Welcome to the jungle - legenden om Guns n´Roses - skriven av Stephen Davis är en sjuhelsikes bok om Axl Rose, Slash, Izzy Stradlin, Duff McKagan och Steven Adlers väg till rockvärldens topp. Dessa grabbar levde till 200% upp till myten om sex, drugs and rock n´roll. Utan några som helst moraliska betänkligheter inblandade. De visste vad de ville, de tog vad de ville och de fick vad de ville. De levde, bokstavligen, ett skitigt och högljudd rockliv med ett mål i sikte, att bli världens ledande och tuffaste rockband. Det blev de också, men de fick kämpa för att hamna på toppen av listorna med sin Appetite for Destruction och därmed också på de stora arenorna världen över.

Axl Rose aka Bill Bailey var (och är) en egocentrisk, narcissistisk galenpanna som gick sina egna vägar. Det  han ville, så blev det och värre blev hans nycker ju längre in i stjärnhimlen de kom. Det finns de som hävdar att han är ett geni, kanske en missförstådd sådan. Personligen vet jag inte om jag kan hålla med om det. Han var trots allt inte ensam om att varken skapa gruppen G n´R eller skriva låtarna, men visst hade han egensinniga idéer t ex genom att ha autentiska sexstön i låten Rocket Queen. Ja, det är sant. I låten hör man en tjej som stönar av vällust och det är faktiskt Axl Rose som har sex med en tjej samtidigt som hennes stön spelas in (i studion) för att läggas in i låten.

Ont om tjejer som gav dem vad de ville led de inte av. Inte ens då de inte blivit berömda. Jag fascineras bara över hur många tjejer som villigt förnedras av skitiga rockkillar bara för att de är...just rockkillar. Unga som gamla fläkade upp sina ben bara för att få smaka på det som hndratals andra tjejer/kvinnor redan varit och kladdat på. Könssjukdomarna hade sitt lystmäte hos dessa och man kan inte mer än förundras över att kuken inte ramlade av av ren jävla förskräckelse.

Izzy, gitarristen och Axls vän sedan barndomen, hoppade av bandet då han ansåg att de blivit alldeles för stora och spelandet inte längre kändes som en jävligt kul grej med gänget längre. För det var vad de ansåg sig vara till en början -  ett sammansvetsat gäng med en önskan att rocka järnet och ha förbaskat kul tillsammans. Samtliga erkänner att det var de tuffaste åren i kappsäck och fattigdom som var den roligaste och lyckligaste tiden. Hårt, brutalt, men lyckligt och sammansvetsat.

Nåväl, ack det roliga som varar tillräckligt länge. Bandet kantades av överdoser, död och stridigheter inom bandet och slutligen total splittring, vilket har lett till att dagens Guns n´Roses endast består av en enda orginalmedlem, nämligen Axl Rose. Lidandes av lika stor hybris som tidigare.

Å andra sidan så måste jag erkänna att Appetite for Destruction är en av de bästa skivorna som finns, än idag.

Och en annan sak... Hanoi Rocks, det finska rockbandet från början av 80-talet, gillades skarpt av Axl Rose och han ville se ut som sångaren Michael Monroe (han tuperade håret ett tag). Hanoi Rocks var, innan Razzle (trummisen i HR) dog i en bilolycka, ett namn att räkna med på rockarenan.. Efter dödsfallet ställde de in sin USA-turné och Europaturné och hade svårt att komma tillbaka.

Kärlek - det som övervinner det mesta, eller det mesta i alla fall. Vad gör vi utan kärlek, överlever vi? Nej. Vi alla behöver det grundläggande i  livet - kärlek. Det som får oss att leva, andas och gå framåt. Det som får oss att inse att vi är små människor utan det största i livet - kärlek.

Vad gör du utan den?

Du får näring. Du får livet. Du får det du strävar efter -  möjlighet till liv. Ska vi vänta till nästa liv?

Kärlek är det enda rationella i livet, sagt av Morris Schwartz. Det enda rationella! Tänk på det.

Puss!

Hur kommer det sig att vi har så svårt att lyssna till vad andra säger? Vi hör vad de säger, men vi lyssnar inte. Ett gissel utan dess like. Pratar vi tungomål med varandra? Tungomål som inte härstammar från samma språk?

Handlar det om att vi i slutändan har olika mål med vad vi vill? Vad vi strävar efter? Kan inte olika mål förenas i samma och hitta en kärnfull kompromiss?

