Det är så skönt när ungdomar tar för givet att man som 40-åring gillar dansband och annan tråkmusik. Eller är det deras fördomar mot just kategorin lärare som gör sig påmind? Samtidigt som de kan dra paralleller med mitt hår, min klädstil (och då är jag absolut inte extremt "hårdrockig", ibland inget alls) och rock/hårdrock.

Ofta får jag frågan, innan de lärt känna mig, vad jag gillar för musik. Sen drar de igång sina iPods och låter mig få lyssna på några låtar, men följdfrågor, så som; Gillar du det här? Eller det här? Och det här då?

Igår satt två killar och lyssnade på musik. Ur iPoden ljuder 80-tals låtar, vilka i och för sig är remixade, men trots det är de ursprungligen 80-tal. Jag talar om för killarna att den musiken de lyssnar på är den musiken jag lyssnade på i samma ålder som de är i dag. Dock i annan tappning.

Jaha, säger den ena, jag trodde de var nya låtar...

Jag kan bara konstatera att 80-tals musiken gör sig påmind i många olika varianter, men för mig är orginalen bäst. Trots allt.