Musik
Har beställt:
Eva Dahlgren: En blondins ballader
Björn Afzelius: Bästa 1974-99
Doors: Live at Matrix 1967
Bra musik på Rix...nej, Mix..nej..ja, just.
Ska du ha bra musik?
Köp den.(Ladda...nej, fyyy!)
Eva Dahlgren: En blondins ballader
Björn Afzelius: Bästa 1974-99
Doors: Live at Matrix 1967
Bra musik på Rix...nej, Mix..nej..ja, just.
Ska du ha bra musik?
Köp den.(Ladda...nej, fyyy!)
Selebert besök
Här har det varit full rulle. Vi har haft besök av Isabellas och Evelinas lillasyster. En liten 4-åring, söt, glad, pigg och bestämd. Sköna funderingar och kommentarer.
Lill-tösa sitter med Vecko Revyn i knät, tittar på bilder och säger:
"Men dom har ju glasögon egentligen."
"Jaha(?)" säger jag
"Ja, så nu måste jag rita dit dom.." och så sätter hon igång och målar ett par glasögon på bilder där folk inte har några. Så logiskt. Finns de inte, så målar vi dit dem. Och just de hade ju egentligen glasögon.
En annan situation. Vi är på väg till stan och möter en äldre man med sträck ritade (tatuerade) i ansiktet. Hon uttrycker:
"Haha, han hade ritat sig i ansiket."
"Jaa-a" säger jag "han hade några sträck ritade."
"Jaa, hihi" fortsätter hon småfnittrande "han hade ritat sig i ansiktet...va ful han va..."
"Tjaa, det kanske är nån annan som ritat honom i ansiktet... det är lite synd om honom" säger jag lite diplomatiskt
"Vaffö då?" frågar hon, och i nästa mening fortsätter hon och frågar "...för att han e ful?"
Haha! Jag kom av mig och bet mig på tungan, för att göra ett gott försök att inte börja garva, och försökte mig på att säga något jättepedagogiskt, men det fastnade lite i halsen och ut kom:
"Tjaaa...hmmphh..." Gud vad smart.
Vad säger man? Underbart.
Hon hade lite frågesport också.
"Var kommer griseknoan från? E de australien (hon hade ett eget underbart uttal) eller från Emil i lönnberga?"
Jag lyckades svara rätt, men nästa fråga var lite svårare och klurigare...
"Var kommer kamelen med moses från? E de australien (hennes uttal) eller Egypten?"
Evelina svarade rätt...
Jaa-a, vad säger man. Där har vi en tös som förgyller många människors vardag. Hon är ju helt jävla underbar. Och vad hon pratar...men å, andra sidan, så vet jag att på pappans sida finns det ett antal snackisar. Jag tror inte att de alltid hinner pausa mellan meningarna. Man måste ha en syrgastub i närheten och skicka in några puffar när munnen är tillräckligt öppen och man kan skicka ner lite extra syre i lungorna. Det är den där prata-så-mycket-att-ingen-hinner-lyssna-genen som finns på pappas sida. Tro mig, jag har två tjejer med den karln och har således träffat hans släkt.;) Så när mina tjejer är tysta tänker jag: "Guuud va skönt att den finska melankolin infinner sig här hemma ibland..."
Men det är ju sällan den infinner sig...
Lill-tösa sitter med Vecko Revyn i knät, tittar på bilder och säger:
"Men dom har ju glasögon egentligen."
"Jaha(?)" säger jag
"Ja, så nu måste jag rita dit dom.." och så sätter hon igång och målar ett par glasögon på bilder där folk inte har några. Så logiskt. Finns de inte, så målar vi dit dem. Och just de hade ju egentligen glasögon.
En annan situation. Vi är på väg till stan och möter en äldre man med sträck ritade (tatuerade) i ansiktet. Hon uttrycker:
"Haha, han hade ritat sig i ansiket."
"Jaa-a" säger jag "han hade några sträck ritade."