Jag vet inte. Det enda jag vet att kommunikation kan vara ett av de svåraste Gud gett oss. Människor som talar olika språk kan finna ett samförstånd, men människor som talar samma språk kan vara stjärnår från varandra. Är det inte fantastiskt. Hur löser man detta på bästa sätt? Det vet jag inte heller. Kanske ska man börja med att lyssna?

Jag har läst boken Malcolm X skriven av Alex Haley. Haley fick tillåtelse att intervjua och på så sätt förbereda och slutföra denna bok om Malcolm X liv.

Jag måste säga att den mannen fascinerar mig, trots att han nu varit död i 45 år. Det han trots allt åstadkom under sin korta livstid kan inte mer än beundras.

Malcolm X föddes 1925 och var ett av åtta syskon. Pappan i familjen mördades av vita rasister och mamman kämpade så gott det gick med barnen. Dock gick det inte hela vägen och hon placerades på ett mentalsjukhus och barnen i sin tur fosterhemsplacerades. Malcolm Little, som han till en början hette, hamnade hos sin storasyster i Boston och till en början var allt frid och fröjd, men rastlösheten förde honom på villovägar. Efter att ha besökt New York, blev han förälskad i staden och bestämde sig för att flytta dit, till Harlem. Han hamnade i drogträsket och blev därmed också kriminell. Så småningom var det fängelset som väntade och det var där han, med påtryckningar från sin familj, började intressera sig för Islam. I samband med sökandet började han också korrespondera med Elijah Muhammad, ledaren för religiösa rörelsen Nation of Islam. En radikal, nationalistisk, religiös organisation för enbart svarta. Enligt Elijah var den vita människan satan personifierad och den svarta befolkningen i USA måste separeras helt från satan om den ska överleva och kunna leva i samförstånd med varandra.

Malocolm kom att bli Elijahs närmaste man och reste land och rike runt och predikade, spred läran om Islam och den vita satan, startade en muslimsk tidning, vilken Nation of Islam gav ut och upprättade kyrkor lite varstans. Under hans tid som predikant i den rörelsen ökade medlemsantalet radikalt.

Malcolm X levde och andades Nation of Islam och dess ledares, Elijah Mohammads, budskap. Han ifrågasatte aldrig sin ledare och höll med om att en sann och god muslim lever återhållsamt och med god och fullkomlig moral. De som bröt mot dessa regler blev antingen avstängda en viss tid eller för alltid uteslutna.

Vad tydligen Elijah, som av Malcolm sågs som en gudom i mänsklig skepnad, glömde var att dessa regler gällde även honom. De rykten som kom att spridas var att Elijah haft en sexuell affär, inte bara med en av hans sekreterare, utan till och med två, vilket resulterat i barn. Ack, ack, vad säger man. De största hycklarna finns bland dem som tror sig stå över all moral och gärna framställer sig som reinkarnationer stora män med makt att föra småfolkets talan.

Nåväl, det var i slutändan Malcolms storhet bland folket, det vill säga andras avundsjuka, som fick konspirationerna gentemot Malcolm att frodas och därmed honom också  "avstängd".

Malcolm krisade rejält efter avslöjandena om sin stora ledares snedsteg, även det rävspel som påbörjats mot honom i vilja att radera honom från rörelsen och även jordens yta. Mannen som han, mer eller mindre, betraktat som Messias hade felat grovt, men trots detta var han beredd att försvara Elijahs mänskliga brister, vilka vi alla har...kom även Malcolm fram till. Efter brytningen med Nation of Islam skapade han Muslim Mosque inc.

Nåväl, Malcolm anpassade sig till sin situation och beslöt sig för att göra en andlig och kroppslig resa bland annat till Mekka. (Efter sin pilgrimsfärd till Mecka tog han namnet El-Hajj Malik El-Shabazz.) Det han upplevde där fick honom att ändra tankesätt. Han insåg att människor av olika raser visst kan leva ihop och under samma himmel utan att någon av dem ska bli förtryckta. Han såg med egna ögon hur vita, blåögda, blonda muslimer samsades med svarta, gula, röda, bruna i broderlig samförstånd, kärlek och värme. Islam ser inte till hudfärgen. Gud är faktiskt färgblind.

