Plugg i helgen?
Nä, det blidde inte plugg i helgen. Mamma lockade mig på villospår. Vi tog en tur till Malmamarknaden, för att sedan avsluta kvällen med att dricka lite rödvin hemma hos henne. Kvällen var mysig och vinet smakade uppenbarligen gott... Vad som var mindre roligt var måendet dagen efter. Det var någon elak jävel som försökte knacka hål i huvudet på mig och av någon konstig anledning smakade inte maten speciellt gott heller.
Förstår inte.
Och törstig var jag. Jag som trodde att jag fyllt vätskedepåerna dagen innan. Tydligen inte med rätt vätska.
När jag låg och vältrade mig i självömkan, tänkte jag i mitt stilla(?) sinne:"Aldrig mer!"
Jaja, och det har man ju aldrig lovat sig själv förut...
Förstår inte.
Och törstig var jag. Jag som trodde att jag fyllt vätskedepåerna dagen innan. Tydligen inte med rätt vätska.
När jag låg och vältrade mig i självömkan, tänkte jag i mitt stilla(?) sinne:"Aldrig mer!"
Jaja, och det har man ju aldrig lovat sig själv förut...
Godismat
Nu bär det av hem till mamma och få i sig lite mat.
Hur kommer det sig att maten alltid smakar lite extra gott när någon annat gjort den? Givetvis förutsätter det att kocken är duktig, vilket hon är i det här fallet. Otroligt duktig och självkritisk. Ibland undrar jag om vi äter samma mat, när hon börjar tala om att det "..kanske fattas lite...skulle ha behövts.."osv. Där sitter man och njuter av en kulinarisk, gourméaktig upplevelse utan dess like och hon säger att något fattas!
"Lägg av, mamma!" svarar vi alla i en kör.
Smaklig måltid, till er alla, när ni väl äter...igen!
Hur kommer det sig att maten alltid smakar lite extra gott när någon annat gjort den? Givetvis förutsätter det att kocken är duktig, vilket hon är i det här fallet. Otroligt duktig och självkritisk. Ibland undrar jag om vi äter samma mat, när hon börjar tala om att det "..kanske fattas lite...skulle ha behövts.."osv. Där sitter man och njuter av en kulinarisk, gourméaktig upplevelse utan dess like och hon säger att något fattas!
"Lägg av, mamma!" svarar vi alla i en kör.
Smaklig måltid, till er alla, när ni väl äter...igen!
Dyrka marken...
någon går på, utan att någonsin ifrågasätta vederbörande, tyder på feghet, elakhet och/eller okunnighet.
Att alltid klappa händerna av förtjusning så fort någon uttalar sig, vare sig det är självklarheter, vettiga eller ovettiga saker, tyder på feghet och/eller okunnighet.
Att alltid ge positiv respons, även då man egentligen tycker att vederbörande inte presterat bra, vare sig det är är på skaparfronten eller beteendefronten, är elakt och fegt.
Om man nu ska föreställa sig vara vänner. Förväntar man sig inte att vännerna ska våga vara kritiska och faktiskt vara ärliga i sin respons? Att kritisera någon är inte att vara taskig eller elak. Jag pratar om konstruktiv kritik. Att med öppna ögon och öppet och ärligt tycke och sinne ge någon respons på det de säger och gör, utvecklar ju den andra människan. Visst kan kritik, även om den är konstruktiv, svida och bränna som kokhett vatten på huden, men jag skulle trots det inte vilja vara utan den. Hur fasen ska jag utvecklas som människa om jag bara hade ja-sägare omkring mig?
Nä, om jag känner att jag måste stryka människor medhårs av falskhet, väljer jag att låta min arm hänga kvar vid min sida och gå därifrån.
Att alltid klappa händerna av förtjusning så fort någon uttalar sig, vare sig det är självklarheter, vettiga eller ovettiga saker, tyder på feghet och/eller okunnighet.
Att alltid ge positiv respons, även då man egentligen tycker att vederbörande inte presterat bra, vare sig det är är på skaparfronten eller beteendefronten, är elakt och fegt.