"Jaa, hihi" fortsätter hon småfnittrande "han hade ritat sig i ansiktet...va ful han va..."
"Tjaa, det kanske är nån annan som ritat honom i ansiktet... det är lite synd om honom" säger jag lite diplomatiskt
"Vaffö då?" frågar hon, och i nästa mening fortsätter hon och frågar "...för att han e ful?"
Haha! Jag kom av mig och bet mig på tungan, för att göra ett gott försök att inte börja garva, och försökte mig på att säga något jättepedagogiskt, men det fastnade lite i halsen och ut kom:
"Tjaaa...hmmphh..." Gud vad smart.
Vad säger man? Underbart.
Hon hade lite frågesport också.
"Var kommer griseknoan från? E de australien (hon hade ett eget underbart uttal) eller från Emil i lönnberga?"
Jag lyckades svara rätt, men nästa fråga var lite svårare och klurigare...
"Var kommer kamelen med moses från? E de australien (hennes uttal) eller Egypten?"
Evelina svarade rätt...
Jaa-a, vad säger man. Där har vi en tös som förgyller många människors vardag. Hon är ju helt jävla underbar. Och vad hon pratar...men å, andra sidan, så vet jag att på pappans sida finns det ett antal snackisar. Jag tror inte att de alltid hinner pausa mellan meningarna. Man måste ha en syrgastub i närheten och skicka in några puffar när munnen är tillräckligt öppen och man kan skicka ner lite extra syre i lungorna. Det är den där prata-så-mycket-att-ingen-hinner-lyssna-genen som finns på pappas sida. Tro mig, jag har två tjejer med den karln och har således träffat hans släkt.;) Så när mina tjejer är tysta tänker jag: "Guuud va skönt att den finska melankolin infinner sig här hemma ibland..."
Men det är ju sällan den infinner sig...
Små djävulska pinnar
Innehåll i cigaretter och snus
Tjära innehåller benspyren som är cancerframkallande. Tjäran förstör dessutom flimmerhåren som sitter i halsen och lungorna, vilket gör att damm och smuts lättare kommer ner i lungorna. Det är tjäran som leder till rökhosta.
Källa:http://www.bli-av-med.se/roksug-och-nikotinbegar/
Svårt. Tungt. Helvetiskt.
Ca 300 timmar utan dessa underbart goda och vidriga pinnarna får mig, emellanåt, att undra varför jag utsätter mig för det här.
Det sägs att det blir lättare med tiden...hmm...eller hur? Fan, när suget kommer, kommer det så intensivt och slagkraftigt att varenda jävla nervtråd i kroppen slår knut och den gifttömda bägaren skriker "Bara ETT bloss!!" Ett, ett, ett, ett...litet bloss.. snäälla...
Men nej. Jag är större än dem. Och jag ska vinna.
Vem vill blir en 70-årig-jag-lånar-ut-min-röst-till-animerade-skräckisar-och-hostar-upp-vidriga-slemklumpar-på-morgonkvisten?
Nä, lika bra att kämpa på...
Jeff Dunham
O gudars vad jag garvar! Jeff Dunham med sina dockor är helt outstanding. Förutom dessa två har han även Jalapeno on the stick och Achmed the dead terrorist. Se, lyssna och skratta!
Hardrock hallelujah!
Hur blir jag någon?
Lever man ett rikt liv om man måste skapa sig ett liv som inte finns, eller funnits? Vilka behov är det som styr de osanningar som både skrivs och uttalas? Vilka brister lider jag av när jag behöver måla upp en tillvaro som inte överensstämmer med det verkliga livet?
Uppmärksamhet? Bristen på uppmärkamhet? Bekräftelse? Bristen på bekräftelse? Fylla den tråkiga slentrianmässiga vardagen med kryddade lögner och därmed göra mig som person mer intressant? Känslomässig tomhet? Ångest och rädsla inför att inte vara någon?
Vad? Jag vet inte, men jag tycker att det är ett fascinerande fenomen.