Malcolm insåg att människan inte föds ond och rasismen inte är något som finns inom människorna, utan det är det system de lever i som hjärntvättar dem att tro på rasåtskillnad och hierarki bland människoraser. (Jag föredrar ordet folkgrupp, måste jag då säga...). Hans kommande budskap var inte lika radikal och religiös, trots att religionen och Islam var starka inslag i hans framföranden. Vad han förespråkade var att de svarta måste förena sig för att en förändring ska kunna ske. Till de vita som ville förenas med honom sa han att den bästa förändringen de kan göra är på "hemmaplan", det vill säga i de områden där de bor och där de vita förenas. Där kan de visa solidaritet med de svarta och försöka förändra synen och fördomarna mot svarta bland de vita.

Mr X visste att han skulle dö ung. Han visste att han en dag skulle mördas av antingen hans gamla vapendragare inom Nation of Islam, den amerikanska underättelsetjänsten eller vita rasister. Den dagen kom i februari 1965, innan boken om hans liv ens hann publiceras, vilket han också påtalar i slutet av boken.

Hade Nation of Islam varit så stor som den är idag, om inte Malcolm gett själ och hjärta till den rörelsen? Att han kom att ses som ett hot av sina forna kamrater, visar enligt mig att den sektliknande rörelsen (NOI) med Elijah i toppen inte tolererade andra starka och karismatiska ledare. Malcolm var blind till en början, men började se vad Islam är för något när han friades från blindhetens och hjärntvättens bojor och åkte till Mekka och andra delar av världen och diskuterade, pratade med muslimer av både hög och låg rang. Där fick han veta vad det innebär att vara muslim. Att han fortsättningsvis fortfarande arbetade för mänskliga rättigheter för de svarta i USA, är ju givet. Det han sa i mångt och mycket var ju sant. De svarta hade lägre status än hundarna som sprang omkring på gatorna.

Idag leds Nation of Islam av en antisemit som inte drar sig för att samarbeta med fienden (vita rasistiska organisationer i Söder) bara det tjänar hans syften. Louis Farrakhan. En man som förespråkar våld och smörar och fjäskar för den som idag och just nu han kan dra fördelar av. En man som kallat Hitler för "great man". Vad säger man?

Malcolm X har nog snurrat runt i sin grav ett antal gånger, frågan om han lyckats sluta snurra. Jag tror faktiskt även Elijah Muhammad snurrat några gånger, även om även han var en hycklare och skitsnackare.

Nåväl, boken är värd att läsa. Den visar hur samhället såg ut i det vita USA. Frågan är ju om det förändrats så mycket, egentligen. De fattigaste är fortfarande de svarta och deras bostadområden är fortfarande gettona. Vilka arbetstillfällen och möjligheter erbjuds afroamerikanerna? Vilken framtidstro har de? I sin frustration bildar de gäng och dessa gäng strider om vilka gator/områden de ska äga och vem som ska ansvara för langning, prostitution etc i dessa områden. Är det konstigt om många unga afroamerikaner går med i organisationer som Nation of Islam? Den oförrätt och ilska de måste känna går inte att beskriva av en vit kvinna i Sverige, eller någon annanstans.

En Malcolm X i nytappning behövs nog.

Joi, jag vet. Några dagar efteråt kommer jag med ett klokt och klarsynt inlägg om hur lördagens melodifestival vanns av rätt låt. Jag har svårt att tänka mig att någon annan skrivit någonting annat om lördagens musikfest. Typ.

Anna, med den underbart hesa och bräkande rösten och vackra låten tog hem spelat. Underbart och skönt.

Det var allt jag ville säga om lördagens schlager.

Jo! En annan sak. Vad har 1:ans och 2:ans ålder med det faktum att de just kom etta och tvåa, att göra? Det var en reporter som frågade hur det kommer sig att två unga placerade sig på de två högsta placeringarna. Klok fråga, eller inte... För vad sjutton har deras ålder med placeringarna att göra? Folk röstar ju på låten inte åldern. Eller har jag missat något på dagordningen?

Nåväl, reportern fick ju också ett klokt svar av tvåan, vad sjutton han nu hette, med låten Manboy. Han svarade på frågan genom att informera oss lyssnare och tittare om att vi förmodligen vill ha nytt. Nytt vad? Ny musik? Då kan han ju faktiskt inte mena sin egen låt. Jag menar, den låten är ju inte speciellt nyskapande med ný sound osv. Eller har jag missat något där också? Han kanske hör någonting som ingen annan hör...sitt eget uppblåsta ego?