Om man nu ska föreställa sig vara vänner. Förväntar man sig inte att vännerna ska våga vara kritiska och faktiskt vara ärliga i sin respons? Att kritisera någon är inte att vara taskig eller elak. Jag pratar om konstruktiv kritik. Att med öppna ögon och öppet och ärligt tycke och sinne ge någon respons på det de säger och gör, utvecklar ju den andra människan. Visst kan kritik, även om den är konstruktiv, svida och bränna som kokhett vatten på huden, men jag skulle trots det inte vilja vara utan den. Hur fasen ska jag utvecklas som människa om jag bara hade ja-sägare omkring mig?
Nä, om jag känner att jag måste stryka människor medhårs av falskhet, väljer jag att låta min arm hänga kvar vid min sida och gå därifrån.
Nu lite...
förberedelse inför kvällens arbetspass.
Duschad och klar. Doftar gott. Borstat håret. Ren och fräsch.
Kommer hem senare på kvällen, svettig och trött, med en längtan efter en skön, avsvalkande dusch.
Nä, jag jobbar inte med det ni tror. Jag jobbar inom hemtjänsten. Cykel, till och från jobbet (10km+10km). Plus mycket spring på jobbet...
Duschad och klar. Doftar gott. Borstat håret. Ren och fräsch.
Kommer hem senare på kvällen, svettig och trött, med en längtan efter en skön, avsvalkande dusch.
Nä, jag jobbar inte med det ni tror. Jag jobbar inom hemtjänsten. Cykel, till och från jobbet (10km+10km). Plus mycket spring på jobbet...
Fredag
Så härligt. Det är fredag och jag har så mycket att se fram emot. Typ, plugg i helgen.
Jag ska låsa in mig. Isolera mig här hemma. Stänga av telefonen. Låsa allt som går att låsa. Dra ner allt som går att dra ner, typ persiennerna(...). Vara helt onåbar, oanträffbar, ikognito, helt i min egen värld av studieböcker.
Måste.
Eller, ska i alla fall försöka...
Jag ska låsa in mig. Isolera mig här hemma. Stänga av telefonen. Låsa allt som går att låsa. Dra ner allt som går att dra ner, typ persiennerna(...). Vara helt onåbar, oanträffbar, ikognito, helt i min egen värld av studieböcker.
Måste.
Eller, ska i alla fall försöka...
Så enkelt, så vackert
När du skrattar
dansar själen
Okänd
dansar själen
Okänd
Tidsoptimist
Jag är en obotlig tidsoptimist.
När tiden tagit slut tror jag att det fortfarande finns gott om tid.
Men jag har träffat min överman. Patrick.
När tiden tagit slut, tror han att det fortfarande finns tid, även om det dragit så mycket ut på tiden att t o m klockorna slutat fungera av ren utmattning.
Det är bara att lyfta hatten. Imponerande.
När tiden tagit slut tror jag att det fortfarande finns gott om tid.
Men jag har träffat min överman. Patrick.
När tiden tagit slut, tror han att det fortfarande finns tid, även om det dragit så mycket ut på tiden att t o m klockorna slutat fungera av ren utmattning.
Det är bara att lyfta hatten. Imponerande.
Jag är ju helylle,
då jag faktiskt varit och plockat blåbär idag.
Ibland får man offra sig för den goda sakens skull. Det går an att plocka en kort stund, men ledan gör sig påmind redan innan ryggen hunnit skrika ut sin förtvivlan.
Men jag njuter desto häftigare av dessa bär...
http://www.undulatportalen.se/images/blabar.jpg
Ibland får man offra sig för den goda sakens skull. Det går an att plocka en kort stund, men ledan gör sig påmind redan innan ryggen hunnit skrika ut sin förtvivlan.
Men jag njuter desto häftigare av dessa bär...
http://www.undulatportalen.se/images/blabar.jpg
Apropå...
jag har fan den underbaraste av mammor.
Sant.
Sant.
Trosa
"Vi var på upptäcktsfärd i Trosa och hittade Snipan."
En underbar kommentar á Isabella.
