Terrordömd
Är det så att de svenska åklagarna är fega? Okunniga? Ovilliga? att ta sig an ärendet, eller är de amerikanska åklagarna heta och kåta på att få sätta dit "terrorister" till vilket pris som helst?
Vi vet ju att amerikanarna jagat med blåslampa alla män och kvinnor som tillber Allah, oavsett om det funnits några som helst belägg och bevis för deras misstankar om terrorism. Terrorister är de allihop i deras ögon.
Att vara muslim i dagsläget är inte det enklaste, kan jag tänka mig. Hur många gånger får de inte försvara sin tro och sitt leverne gentemot omvärlden. Skitstövlar finns det bland muslimer, men det finns även skitstövlar bland kristna, hinduer, judar och alla andra religioner och sekter. Men vi har valt att skylla all ondska på muslimer, även om kristna än idag använder Jesus och Gud som bra ursäkter till att behandla andra människor illa.
Ofta uppstår frågan om Guds vara eller inte vara. OM Gud finns varför finns det så mycket ondska i världen? Varför lider så många människor nöd?
Svaret är ganska enkelt. Det är människan som är ond och det är människan som får andra människor att lida nöd. För...inte är det Gud som startar krig. Inte är det Gud som förstör vår jord, så att naturkatastrofer blir till. Nej, det är vi människor. Vi och ingen annan.
Frågan är ju bara när vi ska börja ta ansvar för våra handlingar.
Barnabön:
Gode Gud, bevara mamma och pappa och syskonen och morfar och mormor....
Tack gode Gud, för denna dagen.
Förlåt mig om jag har varit dum och elak idag,
och gör mig och alla andra till goda människor.
Låt oss sova gott i natt
och vakna imorgon friska och glada.
Amen
E. G. Geijer
Natthimmelen
Ensam jag skrider fram på min bana,
längre och längre sträcker sig vägen;
ack, uti fjärran döljes mitt mål.
Dagen sig sänker. Nattlig blir rymden.
Snart blott de eviga stjärnor jag ser.
Men jag ej klagar flyende dagen,
ej mig förfärar stundande natten;
ty av den kärlek, som går genom världen,
föll ock en strimma in i min själ.
Eric Gustav Geijer
Att sälja sin kropp.
Begreppet "den glada horan" har vi ju hört talas om. Men hur glad är hon egentligen? Visst kan jag tänka mig att det finns män och kvinnor som kan sälja sin kropp, utan att för den skull få grava men för livet. Frågan är ju bara hur många de egentligen är statistiskt. Jag, personligen, har ju trots allt svårt att tänka mig att prostitution inte på något sätt sätter spår i ens själsliga liv. Trots allt är ju våra kroppar heliga tempel som ska respekteras. Det är vad jag tutar i mina elever och det är vad jag har i alla tider tutat i mina barn.
Du ses som ett objekt, utan någon annan funktion än att tillfredsställa kunden. Tro inget annat. När kunden fått det han vill ha, plockar han på sig kläderna och återvänder till fru och barn och skiter fullständigt i hur den prostituerade har det.
Den intressantaste frågan är dock hur det kommer sig att fler unga tjejer väljer idag att sälja sig själv för att dryga ut kassan. Lever vi verkligen i ett så materialiserat samhälle där bara det mest exklusiva och senaste inom mode, elekroniken osv gäller? Jagar vi ett liv i lyx och flärd, oavsett vilka konsekvenser vårt handlande än har?
Och inser dessa unga tjejer vilka konsekvenser prostitutionen har i det långa loppet. Känslor kan stängas av en kort stund, men även de vill komma ut för att vädras. Det finns inget gömställe inom oss som håller i all evighet. Allt registreras. Allt finns kvar.
Jag moraliserar inte över deras val. Jag tycker bara att det är fuktansvärt tragiskt att unga, som gamla, väljer att sälja det dyrbaraste de har. Inte för att de egentligen ens har behov av det, Utan för att de vill leva ett liv i Stureplansanda. So sad, indeed.