Givetvis tror man att det är unga människor som har ett behov av att måla tillvaron efter sin egen fantasi, men så är inte fallet. Åldern har ingenting med den tomhet dessa människor måste känna inför livet, tillvaron, jaget, nuet...you name it. För hur det än må vara, så måste det ju i slutändan handla om att dessa människors vardag och jaget saknar någonting och detta någonting måste fyllas med någonting annat för att de ska bli hela, eller åtminstone få någon form av mening i sin egen tillvaro.
Är det så att det inte längre räcker med "Jag tänker, alltså finns jag", utan det har bytts ut mot "Jag syns och får den bekräftelse jag suktar efter, med vilka medel som helst...alltså finns jag"? Mitt existensberättigande kommer, endast, med den bekräftelse alla utomstående ger mig.
Vad var det A. Strindberg sa så klokt..."Det är synd om människan". Och, ja, jag är faktiskt benägen att hålla med honom om den saken.
Ibland är det för jävla synd om människan.
Uppmärksamhet? Bristen på uppmärkamhet? Bekräftelse? Bristen på bekräftelse? Fylla den tråkiga slentrianmässiga vardagen med kryddade lögner och därmed göra mig som person mer intressant? Känslomässig tomhet? Ångest och rädsla inför att inte vara någon?
Vad? Jag vet inte, men jag tycker att det är ett fascinerande fenomen.
Givetvis tror man att det är unga människor som har ett behov av att måla tillvaron efter sin egen fantasi, men så är inte fallet. Åldern har ingenting med den tomhet dessa människor måste känna inför livet, tillvaron, jaget, nuet...you name it. För hur det än må vara, så måste det ju i slutändan handla om att dessa människors vardag och jaget saknar någonting och detta någonting måste fyllas med någonting annat för att de ska bli hela, eller åtminstone få någon form av mening i sin egen tillvaro.
Är det så att det inte längre räcker med "Jag tänker, alltså finns jag", utan det har bytts ut mot "Jag syns och får den bekräftelse jag suktar efter, med vilka medel som helst...alltså finns jag"? Mitt existensberättigande kommer, endast, med den bekräftelse alla utomstående ger mig.
Vad var det A. Strindberg sa så klokt..."Det är synd om människan". Och, ja, jag är faktiskt benägen att hålla med honom om den saken.
Ibland är det för jävla synd om människan.
Är det en befrielse att få dö för att slippa höra dåliga saker om sig själv?
"För er som saknar honom skulle jag vilja säga att han har både varit älskad och hatat under hans liv. Han har inte alltid varit lycklig under sitt liv. Att gå bort vid den här åldern är lite tidig men det är kanske bra för honom att få slippa höra allt dåligt om honom."
Det här citatet är taget från en ung bloggares (Anniizz) inlägg om Michael Jacksons begravning och extra insatta program till hans ära/minne. Jag tycker att den insikt hon visar är imponerande djup...och filosofisk...
Vad säger man? Imponerande, som sagt...
Det här citatet är taget från en ung bloggares (Anniizz) inlägg om Michael Jacksons begravning och extra insatta program till hans ära/minne. Jag tycker att den insikt hon visar är imponerande djup...och filosofisk...
Vad säger man? Imponerande, som sagt...
Camping
Jo men visst, sörru. Tillbaka till staden Eskilstuna. I helgen blev det campa av för hela slanten. Vi åkte till Lindesberg, en camping där i krokarna (har glömt vad den heter...jag och namn...) Jo! Kalmarslund!
Visst blidde det regn under helgen, men inget som störde nämnvärt. Jo, i och för sig blixtrade det hej vilt på natten till lördag. Jag vaknade till och undrade vem fan som hade tänt lampan i husbilen...haha! Det var blixten.