Förklaring: Vi hittade ett vandrarhem i Trosa som heter Snipan. Jag tog en bild med min mobil, men då jag inte kommer ihåg min pinkod så kan jag inte bluetootha mina bilder till Isabella . (Laddarsladden vet jag inte var den är) Den bilden kompletterar jag med senare.
Trosa är en underbart vacker och gemytlig stad. En stad värd att bosätta sig i, måste jag erkänna, även om jag nu inte skulle vilja bosätta mig i en mindre stad än Eskilstuna...;) Men det går ju inte att mörka det faktum att det är en liten stad lätt att bli förälskad i.
Vad jag fick med mig? En aura av vitlök... Vi åt på Rhodos Kolgrill och givetvis var en del av rätten lite (mycket) obligatorisk tsatsiki. Är det grekisk mat så är det.
Varmt, skönt, vacker omgivning, historia, trevligt sällskap, dvs en helt underbart skön dag. Vad mer kan man begära en onsdag som denna?
En underbar kommentar á Isabella.
Förklaring: Vi hittade ett vandrarhem i Trosa som heter Snipan. Jag tog en bild med min mobil, men då jag inte kommer ihåg min pinkod så kan jag inte bluetootha mina bilder till Isabella . (Laddarsladden vet jag inte var den är) Den bilden kompletterar jag med senare.
Trosa är en underbart vacker och gemytlig stad. En stad värd att bosätta sig i, måste jag erkänna, även om jag nu inte skulle vilja bosätta mig i en mindre stad än Eskilstuna...;) Men det går ju inte att mörka det faktum att det är en liten stad lätt att bli förälskad i.
Vad jag fick med mig? En aura av vitlök... Vi åt på Rhodos Kolgrill och givetvis var en del av rätten lite (mycket) obligatorisk tsatsiki. Är det grekisk mat så är det.
Varmt, skönt, vacker omgivning, historia, trevligt sällskap, dvs en helt underbart skön dag. Vad mer kan man begära en onsdag som denna?
Underbart,eller?
Tullgarns slott
Dagens göromål tog oss till Tullgarns slott och Trosa.
Första stoppet blev slottet. Tullgarns slott. Ett slott som varit i kungligt ägo sedan slutet av 1700-talet. Den kunglighet som slottet förknippas mest med är Gustav V och hans fru Victoria. Nu var slottet under restaurering, i alla fall fasaden, så den rundvisning vi hade var, enligt mig, lite torftig. Vi fick inte se alla rum, vilket var tråkigt.
Det var intressant och följa den förvandling interiören till viss del fått, i takt med de kungligheter som bott där. Som sagt så är det nog kung Gustav V som mest satt sin prägel där. Nu hade dock slottet fått vissa, fördelaktiga, förändringar i arkitekturen. Jag måste då säga att Gustav V bevisar att pengar genererar inte automatiskt i stil och klass. Inte såg det fint ut då han bodde där. Min spontana kommentar till de bilder som visades från hans tid var :"Tacky". Han hade t ex flyttat huvudentren till den egentliga baksidan av slottet. Förr kom man till Tullgarns slott via sjön (el havet då det ligger i en vik i anslutning till Östersjön). Men då kungen faktiskt var en modern kung så bilade han till slottet (han levde fram till 1949, tror jag det var), vilket givetvis innebar att han kom landsvägen.
Nåväl, när han nu ändrade huvudingången måste den ju göras vacker och inbjudande. Vad gör han? Jo han samlar ihop all sin vackra kakel, som han bl a köpt från Holland, och låter hantverkarna dekorera väggarna med dessa. Så långt allt bra, för kaklet var vackert. Problemet är ju bara att det är en salig blandning av kakel. Blommor, fåglar, ornament m m. Olika figurer, former och färger på dessa och de lappades ihop till något som, enligt mig, inte blev speciellt vackert. Ingen stil alls. För mycket vackert kan bli fult tillsammans. Det vackra försvinner i myriader av former och figurer.
Så ljust och fint som det var nu på slottet var det inte på hans tid. Det intrycket fick i alla fall jag. Han var dock en modern kung. Han ordnade så att bygget fick bl a el installerat.
