Jösses, vad jag varit trött. Igår morse vaknade jag till och visste faktiskt inte var jag var. Innan mina tankar klarnat så hade jag hunnit varit inne på att det är lördag, samtidigt som jag trodde jag somnat hos Patrick och jag hade känslan av att jag faktiskt hade något viktigt inbokat för den dagen. Något jag inte fick missa. En mixmatch av tankar som inte ville struktureras.

Något viktigt inbokat? Ja, förutom att jag skulle jobba och plugga så var det väl inge annat...

Samma känsla av att hjärnan befann sig i en dimma fick jag när jag jobbade. Det var en av klasserna som undrade om de inte fick ha sin sista lektion på håltimmen efter lunch och jag tyckte att det var ok, även om jag hade en annan klass samtidigt. Klassrummen ligger så nära varandra så det var ju bara att kliva mellan dem. Plötsligt när jag stod i ena klassrummet så blev jag tvungen att koncentrera mig på att tänka på vilket av klassrummen jag var i och om det var A eller B-klassen som satt där.

Alienation, så det heter duga. Skrämmande. Och resten av dagen var kroppen pigg och rastlös, men knoppen trött och håglös. Det vara fan inte igår jag var så trött och bortkopplad i huvudet som igår.

Idag är jag bara trött. Det går an när jag jobbar. Det är ett visst tempo. Jag hinner inte sätta mig ner, men när jag från ca 14.30 - 15.45 sitter på en föreläsning håller jag på och somnar. Bokstavligen. Det var inte för att den var tråkig.

Nä, ikväll blir det en tidig kväll.

Kunde ha varit jag.