Det blev grilla, bada (i dag var de varmare i vattnet än i luften), åktur till både Lindesberg (stan) och Nora (marknad) och umgås med varanda i trevligt sällskap ;). Skönt som fasen. Som sig bör. Då spelar det ju faktiskt ingen roll vad det är för väder...när man är tillsammans. Jo, fasen, det blev lite loppis också på vägen till campingen från Nora. Fynd, säger jag bara. :)
Kärlek!
www.kalmarslund.se
Visst blidde det regn under helgen, men inget som störde nämnvärt. Jo, i och för sig blixtrade det hej vilt på natten till lördag. Jag vaknade till och undrade vem fan som hade tänt lampan i husbilen...haha! Det var blixten.
Det blev grilla, bada (i dag var de varmare i vattnet än i luften), åktur till både Lindesberg (stan) och Nora (marknad) och umgås med varanda i trevligt sällskap ;). Skönt som fasen. Som sig bör. Då spelar det ju faktiskt ingen roll vad det är för väder...när man är tillsammans. Jo, fasen, det blev lite loppis också på vägen till campingen från Nora. Fynd, säger jag bara. :)
Kärlek!
www.kalmarslund.se
Gnälliga grannar
Jo-jo...nu har vi hyresgäster fått en liten trevlig broschyr från hyresvärden som uppmanar alla mopedägare att gå med mopeden på nätterna inne i bostadsområdet. Nu ska jag bara kort nämna här att vårt bostadsområde är mycket litet. Vi har fyra hyreshus (3 tr) som står i rad, på tvären, dvs inte mycket att orda om.
Det står "På förekommen anledning måste vi påpeka att det är förbjudet att "busköra/köra" moped inom området. Använd sunt förnuft genom att leda mopeden på kvällar och nätter."
Busköra. Nej, det är givetvis inte acceptabelt, men köra måste vara det.
Vi, här hemma, sover med fönstren öppna. Vi har järnvägen som går här utanför (låter mer än mopederna). Ska vi uppmana lokförarna att sakta in och smyga förbi vårt bostadsområde? Vad jag vill ha sagt, eller undrar över. Vem är det som sitter och lyssnar på alla som eventuellt åker, går, springer förbi?
Som jag sa, så sover vi med fönstren öppna och ganska nära, utanför oss, går en grusväg som används både till de gående, cyklister och mopedister. Jag brukar sitta på balkongen, i min soffa, och njuta av friden på kvällarna. Inte sjutton har jag upptäckt några störmoment och skulle jag göra det så är det väl bara att öppna käften och hojta till.
Tjejerna som är vakna, så gott som hela nätterna igenom, har inte hört eller störts av oljud.
Det har flyttat in nya hyresgäster i ganska stor omfattning. Flertalet av dessa är unga, dvs ungdomar. Kan det vara så att de vardagliga ljuden, som tidigare fattades vårt område, stör? Jösses! Det är väl finfint om det livas upp i lilla kvarteren. Att man faktiskt upptäcker att det bor folk här. Eller?
Så länge det inte röjs och förstörs. Låt människor få leva sitt liv. Och är det inte bättre att säga till störmomenten på en gång i stället för att ringa hyresvärden, som blir tvungen, att slösa på våra värdefulla naturresurser (träd=papper), och skriva tråkiga uppmaningar till redan lugna hyresgäster?
Om någon skulle störas av vårt leverna, så önskade jag i alla fall att den personen kom och talade om det för mig. Hur svårt kan det vara? Om jag inte skulle respektera mina grannars önskemål, så kan de ju i så fall gå vidare med klagomålen. (Givetvis ska det ju vara konstruktiv kritik grannen framför...)
Sedan måste man ju tillåta lite liv och rörelse i ett område. Där det finns barn och ungdomar, där finns det oftast också liv. Gör dessa barn/ungdomar fel, är det upp till oss vuxna att tala om det för dem. Och då menar jag alla vuxna. Jag har vid ett par tillfällen fått säga till, då jag ansett att barn gått över den tillåtna gränsen. (Försök till att slita loss kablar, försök till förstörelse av återvinningsstationen, försök till att ta sönder skolans utebelysning osv.) Visst reagerar dessa barn när de får en skarp åthutning av en vuxen, men mest blir de nog förvånade över att någon vuxen överhuvudtaget ens reagerar.