I vissa rum har givetvis tidigare kungligheters prägel bevarats.
Nuvarande kungafamiljen brukar använda slottet lite då och då. Speciellt vid jakttider.
Huvudentren till slottet.
Stallet hade gjorts om till café. Detta är fd spiltor.
Första stoppet blev slottet. Tullgarns slott. Ett slott som varit i kungligt ägo sedan slutet av 1700-talet. Den kunglighet som slottet förknippas mest med är Gustav V och hans fru Victoria. Nu var slottet under restaurering, i alla fall fasaden, så den rundvisning vi hade var, enligt mig, lite torftig. Vi fick inte se alla rum, vilket var tråkigt.
Det var intressant och följa den förvandling interiören till viss del fått, i takt med de kungligheter som bott där. Som sagt så är det nog kung Gustav V som mest satt sin prägel där. Nu hade dock slottet fått vissa, fördelaktiga, förändringar i arkitekturen. Jag måste då säga att Gustav V bevisar att pengar genererar inte automatiskt i stil och klass. Inte såg det fint ut då han bodde där. Min spontana kommentar till de bilder som visades från hans tid var :"Tacky". Han hade t ex flyttat huvudentren till den egentliga baksidan av slottet. Förr kom man till Tullgarns slott via sjön (el havet då det ligger i en vik i anslutning till Östersjön). Men då kungen faktiskt var en modern kung så bilade han till slottet (han levde fram till 1949, tror jag det var), vilket givetvis innebar att han kom landsvägen.
Nåväl, när han nu ändrade huvudingången måste den ju göras vacker och inbjudande. Vad gör han? Jo han samlar ihop all sin vackra kakel, som han bl a köpt från Holland, och låter hantverkarna dekorera väggarna med dessa. Så långt allt bra, för kaklet var vackert. Problemet är ju bara att det är en salig blandning av kakel. Blommor, fåglar, ornament m m. Olika figurer, former och färger på dessa och de lappades ihop till något som, enligt mig, inte blev speciellt vackert. Ingen stil alls. För mycket vackert kan bli fult tillsammans. Det vackra försvinner i myriader av former och figurer.
Så ljust och fint som det var nu på slottet var det inte på hans tid. Det intrycket fick i alla fall jag. Han var dock en modern kung. Han ordnade så att bygget fick bl a el installerat.
I vissa rum har givetvis tidigare kungligheters prägel bevarats.
Nuvarande kungafamiljen brukar använda slottet lite då och då. Speciellt vid jakttider.
Huvudentren till slottet.
Stallet hade gjorts om till café. Detta är fd spiltor.
Vad säger man? Herre-min-gud!
Ja, inte slutar jag att förvånas. Barn som redan farit illa, fortsätter man behandla illa där de egentligen ska vårdas. Allt för oftast läser man om just barn och ungdomar som far illa på fosterhem osv. Hur bra koll har socialtjänsten egentligen? Eller vill de bara bli av med "problemen" och när misären uppdagas står de där och ser förvånade ut och tvår sina händer, då de verkligen inte visste att det var så illa. De har minsan kollat upp allt och alla, men... Ja, just men...?
Jag såg på nyheterna hur en 12-åring, inlåst på instutition, fått ett utbrott, vilket resulterat i att personalen klätt av henne och kastat in henne bakom lås och bom. Ett rum...tomt och avskalat. När hon senare hällt saft över hela sig, var botemedlet detsamma. Isolering.
Nyheterna ringer upp en professor i USA, som konstaterar att man måste ta reda på den bakomliggande orsaken till dessa barns beteenden och arbeta utifrån den informationen. Skapa en relation. Inte belöna och straffa. Det hjälper inte att isolera dessa barn.
Nää??!! Seriöst? Sa en professor det?
Herregud! Vet inte alla det? Är det inte en självklarhet att det alltid finns en orsak till varför människor, överlag, beter sig som de gör? Och barn/ungdomar som inte fått verktygen och hjälp till att kunna hantera (och bota) sin ilska, ångest, övergivenhet, sorg osv tar till de medel de har och känner till för att få utlopp för den frustration och alla de andra destruktiva känslor de känner.