Jaja. Nog om den svenska melodifestivalen och alla de kloka ord artisterna rapar ur sig.

Jag vill bara konstatera att av lördagens tio finalister, var det rätt låt som vann.

Väl mött!

Hur kommer det sig att lärare i alla andra ämnen i skolan ska tänka på elevers tidigare erfarenheter, inkludering, förutsättningar, tidigare kunskaper osv då de planerar undervisningen, men inte gymnastiken?

På gymnastiken ska du klä av dig naken inför ca 15 andra och på så sätt lämna ut dig helt. Ingen hänsyn tas till vad du tidigare upplevt, dina förutsättningar, dina förutsättningar, dina farhågor, din integritet osv, då du ska ha gymnastik. Klä av dig, klä på dig, ut och gymnastisera tillsammans med de andra,utan hänsyn till vad du är duktig på eller mindre bra på, du får göra allt som de andra gör. Inte utifrån DINA förutsättningar, utan utifrån de krav och kriterier läraren har bestämt att det ska vara. För att uppnå MVG måste du springa en sträcka på viss tid, oavsett om du har höftopererat dig eller inte. Klarar du inte av det och i stället är förbaskat duktig på stå och gå på händer? Synd, du uppnår inte kraven för MVG. Spelar ingen roll att du förmodligen går snabbare på dina händer än MVG-löparen springer på sina ben.

Att ställas naken inför människor du kanske inte ens har relation till är ett måste. Nakenhet är ju naturligt, eller?

Kanske för dig, men inte mig. Jag anser det vara en del av min integritet och därmed följer de krav jag vill ha inför bemötandet av mig som människa och person. Det handlar inte om att jag skulle skämmas för min nakenhet. Det handlar om att jag inte med tvång vill ställas naken inför människor jag själv inte valt att stå naken inför. En jävligt enkel regel egentligen.

Och så duschen. Jag ska tvingas duscha, helt öppet, framför mina klasskamrater. Inte ens i duschen har jag rätt att vara själv.

Tonårsflickor och -pojkar. En tid av tankar, jämförelser, rädslor mm.
"Varför har hennes bröst vuxit, men inte mina. Guud vad pinsamt."

"Jag vill inte klä mig naken. Då kommer ALLA att se att jag inte har fått något hår där nere... fan vad jobbigt. Varför inte jag?? Vad är det för fel på mig?"

"Fan, jag har så liten kuk, alla andra har större. Varför???"

"Shit, vad jobbigt det är att duscha med alla killar. Jag fixar inte att se dem andra nakna. Äh, jag byter om inne på toaletten och duschar hemma när jag kommer hem...jag vet att jag kommer att bli kallad snusk osv, men jag fixar det inte. Vad ska jag göra??"

Och så vidare...

Nakenhet är ju naturligt?

Jo, men inte utan mina egna villkor. Och framför allt inte en påtvingad nakenhet!



Det kanske är det här gymnastikens påtvingade nakenhet vill åstadkomma? Fin tanke, men skillnaden är att dessa människor ligger här av egen fri vilja, vilket inte eleverna på gymnastiken får uppleva.

Jag ska också nämna att jag är absolut för gymnastik som ämne. Det är viktigt, speciellt i dessa tider, då många barn och ungdomar sitter framför datorn väldigt mycket. Det jag är emot, är bristen på hänsynstagandet som finns i ämnet. Och de aktiviteter som även finns kring gymnastiken.

Ni vet...tidigare erfarenheter, förutsättningar osv...

Så är det med det...

Västindien funkar...

Svenskarna har fram till idag samlat ihop dryga 150 miljoner kronor till förmån för Haiti. De organisationer, vilka tagit del av dessa pengar är Röda Korset, Rädda barnen och Läkare utan gränser.

Bra, tycker jag, men hoppas att Röda Korsets chefer vet att det är till förmån för Haiti, inte dem personligen...

" Jag blir intensivt granskad av medierna så jag är väldigt privat med vilka tjejer jag dejtar. Jag är en gentleman och vill inte att de ska uppleva trycket från medierna, vilket jag själv lyckats lära mig att ignorera. För mig måste inte en tjej vara känd för att jag ska gilla henne."

Cristiano Ronaldos ord. Frågan är ju om tjejerna han dejtar är av samma åsikt, då många av dem är snabba på att bekräfta en pågående romans med honom...