Vad skulle jag annars ha gjort? Ringt till hyresvärden och talat om för denne att det bor en liten vandal i vårt område? Äh, hade grabben inte tagit sitt förnuft till fånga, hade jag gjort ett besök hos hans kära mor och far.
Jo men visst. Har man ett tråkigt liv och måste fylla det med någonting, så finns det ju alltid grannar man kan irritera sig på, oavsett om de gjort något eller inte.
Bry er på rätt sätt!
Det står "På förekommen anledning måste vi påpeka att det är förbjudet att "busköra/köra" moped inom området. Använd sunt förnuft genom att leda mopeden på kvällar och nätter."
Busköra. Nej, det är givetvis inte acceptabelt, men köra måste vara det.
Vi, här hemma, sover med fönstren öppna. Vi har järnvägen som går här utanför (låter mer än mopederna). Ska vi uppmana lokförarna att sakta in och smyga förbi vårt bostadsområde? Vad jag vill ha sagt, eller undrar över. Vem är det som sitter och lyssnar på alla som eventuellt åker, går, springer förbi?
Som jag sa, så sover vi med fönstren öppna och ganska nära, utanför oss, går en grusväg som används både till de gående, cyklister och mopedister. Jag brukar sitta på balkongen, i min soffa, och njuta av friden på kvällarna. Inte sjutton har jag upptäckt några störmoment och skulle jag göra det så är det väl bara att öppna käften och hojta till.
Tjejerna som är vakna, så gott som hela nätterna igenom, har inte hört eller störts av oljud.
Det har flyttat in nya hyresgäster i ganska stor omfattning. Flertalet av dessa är unga, dvs ungdomar. Kan det vara så att de vardagliga ljuden, som tidigare fattades vårt område, stör? Jösses! Det är väl finfint om det livas upp i lilla kvarteren. Att man faktiskt upptäcker att det bor folk här. Eller?
Så länge det inte röjs och förstörs. Låt människor få leva sitt liv. Och är det inte bättre att säga till störmomenten på en gång i stället för att ringa hyresvärden, som blir tvungen, att slösa på våra värdefulla naturresurser (träd=papper), och skriva tråkiga uppmaningar till redan lugna hyresgäster?
Om någon skulle störas av vårt leverna, så önskade jag i alla fall att den personen kom och talade om det för mig. Hur svårt kan det vara? Om jag inte skulle respektera mina grannars önskemål, så kan de ju i så fall gå vidare med klagomålen. (Givetvis ska det ju vara konstruktiv kritik grannen framför...)
Sedan måste man ju tillåta lite liv och rörelse i ett område. Där det finns barn och ungdomar, där finns det oftast också liv. Gör dessa barn/ungdomar fel, är det upp till oss vuxna att tala om det för dem. Och då menar jag alla vuxna. Jag har vid ett par tillfällen fått säga till, då jag ansett att barn gått över den tillåtna gränsen. (Försök till att slita loss kablar, försök till förstörelse av återvinningsstationen, försök till att ta sönder skolans utebelysning osv.) Visst reagerar dessa barn när de får en skarp åthutning av en vuxen, men mest blir de nog förvånade över att någon vuxen överhuvudtaget ens reagerar.
Vad skulle jag annars ha gjort? Ringt till hyresvärden och talat om för denne att det bor en liten vandal i vårt område? Äh, hade grabben inte tagit sitt förnuft till fånga, hade jag gjort ett besök hos hans kära mor och far.
Jo men visst. Har man ett tråkigt liv och måste fylla det med någonting, så finns det ju alltid grannar man kan irritera sig på, oavsett om de gjort något eller inte.
Bry er på rätt sätt!