En tolvåring som slår sitt rum sönder och samman har problem. Och i och med att hon överhuvudtaget hamnat på ett hem med låsta dörrar/fönster och stängsel, kan ju härledas till att hon eventuellt, kanske, möjligtvis har problem(?). Är jag helt ute och cyklar? Eller måste jag vara professor för att fatta att hon eventuellt, kanske har problem?
Ärligt, jag finner nästan inga ord.
Hur är det egentligen med dessa "hem"? Vad är det för personal man anställer och vilket syfte har "hemmen"? Piska de onda andarna ur dessa barn/ungdomar?
Dessa barn har oftast en mycket trasig själ som måste vårdas ömt och som kräver tålamod och tid innan den överhuvudtaget kan påbörja sin läkning. Tålamod, värme, omsorg, trygghet. Är inte dessa viktiga nyckelord i arbetet med och kring trasiga barn?
Ja, vad vet jag. Jag är ju ingen professor. Jag vet ju bara att vi alla är i behov av kärlek och omsorg. Vad är det för skillnad för dessa barn/ungdomar?
Vi kan ju bara konstatera att den barnkonvention, som även Sverige skrivit på, gäller inte barn i Sverige. Hur många gånger bryter man inte mot konventionen eller Sverigens lagar, då man faktiskt tillåter barn och ungdomar fara illa. Gång på gång. Till vilket pris som helst. Med de mest banala ursäkter.
När alla vuxna sviker dessa barn. Vart ska de då vända sig?
Jag blir lite fundersam
...över dagens tvättmedel.
Mina kläder krymper varje gång jag tvättar dem. Hur kommer det sig? Har tvättmedelsindustrin något samarbete med klädindustrin? En sammansvärjning?
Jag misstänker att tvättmedelsindustrin drygar ut medlen med "krympaklädersåkundernafårköpanya"-kemikalier. Jag har bevis...mina kläder, som blivit mindre...
Och affärsidgarna klappar händerna.
Jag får börja köra lite mer 80-tals stuk på jeansen. Sy dit kilar. Kommer ni ihåg? Bomshikibam! Vad snyggt! Garanterat att det är på intåg, så jag skulle ju vara helt "inne". Min dröm...
Mina kläder krymper varje gång jag tvättar dem. Hur kommer det sig? Har tvättmedelsindustrin något samarbete med klädindustrin? En sammansvärjning?
Jag misstänker att tvättmedelsindustrin drygar ut medlen med "krympaklädersåkundernafårköpanya"-kemikalier. Jag har bevis...mina kläder, som blivit mindre...
Och affärsidgarna klappar händerna.
Jag får börja köra lite mer 80-tals stuk på jeansen. Sy dit kilar. Kommer ni ihåg? Bomshikibam! Vad snyggt! Garanterat att det är på intåg, så jag skulle ju vara helt "inne". Min dröm...
Ja,där ser man...
Pratade med Patrick om det här med att klara sig själv och hans kommentar var:
"Nä, Tanja, inte ens om du höll på att drunkna och någon var beredd och kasta ut livbojen skulle du acceptera hjälpen...du skulle ropa...klaaaaraaar sjääälv...!"Haha!
Nåväl, det har blivit mycket bättre kom vi också fram till. Jag lär mig. Och tilläggas ska väl också att jag på intet sätt ser det som en svaghet att be om hjälp, tvärtom. Det är en styrka att kunna göra det. Det handlar bara om mitt vardagsliv som jag ska klara av själv. Jaja, shit the same. Det var bara en skön kommentar från hans sida.
Ha de najs!
"Nä, Tanja, inte ens om du höll på att drunkna och någon var beredd och kasta ut livbojen skulle du acceptera hjälpen...du skulle ropa...klaaaaraaar sjääälv...!"Haha!
