"Du e så...wow wow, yeah, yeah...!" Kommer ni ihåg den låten? Martin Svensson hette artisten. Visst var det han som gjorde låten?

Jaja, shit the same. Vad jag vill komma fram till är att han skrivit en bok jag läste nyligen. Den heter Din heder och handlar om hedersrelaterad våld. Jag måste erkänna att han imponerar faktiskt. Inte var hans låttexter speciellt djupa eller eftertänksamma, men skriva böcker kan han.

Han vågar beröra ett ämne, som än idag är lite hysch, hysch kring och som gärna jämförs med misshandel och mord på svenska kvinnor. Snacka om att ta bort kärnan i problematiken i hedersrelaterad våld/mord.

Nåväl, med en vardaglig lätthet berättar han om Meryem, som längtar efter ett annat liv än det liv hennes föräldrar (och deras omgivning) förväntar sig att hon ska leva. Som läsare fångas man upp av hennes och, givetvis, hennes familjs öde, för trots allt är det en tragedi som går i cykler och som inte ser ut att ha ett ände. Generation efter generation tvingas, ja tvingas säger jag, fäder och söner till förtryck (även mammor och systrar). I regel förstärks familjestrukturens hierarki, när de tvingas flytta till ett land där de inte har någon annan trygghet än familjen och de andra familjerna som oftast, också, hamnar i samma område. Är dock ingen ursäkt!

För ärligt talat. Vem vill egentligen döda sitt eget barn?

Min övertygelse är att den dagen vi verkligen vågar prata om detta problem, från både kvinnors och männens håll, så kommer kanske några av de flickor räddas, som trots allt längtar efter att få leva sina egna liv. Bestämma över sig själva. Att få vara egna individer. För är det inte det vi alla vill? Vara egna individer.

I boken möter man den svenska lamheten. Vadå? Förtryck? Men snälla raring, tonåringar har vi väl alla varit och vi vet ju att föräldrarna ibland kan reagera lite starkt, men det är ju för ditt eget bästa. Eller annat avståndstagande, istället för att försöka på något sätt hjälpa. Jag får en känsla av att det ibland måste vara slumpen som avgör om dessa flickor/kvinnor överhuvudtaget ska få hjälp av det svenska samhället. Hur ska de lyckas träffa den rätta personen, som faktiskt tar sig tid och lyssnar? Då menar jag lyssnar ordentligt med båda öronen och hör vad de egentligen säger, istället för att avfärda problemet av rädsla, okunskap eller något de anser familjen själv ska reda ut.

Nej, i alla familjer går det inte till så här, men det har inte med saken att göra. Problemet finns och jag har insett att så länge det inte blir rubriker om hedersvåld, så finns det inte politiker heller som vågar eller vill lyfta fram frågan.

Nåja, boken är läsvärd, absolut.

gör det faktum att SD har över 5% av dagens väljare på sin sida.

Jag ska ärligt säga att jag faktiskt inte läst så mycket om vad SD egentligen vill med sitt parti och vilka punkter de egentligen driver. Det har aldrig intresserat mig, då jag anser att det lilla information jag har räcker för att jag ska bli mörkrädd.

Det senaste uttalet om att de ser muslimer som Sveriges farsot lägger inte till några som helst pluspoäng.

Jag trodde på fullaste allvar, trots att det förflutna visat det så många gånger, att mänskligheten lärt sig någonting av den främlingsfientliga historian vi har bakom oss, men icke. Ännu idag går människor på de mest banala och ynkliga argumenten om "dom där andra som kommer hit och fördärvar vår kulturarv...bla, bla, bla...". Lever vi inte på 2000-talet? Har vi inte fått mer kunskap om "de där andra"? Tydligen inte. Eller så vill vi inte. Frågan är ju bara hur det kommer sig att vi har behov av att skylla på "dom där andra" så fort landets ekonomi inte glänser och jublar?

Många gånger skyller man också på att "de där andra" kommer hit och snor våra jobb. Jojo, vilka jobb är de dessa människor snor? Jobb, som de, som klagar, förmodligen inte själva skulle vilja ha. OM de nu överhuvudtaget får jobb, "de där andra".

Är det skillnad om en svensk får jobbet jag sökt, än om en utlänning får det? Vad är skillnaden? Snodde utlänningen jobbet framför näsan på mig, men inte svensken? Det är väl för fasen troligare att en svensk glider in på ett banaskal pga kontakter än att en utlänning får jobbet pga lämplighet. Vem ska man då vara förbannad på? Är det bättre att bli snuvad på ett jobb pga att han/hon kände chefen, men inte hade kompetens, erfarenhet, behörighet osv? Nä, då är det, enligt mig, bättre att ha samma chans, dvs konkurrera på lika villkor.

Men det oroar mig fortfarande att SD har så pass många väljare bakom sig, trots alla idiotiska uttalanden de har gjort. Jag vet inte, men jag börjar undra om inte det säger mer om deras väljare än om dem själva.