Svenska artister och då och nu
Ibland är det skönt att göra lite nostalgitripper. Både Marie Fredriksson och Eva Dahlgren är artistiska kvarlevor från min ungdomstid. Tänk att deras musik håller än idag. Lika vackert och berörande som de var igår. Det finns ingen sista förbrukningsdag för den här sorten av musik. Det har väl med kombinationen musik/text att göra.
En annan av mina favoriter är Sussies Orkester. Texterna är egentligen väldigt enkla, men i regel är det väl i enkelheten man kan hitta det verkliga djupet. Den klockrena känslan av olycklig kärlek, ensamhet (frivillig och ofrivillig), tvåsamhet, känslomässig fångenskap m m. Hela spektrat av livet finns i deras enkla texter.
Jag kommer ihåg när jag var runt 18/19 år och var tillsammans med en kille, som hamnade bakom lås och bom. Innan han blev inlåst var det ganska lugnt mellan oss, men då han hamnade bakom galler kom hans svartsjuka och kontrollbehov fram. Jag, naiv som jag var, förstod inte riktigt varför hans kompis alltid skulle följa med mig och min kompis basicly vart vi än gick. Det kom fram ganska snart, dock. Min kille hade bett honom hålla koll på mig.
Samtidigt, i den här situationen, lyssnade jag mycket på Sussies Orkester. Låten "Man kan äga..." kom så väl till pass. Jag blev aldrig rädd, men däremot förbaskat arg. Vad hade han för rätt att låsa in mig? I den frihet jag var, var jag mer låst än vad han var. Jag blev ifrågasatt. Han ville veta vad, hur, var och varför jag gjorde saker och med vem.
Jag skrev faktiskt ner texten "Man kan äga.." och skickade den till honom.
"Du satte galler för mina fönster
och lås på min dörr
och du tillät inget vara
alls som det var förr
och du valde mina vänner, valde nästan mina känslor
du förstod inte alls
att kärlek måste ha sin frihet
för att öveleva
Man kan äga, äga guld och silver
men inte en människa...
inte en människas känslor
Du ville ha mig för dig själv
jag kände mig så fängslad
och din svartsjuka kvävde mig
så att kärleken dog ut
och du ville nog bara väl
men allting blev så fel
förstod inte alls
att kärlek måste ha sin frihet
för att överleva
Man kan äga..."
Jag avslutade den relationen ganska fort. Det funkar inte att försöka låsa mig vid spisen. Jag kanske är snäll och står där ett tag, men när den kvävande snaran dragits åt tillräckligt mycket skär jag av den och flyr. Så är det än idag. Jag måste få älska i frihet. I kärlek finns inga måsten, däremot vissa självklarheter, så som respekt, tillit, trygghet, ärlighet och du och jag. Du och jag, två individer, som länkas ihop av kärlekens band. Ett band som kan tänjas, som tillåter duet och jaget vara på varsitt håll, utan att slitas itu. Är det kärlek utan dessa saker?
Nej, älska för att det är så jävla skönt att älska. Vill du äga, köp en ny mobil.
En annan av mina favoriter är Sussies Orkester. Texterna är egentligen väldigt enkla, men i regel är det väl i enkelheten man kan hitta det verkliga djupet. Den klockrena känslan av olycklig kärlek, ensamhet (frivillig och ofrivillig), tvåsamhet, känslomässig fångenskap m m. Hela spektrat av livet finns i deras enkla texter.
Jag kommer ihåg när jag var runt 18/19 år och var tillsammans med en kille, som hamnade bakom lås och bom. Innan han blev inlåst var det ganska lugnt mellan oss, men då han hamnade bakom galler kom hans svartsjuka och kontrollbehov fram. Jag, naiv som jag var, förstod inte riktigt varför hans kompis alltid skulle följa med mig och min kompis basicly vart vi än gick. Det kom fram ganska snart, dock. Min kille hade bett honom hålla koll på mig.