Nåväl, det har blivit mycket bättre kom vi också fram till. Jag lär mig. Och tilläggas ska väl också att jag på intet sätt ser det som en svaghet att be om hjälp, tvärtom. Det är en styrka att kunna göra det. Det handlar bara om mitt vardagsliv som jag ska klara av själv. Jaja, shit the same. Det var bara en skön kommentar från hans sida.
Ha de najs!
Städning
Hur kommer det sig att städning kan vara så in i helvete tråkigt? Jag måste alltid mentalt förbereda mig för sysslan innan jag börjar, för inte är det en favoritsyssla. Bara ett nödvändigt ont som måste göras, för att skiten inte ska gro igen och städtanterna från TV 4(?), 5(?) eller 3(?), blir tvugna och komma hit och göra en helrenovering. Hualigen!
Det finns de som anser städning vara lite av en terapistund, då de kan gå och fundera över livets varat eller inte varat medan de renar lägenheten/huset från ohyra. Jag måste säga att den stunden av terapi fungerar då inte på mig. Det enda jag tänker på är: "Är jag klar snart...snabbast, fortast, lättast, enklast...!" samtidigt som musiken pumpas ut ur högtalarna så att grannarna, tre hus härifrån, inte behöver bekymra sig över huruvida deras stereo fungerar eller inte.
De e ba på´t...
Jag har bara lite mörkare hår...
Det finns de som anser städning vara lite av en terapistund, då de kan gå och fundera över livets varat eller inte varat medan de renar lägenheten/huset från ohyra. Jag måste säga att den stunden av terapi fungerar då inte på mig. Det enda jag tänker på är: "Är jag klar snart...snabbast, fortast, lättast, enklast...!" samtidigt som musiken pumpas ut ur högtalarna så att grannarna, tre hus härifrån, inte behöver bekymra sig över huruvida deras stereo fungerar eller inte.
De e ba på´t...
Jag har bara lite mörkare hår...
Att klara sig själv
Att vara envis och bångstyrig. Det är bra, till viss del, men ibland måste man tillåta människor hjälpa till och jag själv måste tillåta mig att be om hjälp när det behövs. Jag är mycket dålig på det, tyvärr. Det är ingen merit alla gånger att vara så självgående som jag är. Det blir en låsning till slut.
Bara en sån liten sak som att bli serverad mat. Visst, är jag på restaurang är det ju givetvis en sak, men när jag är t ex hos Patrick, som faktiskt tycker om att serva, så känns det jobbigt när han gör det. Han frågar:"Är du hungrig, vill du ha mat?" Och innan jag hinner hämta något så har jag en tallrik framför näsan. "Men jag kan själv!" säger jag. "Ja, det vet ja väl." får jag till svar, "men nu var det så att jag ville hämta...". Och där sitter jag och känner mig bortkommen. Jag kan ju faktiskt själv...
Jag får frågan:"Kan jag hjälpa dig med något...?"
Svaret blir:"Nä, jag fixar det själv..."
Varför? För att jag inte vill vara beroende? Till Last? Störa? Tjaa, jag vet inte, men jag kan själv...
Det dröjer ju t o m evigheter innan jag ringer hyresvärden och vill ha hjälp med någonting som gått sönder i lägenheten, eller något annat som behöver fixas till. Många gånger handlar det om att jag försöker fixa sakerna själv, även om jag inser att det inte är mitt jobb. Och vissa saker kan jag faktiskt inte åtgärda.
Jag är så van vid att ta hand om mig själv och tjejerna. Det är ingen annan som betalar min hyra eller mina räkningar eller för maten. Det är ingen som betalar min utbildning. Jag måste själv se till att räkningarna blir betalda och vi har mat på bordet och kläder på kroppen. Hittills har vi klart oss väldigt bra.
Jag har väl inte reflekterat så mycket över den här "kan själv" - inställningen tidigare, jag har bara varit sån, förrän Patrick kom in i mitt liv och undrade vad det var för en han hade träffat. ;) Till slut så sa han:" Det vore kul om du någongång åtminstone kunde låtsas att du är liite "handfallen" och behöver min hjälp, t ex bara att åka till affärn och handla. Jag vet att du är envis och självständig och gärna håller stenhårt på det, men även du måste ju släppa gardet ibland."