Vad har vi egentligen för krav på livet. Vilka kvaliteter i livet värdesätter vi mest?
Hur många är det egentligen som frivilligt väljer prostitution som yrke?
Inte många. Inte många alls.
Ta väl hand om er!
More music
Lite fascinerande att den nye sångaren låter exakt som den gamle. Och det härligaste är att de hittade honom på youtube.
Jag var på SRF då.
Lyssna och njut!
Musiker från Work of Art, Eclipse och Talisman. Jeff Scott Soto, sång. En helkönis, för att uttrycka det lite fint.
Enjoy your ride!
Förra inlägget...
Den här förlossningscoachen kallas för Doula.
Så hette det.
Doula. Förlossningscoach.
Ok.
Att föda barn
Vad är det som blivit annorlunda idag med att föda barn? Kvinnor har burit barn och fött fram dem så länge kvinnan och mannen funnits. Idag är barnadödligheten inte ens i närheten av det det en gång var. Vi har en sjukvård som klarar, om inte allt, men i alla fall det mesta. Och ändå behöver vi personliga coacher när barnet ska ut.
Nä, jag fattar inte riktigt vad det handlar om.
Idag kan vi kvinnor inte ans föda våra barn utan att vi har en "personlig tränare" vid vår sida.
Jo, det gör ont när hon/han ska ut ur det trånga, men töjbara, lilla hålet. Jävligt ont, men det är en kortvarit smärta och den smärtan har man glömt när barnet väl ligger i ens famn. Worth waiting for (nu tänker jag inte på ölen..även om den också är worth waiting for..).
Det finns inga ord som kan beskriva den känslan när det llla knytet ligger i famnen och gnyr och suktar efter bröstet. Inga ord alls. Det är en så mäktig känsla.
Jag måste säga att jag än idag är fascinerad över mina barn. Jag har fött fram dem. I min kropp har de frodats och blivit små människor, sedan har de utvecklats till egna individer. Och lika stolt och förundrad är jag idag. Mina barn.
När barnet säger mamma första gången är det så att tårarna kommer. Det går en varm våg av stolthet och kärlek inombords. För mig innebär begreppet mamma villkorslös kärlek, trygghet och omsorg. Det har jag fått och det har jag försökt överföra till mina barn.
Förutom att min bror Petri försökte lära Isabella att säga pitt, haha! Jävla knasboll! Tack och lov så var ju Isabella en klok liten unge redan då...
Ja, lite kort om mina tankar kring att coacha fram barn.
Väl mött!
Fortsättning
Tjoflöjt, vad roligt! Not.
Nä, det är ingen idé och ställa mig frågan hur fasen jag lyckats spara allt. När jag slutade på Stålfors fyllde jag även där svarta soppsäckar med onödiga ha-grejer plus att jag gav bort mycket till mina kollegor.
Jaja, mycket tjat om det nu, men jag blir lite imponerad av mig själv när jag lyckats samla på mig. Fiint sörru!
Nä, nu är det dags!
Kramia!
En vanlig kväll?
Så nu är det rensning med stort R som gäller. Skit ska bort. Och det är väl bäst att jobba med det när energi finns.
Igår fick jag ett MMS från en fd arbetskamrat. Hon och hennes man fick en son i onsdags. Jösses, vilken söt bebis. Nu tror ni förstås att jag tycker att alla bebisar är söta, nope. Jag tycker inte det. Jag vet att det är tabu att säga så, men ärligt talat så tycker jag inte det. Däremot skulle det givetvis aldrig falla mig in och säga det till nyblivna föräldrar. Nä, de är ju trots allt förbaskat stolta och tycker att just deras lilla krabat är den finaste i hela världen.
Men den här bebisen är så underbart, gosigt söt. En liten Hugo blev det. Härligt!