Nåväl, man får hoppas att folket hinner komma till sans innan valet hösten 2010.

Om jag hela tiden måste framhäva hur godhjärtad jag är. Hur godhjärtad är jag då, egentligen? För vems skull är jag "godhjärtad"?

En äkta godhjärtad människa har inte behov av att basunera ut sin godhjärthet. De lever efter viss moral och kärlek och det är de nöjda med. De har inte behov av andras bekräftelse på att det de gör är bra och godhjärtat. De gör bra och empatiska saker för att de har en övertygelse om att det är det enda rätta, inte för att få höra omgivningens hurrarop. För dem är glädjen att ge, inte att få. De har förstått att äkta kärlek, värme och omtanke inte springer ur några egoistiska baktankar, utan de kommer ur ren och skär gudomlig godhet.

Det är inte hur mycket vi arbetar som är det avgörande. Det är inte ens vad vi gör som är det viktigaste. Det avgörande är om vi gör det vi gör i kärlek.
Moder Theresa

Moder Theresa, vida känd kvinna, var en mycket god människa. Den uppmärksamhet hon fick var kanske inte för att hon själv ville ha den, utan för att omvärlden hade behov av den. Hon skrek inte ut sin godhet , hon levde godhet. Hon var godheten personifierad.

Satt och tänkte...

Hur kommer det sig att vissa människor snackar, snackar, snackar och ändå har de inget vettigt att säga? Munnen går i ett och det ses som en merit, i stället för att låta innehållet i det man säger vara en merit.

Älskar de sin egen röst? Eller tror de verkligen att de är både smarta och roliga? Grejen med dessa människor är, att de sällan har tid att lyssna på någon annan. De hinner inte. De måste få släppa ur sig en massa fraser, som i slutändan ändå inte handlar om någonting. Hur ska man då ha tid och ork att lyssna på någon annan?

Och till råga på allt så är det inga nyheter som undslipper deras läppar. Same shit hela tiden. Menlöst och tanklöst pratande. Och i regel handlar allt om dem själva. Hela tiden.

Jaja. En tanke bara.

Väl mött!

Nyt olen ollut ahkera suomen kieliopin kanssa. Kotitentti kohta valmis. Tänään tein salitentin. Toivottavasti meni läpi. Olin valimis noin puolentunnin sisällä, eikä kannattanut kovin istua ja mietiskellä olinko vastannut oikein vai en.

Tehty on.

Kotitentti kohta valmis.

Huomenna taas muihin tehtäviin kiinni.

Elämä on nastaa!

Öitä!

Tässä teille vähän Dingoa ja heidän kappaleensa Nahkatakkinen tyttö.

Jag läste för ett tag sen om en politiker, kommunpolitiker, som vill att finnarna ska lära sig ryska i skolan. Anledningen till denna vilja är att ryssarna kommer till Finland och semestrar (och bosätter sig). De kommer med stora plånböcker och ska då, enligt honom, ha den språkliga service av finnarna som de efterfrågar. Enligt denne politiker så skulle ryssarna besöka Finland mycket mer om servicepersonalen kunde ryska. Därför tycker denne politiker (som jag glömt namnet på) att eleverna ska ha svenska eller ryska som obligatoriska språk från årskurs 7. Enligt honom var det inte heller viktigt för finnarna att läsa sig svenska, då det språket trots allt inte talas av så många och inte bidrar till någon ekonomisk uppsving. Svensktalande är färre än rysktalande.

Nu kommer ju min lilla undran. Tror han att ca 140 miljoner ryssar kommer att ha möjlighet att besöka Finland överhuvudtaget? Och hur är det med ryssarnas behärskning av det engelska språket? Lär inte de sig detta språk, precis som de flesta andra länders elever?

Och tror han på riktigt att eleverna kommer att kunna lära sig det ryska språket på några timmar i veckan/3 år? Ett språk som inte alls, på något sätt, liknar det finska.

Sen vill jag bara påminna om att Finland är tvåspråkigt och förhoppningsvis ska så förbli. Jag vet också att det finns åsikter om detta hos den finska befolkningen och många skriker ut sin finskhet, vilket givetvis innebär att de vill att Finland ska bli enbart finskt med endast finska som det officiella språket. Svenskan skulle då bli ett minoritetsspråk(?), vilket det mer eller mindre är om man räknar till de svensktalandes antal. Tyvärr.

Nä, sluta fjäska för ryssarna. De får lära sig engelska precis som alla andra.

А Б В Г Д Е Ё Ж З И Й КЛ М О П Р С Т У Ф Х  Ц Ч Ш Щ Ъ Ы Ь Э Ю Я

Det var en gång en svensk och en finsk, som var oense om vems språk som var vackrast, så de vände sig till en engelsk språkprofessor som skulle avgöra saken. Han bad dem läsa upp följande dikt på respektiva språk.