Han har rätt. Och faktum är att jag lär mig. Och har blivit bättre.
Men självständig kommer jag att förbli, vilket dock inte innebär att jag inte kan be om hjälp lite då och då...
Kramia!
Bara en sån liten sak som att bli serverad mat. Visst, är jag på restaurang är det ju givetvis en sak, men när jag är t ex hos Patrick, som faktiskt tycker om att serva, så känns det jobbigt när han gör det. Han frågar:"Är du hungrig, vill du ha mat?" Och innan jag hinner hämta något så har jag en tallrik framför näsan. "Men jag kan själv!" säger jag. "Ja, det vet ja väl." får jag till svar, "men nu var det så att jag ville hämta...". Och där sitter jag och känner mig bortkommen. Jag kan ju faktiskt själv...
Jag får frågan:"Kan jag hjälpa dig med något...?"
Svaret blir:"Nä, jag fixar det själv..."
Varför? För att jag inte vill vara beroende? Till Last? Störa? Tjaa, jag vet inte, men jag kan själv...
Det dröjer ju t o m evigheter innan jag ringer hyresvärden och vill ha hjälp med någonting som gått sönder i lägenheten, eller något annat som behöver fixas till. Många gånger handlar det om att jag försöker fixa sakerna själv, även om jag inser att det inte är mitt jobb. Och vissa saker kan jag faktiskt inte åtgärda.
Jag är så van vid att ta hand om mig själv och tjejerna. Det är ingen annan som betalar min hyra eller mina räkningar eller för maten. Det är ingen som betalar min utbildning. Jag måste själv se till att räkningarna blir betalda och vi har mat på bordet och kläder på kroppen. Hittills har vi klart oss väldigt bra.
Jag har väl inte reflekterat så mycket över den här "kan själv" - inställningen tidigare, jag har bara varit sån, förrän Patrick kom in i mitt liv och undrade vad det var för en han hade träffat. ;) Till slut så sa han:" Det vore kul om du någongång åtminstone kunde låtsas att du är liite "handfallen" och behöver min hjälp, t ex bara att åka till affärn och handla. Jag vet att du är envis och självständig och gärna håller stenhårt på det, men även du måste ju släppa gardet ibland."
Han har rätt. Och faktum är att jag lär mig. Och har blivit bättre.
Men självständig kommer jag att förbli, vilket dock inte innebär att jag inte kan be om hjälp lite då och då...
Kramia!
Sixx Am - Van Nuys
Nikki Sixx - Heroine Diaries
Skillet - Looking for Angels
Enjoy!
Allvarligt
...seriöst.
God natt! Dröm sött.
Händerna där de ska vara.
Drömmarna där vi vill att de ska vara.
Och vilka drömmar...!
Kärlem...nej, ..lek..!
God natt! Dröm sött.
Händerna där de ska vara.
Drömmarna där vi vill att de ska vara.
Och vilka drömmar...!
Kärlem...nej, ..lek..!
Dagens Nyheter
...som egentligen, just nu är, gårdagens nyheter, skriver att SD är på frammarsch och risken finns att de kommer att få en plats i riksdagen.
Seriöst, vad fan är det som pågår? Har södra Sverige helt tappat vettet (ja, de är ju störst i södra Sverige)? Var det någonting i bröstmjölken som smakade illa?
Nä, inför elterapi åt de som röstar på det "icke rasistiska" partiet SD,så kanske det blir folk av dem också. Eller ge dem massor med kramar, för det kanske är kärlek och värme de har saknat i hela sitt liv(?).
Tolerans!
Seriöst, vad fan är det som pågår? Har södra Sverige helt tappat vettet (ja, de är ju störst i södra Sverige)? Var det någonting i bröstmjölken som smakade illa?
Nä, inför elterapi åt de som röstar på det "icke rasistiska" partiet SD,så kanske det blir folk av dem också. Eller ge dem massor med kramar, för det kanske är kärlek och värme de har saknat i hela sitt liv(?).
Tolerans!
