älskar över allt annat, men aldrig, aldrig att jag skulle låta dem bete sig som skitstövlar och komma undan med det. ALDRIG!! Och inte fan skulle de kunna ursäkta sitt beteende med "...men det var inte jag, det var min kompis...", om de satt bredvid när deras kompis hotar och mer eller mindre misshandlar någon annan. Aldrig i helvete!

Ja, nu är jag förbannad. Så in i helvete, jävla, skit, kuk förbannad!!

Fy faaan!