Dagen, för övrigt, har flytit på som vanligt med föreläsning på förmiddagen och seminarie på eftermiddagen. Idag hade vi en underbar föreläsare. Varför hon var det? För det första erkände hon att hon var nervös och för det andra så erkände hon att läraryrket i verkligheten inte är så lätt som man tror. Vi pratade om inkludering, dvs alla elever ska kunna följa den undervisning som bedrivs, oavsett vilket behov man än har. Hon erkände att det inte alltid var det enklaste att ta hänsyn till och speciellt för nyexaminerade, som i regel har så mycket de ska lära sig, hinna med och förstå, men att det var viktigt att ha inkluderingen i bakhuvudet och arbeta med det efter bästa förmåga.
Ingen annan lärare har varit så verklighetsförankrad som denna lärare. Underbart. Hon fick min respekt. Hon erkände att teori och praktik inte alltid går hand i hand. All respekt till henne
Helgen ska väl lunka på i lugnets tecken. Vad jag vet nu. Det kan vara skönt det med, ärligt talat. Njuta av stillheten. Ja, förutom skiten jag ska plocka undan och kasta.
Nä, nu ska jag snubbla in i mitt rum igen och fortsätta med att kasta den del av regnskogen jag har lyckats kopiera upp. Det kommer att vara skönt när jag väl är färdig.
Kram så länge!
Gonatt, hörni!
Dags att djupdyka in i sängens underbara, mjuka, inbjudande värld.
Godnatt och dröm så sött ni bara kan och lite till.
Finlandia
När jag ser dessa bilder, i detta klipp, sköljer en enorm våg av längtan över mig. Så många underbara minnen jag har bevarat i mitt hjärta. Finland är mitt känsloland. Mitt modersmål är finska. Jag är finska. I mina ådror flyter finskt blod. Hur skulle jag inte kunna älska detta land?
Skogen är lite tätare, grönare, vackrare i Finland. Naturen utstrålar en styrka och skönhet att den tar andan ur en. Himlen är lite klarare och blåare och molnen mjukare. Min själ finner ro.
Om jag skulle vilja bo där året om? Jag vet inte. Men jag älskar mitt moderland.
Kramia!
Nu lite koreansk musik
Vill ni lära er nya dansmoves? Håll till godo.
Först får ni de lätta movesen, sedan kommer de svåra.
Från ca 4,25 kommer den underbara demonstrationen.
Steg som:
Arabiska tanten
Tvätta tvätten
Hoppa hopprep
Tjernobylbarnet spelar pingis
Tjernobylbarnet vilse i skogen
Vilse i skogen med vilsna ögon
Mjölka kossan
Mjölka tjuren
Boxningsbollen vilse i skogen
Lägg i grytan osv
Lär er och äg dansgolven.
Trötter
Jösses, vad jag varit trött. Igår morse vaknade jag till och visste faktiskt inte var jag var. Innan mina tankar klarnat så hade jag hunnit varit inne på att det är lördag, samtidigt som jag trodde jag somnat hos Patrick och jag hade känslan av att jag faktiskt hade något viktigt inbokat för den dagen. Något jag inte fick missa. En mixmatch av tankar som inte ville struktureras.
Något viktigt inbokat? Ja, förutom att jag skulle jobba och plugga så var det väl inge annat...
Samma känsla av att hjärnan befann sig i en dimma fick jag när jag jobbade. Det var en av klasserna som undrade om de inte fick ha sin sista lektion på håltimmen efter lunch och jag tyckte att det var ok, även om jag hade en annan klass samtidigt. Klassrummen ligger så nära varandra så det var ju bara att kliva mellan dem. Plötsligt när jag stod i ena klassrummet så blev jag tvungen att koncentrera mig på att tänka på vilket av klassrummen jag var i och om det var A eller B-klassen som satt där.
Alienation, så det heter duga. Skrämmande. Och resten av dagen var kroppen pigg och rastlös, men knoppen trött och håglös. Det vara fan inte igår jag var så trött och bortkopplad i huvudet som igår.
