Ibland blir man illamående av människors agerande. Jag tittade på ett filmklipp som visar hur en man sparkar sin flickväns hund i hissen.

När barn och djur far illa, då kommer en sida hos mig fram som jag nästan själv skräms av. Det finns ingenting som får mig att tänka rationellt och förnuftigt i en sådan situation. Hade jag varit i närheten av kräket och sett hur han sparkar hunden, hade jag förmodligen kunnat göra som så; slitit av honom kängorna, snörat på mig dem och gett honom samma behandling med hans egna skor och ställt frågan;"Känns det skönt?" och klappat honom lite lätt på huvudet och fortsatt...precis så som han gjorde med hunden.

Eller tycker ni att jag skulle ha satt mig ner och frågat honom om hans barndom? I vanliga fall, men inte i ett sånt läge.

Ja, jag säger ju det. Ibland blir man fan lite mörkrädd för sig själv och jag undrar om jag vid alla lägen skulle kunna vara så gudsfruktig att jag vänder andra kinden till.

”En ryska som städade”

Det löd:

”Tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade i natt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där...). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb.”

Detta skriver Edvard Unsgaard på Facebook och blir förvånad över att detta väcker upprörda känslor. Nu försöker han, i dessa valtider, stryka över det sagda genom att säga att det är en "elak vantolkning", dvs att just i detta valår är det lätt att allt tolkas efter eget behag och helst då motståndarnas åsikter och skriverier på ett negativt sätt. Så som han nu tolkats. Typ.

Enligt honom ville han bara berömma bolaget för deras snabba ingripande. Ja, invandrarna är ju duktiga städerskor och tur är väl det, för inte fan hade väl en svensk gått från hemmet och torkat upp någon annans skit en söndag...? Å andra sidan, det gjorde ju inte pressekreteraren heller. Tanken, enligt honom själv, var att han, själv, skulle göra det, men så beslutade han i alla fall att ringa deras städbolag, vilka i sin tur var jävligt snabba på att skicka en ryska som torkade upp skiten i stället.

Och så ska väl nämnas, att denna ryska kvinna kanske har en gedigen utbildning i botten, men i Sverige duger det till att städa bort andras skithögar, då den högt uppsatte svensken inte vill eller klarar av det själv.

Ett Gott Nytt År önskar jag er alla!




Må det nya året fyllas med lycka, värme, glädje och mycket kärlek!

Kramar till er alla!

Undrar om man ska våga sig till stan idag. Jo, det ska ju inte vara några problem. Det är ju måndag och folk jobbar.

Jag kommer ihåg en gång för länge sen, då Isabella var liten och satt i vagnen. Jag (vi) skulle prova på gå-på-stan-på-mellandagsrean, vilket vi inte skulle ha gjort. Jag fick uppleva och komma till insikt om hur jävla rabiata människor egentligen är. Inte fasen blev vi långrandiga i helvetet. Ja, för det var vad vi skådade på vår jord. Helvetet. Utan överdrifter, tro mig. Sedan dess lovade jag mig att det absolut inte finns någonting i materialväg som kan vara så viktigt för mig, att jag utsätter mig för det igen. Ingenting. Och så är det ju faktiskt så, att de bästa reorna kommer efter mellandagsrean. Så har man lite tålamod, får man ju en massa grejer billlig (billigare) ändå.

Om man nu behöver mer, egentligen.

Jaja.

Igår blev det pulka igen och jag lyckades ta sönder ett flygande tefat. Bra jobbat tycker jag. Tjejerna åkte som blådårar och flög som små vantar när de kom ner och åkte över en gupp. Lite blåslagna blev de väl, men det är sånt man får räkna med när man ska leka allan... ;) Undrar hur länge vi får behålla snön? Förhoppningsvis tills det är dags för våren att ta sin början.

Jag ska villigt erkänna att jag inte är en vintermänniska, men jag kan också erkänna att jag hellre har minusgrader och snö, än det vi hade nu innan snön och kylan kom. Ett evigt jävla mörker. Nä, då är snö och kallt att föredra, även för en annan som gärna skulle ha varmt omkring sig.

Så e de me de.

Väl mött!

God jul!

Ibland undrar jag om det är svårt och ointressant att skriva om någonting positivt som händer i skolans värld. Det känns som att skolan har blivit offentlighetens spottkopp. Det media skriver om  och det skolvärlden belyser, är de problem som finns inom skolan och dess värld. Och, visst, problem finns. Elever och personal mår dåligt av olika anledningar, men det finns ju så otroligt mycket att glädjas åt också.

Majoriteten av personalen är bra och bryr sig om både sitt jobb och de elever de arbetar med. Visst finns det stolpskott, som absolut inte skulle befinna sig bland barn och ungdomar, men råkar de ha behörighet och har lyckats ta sig in i den världen, så är det jävligt svårt att bli av med dessa. Tyvärr. Jag skulle kunna dra ett antal exempel på icke kompetenta, dock behöriga, lärare som helst av allt skulle gjort sin karriär långt ner under jorden i ett dammigt arkiv. Nåja, inte bara skulle utan även borde. Det finns även nyexaminerade och blivande lärare, som jag skulle ifrågasätta och faktiskt ifrågasätter, huruvida de överhuvudtaget ska ställas inför barn och ungdomar. Men vad vet jag? Jag är ju bara en obehörig, intet vetande, blivande lärare.

Som sagt. De flesta jag jobbat med är ödmjuka och vill elevernas bästa och jobbar faktiskt därefter. De får tampas med tjuriga föräldrar, vilka (inte alla!) kräver och bemästrar, utan att egentligen veta vad fan de kräver och bemästrar, men dessa tråkiga föräldrar fixar de utan problem. När elever med olika behov och problem uppdagas, tar de uppgiften på största allvar och gör sitt yttersta, efter de resurser som finns tillgängliga, för att hjälpa eleverna i deras tillvaro.

De jobbar, ställer upp, sliter för skitpengar i månaden och tacken är alla dessa tråkiga skriverierna i tidningarna. Jämt och ständigt.

Jag säger inte att man inte ska belysa de problem som finns i skolan, men då jag av erfarenhet vet att det finns så himla mycket positivt inom skolan också, så tycker jag bara att det är så tråkigt att det negativa jämt dras upp. Som att det är bara tråkigheter som händer på den arbetsplatsen. Det är det absolut inte.

Det är inte bara personalen jag tänker på. Jag vet också att skolan är en trygg och välkomnande plats även för många elever. Det finns de elever vars hem söndras av olika anledningar, som finner en trygg plats i skolan och bland personalen. Givetvis finns det elever med bra hemförhållanden som trivs i skolan, men i regel är det de trasiga individerna vi blir varse om och arbetar mycket med.

Nåja, det finns bra och dåliga sidor av skolan, precis som alla andra arbetsplatser. Och visst måste de dåliga sidorna i rampljuset och speciellt måste strålkastaren riktas mot de vuxna som helt har havererat inom skolan och glömt bort varför de jobbar där överhuvudtaget, MEN jag vill trots detta slå ett slag för det positiva. Det finns mycket fint och positivt i skolan som också måste fram, men som alldeles för sällan kommer fram.

Tyvärr.

Tycker Lärarförbundet. Men personligen är det väl någonting som är viktigt hela tiden. Det är trota allt framtiden vi har i våra klasser.

Maa peittyi yöllä valkeaan,
enkä unta saa...