Undrar om man ska våga sig till stan idag. Jo, det ska ju inte vara några problem. Det är ju måndag och folk jobbar.

Jag kommer ihåg en gång för länge sen, då Isabella var liten och satt i vagnen. Jag (vi) skulle prova på gå-på-stan-på-mellandagsrean, vilket vi inte skulle ha gjort. Jag fick uppleva och komma till insikt om hur jävla rabiata människor egentligen är. Inte fasen blev vi långrandiga i helvetet. Ja, för det var vad vi skådade på vår jord. Helvetet. Utan överdrifter, tro mig. Sedan dess lovade jag mig att det absolut inte finns någonting i materialväg som kan vara så viktigt för mig, att jag utsätter mig för det igen. Ingenting. Och så är det ju faktiskt så, att de bästa reorna kommer efter mellandagsrean. Så har man lite tålamod, får man ju en massa grejer billlig (billigare) ändå.

Om man nu behöver mer, egentligen.

Jaja.

Igår blev det pulka igen och jag lyckades ta sönder ett flygande tefat. Bra jobbat tycker jag. Tjejerna åkte som blådårar och flög som små vantar när de kom ner och åkte över en gupp. Lite blåslagna blev de väl, men det är sånt man får räkna med när man ska leka allan... ;) Undrar hur länge vi får behålla snön? Förhoppningsvis tills det är dags för våren att ta sin början.

Jag ska villigt erkänna att jag inte är en vintermänniska, men jag kan också erkänna att jag hellre har minusgrader och snö, än det vi hade nu innan snön och kylan kom. Ett evigt jävla mörker. Nä, då är snö och kallt att föredra, även för en annan som gärna skulle ha varmt omkring sig.

Så e de me de.

Väl mött!