Idag är jag bara trött. Det går an när jag jobbar. Det är ett visst tempo. Jag hinner inte sätta mig ner, men när jag från ca 14.30 - 15.45 sitter på en föreläsning håller jag på och somnar. Bokstavligen. Det var inte för att den var tråkig.
Nä, ikväll blir det en tidig kväll.
Kunde ha varit jag.
Väl mött!
Kameler
När Isabella var till Gambia med mamma, blev Isabella erbjuden att köpas för ca 50 kameler. Det är så typiskt för barn att vara egoister. Tänkte hon på mamma då? Nej. Inte ens min mamma tänkte på mig.
Så nu väntar jag på att hon ska utbilda sig och börja försörja mig. Jag hade nämligen också förhoppningar om, när hon var liten och spelade tennis, att hon skulle bli tennisproffs. Men nej. Inte det heller.
Barn är bra egoistiska.
Inga kameler. Inget proffs. För att hon inte ville?
Jag då?
70-talister byggt upp Sverige?
Alex Erwik (33år, född 1976), en sk kändis, skriver i sin blogg att han oroar sig över den generation som ska ta över Sverige efter att "70-talisterna så omsorgsfullt byggt upp det". Hmm, har jag missat något? Nu ska jag tillägga att jag inte riktigt kommer ihåg vad han blev "känd" för, men en kändis sägs han vara. Ok, så långt får det väl vara ok, men när han seriöst påstår att det är hans generation som byggt upp Sverige, då blir jag lite nervös och orolig. Då kan jag t o m börja ifrågasätta vilken planet han kommer ifrån och om det brister någonstans i hans IQ-konstruktion. Den kanske inte hamnade så högt?
Stod han på barrikaderna och stred för jämställdhet, jobb och rättvisa åt alla och barnens rätt? Nope. Han är ju för fan född på 70-talet. På 80-talet var han så pass ung att han faktiskt fortfarande kostade samhället pengar och när så 90-talet kom, krisade Sverige. Vilket det gör nu med. Så, den intressanta frågan är:Hur har 70-talisterna byggt upp Sverige?
Underbart när en C-kändis visar sin egen betydelse i den svenska myllan. Han sätter sin enorma tilltro till sig själv och sin generation, när han i själva verket ska hylla föräldrarna och far- och morföräldrarna.
Fantastiskt.
Jag vet inte om jag skulle vilja
Jag tror jag ser en del av hennes hjärna genom näsborrarna.
Vill se ut som en katt? T o m katterna skulle rygga tillbaka om de såg henne.
Dysmorfofobi, månne?
Kritik
Inte särskilt konstruktivt, skulle väl jag vilja påstå. Men vad vet jag med mina 40 år här på jorden. Förmodligen ingenting, typ.
Och så vill jag också påminna om att jag som person och det jag gör inte alltid går hand i hand. Jag kan ibland göra dumma saker utan att tänka på konsekvenserna, men gör det mig till dum person? Jag tycker inte det. Därmed inte sagt att det är ok att bete sig hur som helst och göra vad som helst. Absolut inte, men du kan ju för fan inte rata en hel människa för saker som hon/han gör eller kritisera beteendet/det sagda genom att säga "du e dum i huvet, typ".
Den kritiken säger kanske mer om personen som ger kritiken än personen den riktas mot.
Sedan är det givetvis skillnad på att lära sig och lära sig. Det finns de som beter sig illa ofta eller hela tiden och faktiskt aldrig lär sig, då de inte har förmågan att se sitt eget beteende och föredrar att skylla i från sig. De skuldlägger andra människor och omständigheter för att själva slippa ta ansvar. Frågan är ju om den här kategorin av homo sapiens någonsin kommer att lära sig?
De som vågar erkänna sina fel och är öppna, kommer också att lyssna och lära sig.
Typ, lixom...
En ny dag
Ville bara säga det.
Dröm nu...ja, ni vet - de bästa av de bästa av drömmarna.
Kramia!