Grasy island, grasy island, grasy islands bride.

Först var det finsken som sa:
Heinä saari, heinä saari, heinäsaaren morsiain.

Sedan var det svenskens tur o han läste upp den följande:
Hö ö, hö ö, hö öns mö.


Ööööh, liksom...vad säger man?

Är inte finska språket vackert, så säg...

Ibland blir man fan mörkrädd. Hur skulle man reagera om man möttes av en krypande robot? Det är ju rena rama science fiction. Konst? Jo, har man pengar och inte vet vad man ska lägga dem på så kan man ju alltid konstruera en robot..som kryper...

Jag läste en bok härom dagen. (Måste få läsa annat än bara kurslitteratur, annars går jag ihjäl...) Nåväl, den boken heter Blind lydnad och är skriven av Will Lavender.

Boken handlar om ett par studenter som får till uppgift att ta reda på vad som hänt Polly, en ung tjej som försvunnit efter en fest och som kommer att dö om de inte hittar henne i tid. Denna uppgift ges till studenterna av en filosofilärare, vars uppenbarliga uppgift är att få eleverna ifrågasätta vad som är verkligt och inte verkligt. Finns Polly i verkligheten, eller är hon och hennes liv uppdiktat av läraren? Är studenterna beredda att gå hur långt som helst i sitt sökande efter Polly? Och hur kommer det sig att fallet Polly har så mycket gemensamt med ett verkligt fall och på vilket sätt är läraren involverad i det verkliga fallet?

Frågorna är många och boken är spännande. Jag hade verkligen svårt att lägga ifrån mig den. Jag förlorade mig i boken och den slut jag hade förväntat mig visade sig vara helt fel. Det blev ett oväntat slut.

Rekommenderas starkt!

Jag måste erkänna att jag aldrig riktigt varit en Kent -fan, men de har växt i mina ögon. Den förra CD:n och nu den senaste är verkligen bra. Sitter precis och lyssnar på den senaste och nog får de ett stort plus av mig, även denna gång.

Kanske är det för att dessa två inte har den där typiska Kent -tungheten över sig...?

Detta är kanske något att lämna fram till omgivningen precis innan kokpunkten. Eller sätta upp som en varningsskylt. Går man över gränsen trots varningen får man skylla sig själv...

Det är intressant hur vissa människor har alla åkommor som andra människor, fast två gånger värre.

Det finns väl ett namn på det?

Typ...hypokondri?

 

Nu är min hjärna som en uppblåst ballong. Där inne finns det ord, ord och åter ord, som ska struktureras upp och bilda meningar. Det känns som att det är en omöjlig uppgift för tillfället, så nu ska jag lägga mig för att sova och vila de små arbetande cellerna. Det är en hel verkstad som ska knåpa ihop en c-uppsats i mitt kontor. Och till det ska en annan examensuppgift modelleras, men först tar jag finska grammatiktentan imorgon och fortsätter med pärlandet av fina, vetenskapliga meningar till den studien jag ska så småningom bli färdig med.

Gonatt på er och hoppas natten blir en fin upplevelse...

http://zerblatt.org/images/foto/diverse/struts.jpg

Poesi och visor är inte saker man hittar, utan det är saker som hittar en, och det enda man kan göra är att gå där de kan få tag på en.

Nalle Puh - A.A. Milne

Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre.

Nalle Puh - A.A. Milne

Jaha, än en gång får jag gratulera alla AIKfans. Jag satt och småglodde på matchen här hemma hos brorsan. Evelina satt fastklistrad vid tv:n. Och båda målen såg vi ju givetvis, varav den andra var underbart coolt. Lugnt och stilla dribblade de framför IFK-spelare och...där satt den.

Grattis till AIK! Och ni som älskar detta lag.

Hur ska detta seger firas? ;)

min brors son och ska till att äta lite mat. Väntar in mina stora tjejer.

Och så längtar jag efter Patrick. Han slutar snart...

Svininfluensa, eller inte? Nuförtiden får man tydligen ingen annan influensa förutom svinis. Så det är väl det jag har och lider av. Eller inte...

Nä, det är ingen synd om mig. Jag ville bara meddela er att jag varit duktig. Med en underbar förkylning, som både slagit ut hörsel (det är som vacum i öronen) och fått tår- och näskanalerna att rinna och täppas igen vartannat, kroppens muskler (som jag sällan använder mig av) har gjort sig påminda av en ihärdig värk, men trots detta så har jag ändå gjort det jag skulle ha gjort. Är det inte fantastiskt? Jag blir så imponerad, så jag finner inga ord.

Är det för att jag är kvinna? (hehehe!)

Nä, inget ont om er grabbar. Vi vet ju hur ni upplever en förkylning...ungefär som att kläcka ur sig ett 4-kilos bebis genom rectum... ;)

Jo, lika vacker känner jag mig när snoret rinner, som ur en läckande kran. Röd under näsan efter alla snytningar.

Vajert!