Samtidigt, i den här situationen, lyssnade jag mycket på Sussies Orkester. Låten "Man kan äga..." kom så väl till pass. Jag blev aldrig rädd, men däremot förbaskat arg. Vad hade han för rätt att låsa in mig? I den frihet jag var, var jag mer låst än vad han var. Jag blev ifrågasatt. Han ville veta vad, hur, var och varför jag gjorde saker och med vem.
Jag skrev faktiskt ner texten "Man kan äga.." och skickade den till honom.
"Du satte galler för mina fönster
och lås på min dörr
och du tillät inget vara
alls som det var förr
och du valde mina vänner, valde nästan mina känslor
du förstod inte alls
att kärlek måste ha sin frihet
för att öveleva
Man kan äga, äga guld och silver
men inte en människa...
inte en människas känslor
Du ville ha mig för dig själv
jag kände mig så fängslad
och din svartsjuka kvävde mig
så att kärleken dog ut
och du ville nog bara väl
men allting blev så fel
förstod inte alls
att kärlek måste ha sin frihet
för att överleva
Man kan äga..."
Jag avslutade den relationen ganska fort. Det funkar inte att försöka låsa mig vid spisen. Jag kanske är snäll och står där ett tag, men när den kvävande snaran dragits åt tillräckligt mycket skär jag av den och flyr. Så är det än idag. Jag måste få älska i frihet. I kärlek finns inga måsten, däremot vissa självklarheter, så som respekt, tillit, trygghet, ärlighet och du och jag. Du och jag, två individer, som länkas ihop av kärlekens band. Ett band som kan tänjas, som tillåter duet och jaget vara på varsitt håll, utan att slitas itu. Är det kärlek utan dessa saker?
Nej, älska för att det är så jävla skönt att älska. Vill du äga, köp en ny mobil.
Ängeln i rummet
Ännu doftar kärlek
Lite allmänt så där
Jo men visst, sörru. Nu är man hemkommen från storstaden. Hade kunnat i och för sig stanna kvar där, men men... Det är som jag sagt tidigare: En stad i min smak.
Vi blev hämtade av syrrans man. Den karln gillar ju att åka bil. Otroligt! Men vad vet jag, jag har ju inte ens körkort. Det kanske är skönt och mysigt att åka bil? Jag vet i alla fall, att det är förbaskat skönt att vara medpassagerare. Sitta bredvid och njuta av färden. Nice.
Jag har ont och det svider... Brände mina bakben idag. Inte skönt alls.
Låg en stund på förmiddagen/lunchen och läste. Det fläktade så skönt att jag inte ens tänkte tanken på bränd hud, men nu får jag erfara det i stället. Hualigen! Inte skönt alls. Det stramar, svider, bränner och är ömt. Inte skönt alls (för 150:e gången). Det var meningen att jag skulle ta det lugnt med solen. Förbaskade vind, som förvillade mig och fick mig att ligga lite för länge. (Nä, jag har inget eget ansvar...)
Jaja, det ska bli skönt att lägga sig i sängen. Får sova på magen hela natten.
Var har jag lärt mig av det här då? Jo, "tro inte att vinden är din vän..."
Gonatt och sov gott, alla goa människor!
Vi blev hämtade av syrrans man. Den karln gillar ju att åka bil. Otroligt! Men vad vet jag, jag har ju inte ens körkort. Det kanske är skönt och mysigt att åka bil? Jag vet i alla fall, att det är förbaskat skönt att vara medpassagerare. Sitta bredvid och njuta av färden. Nice.
Jag har ont och det svider... Brände mina bakben idag. Inte skönt alls.
Låg en stund på förmiddagen/lunchen och läste. Det fläktade så skönt att jag inte ens tänkte tanken på bränd hud, men nu får jag erfara det i stället. Hualigen! Inte skönt alls. Det stramar, svider, bränner och är ömt. Inte skönt alls (för 150:e gången). Det var meningen att jag skulle ta det lugnt med solen. Förbaskade vind, som förvillade mig och fick mig att ligga lite för länge. (Nä, jag har inget eget ansvar...)
Jaja, det ska bli skönt att lägga sig i sängen. Får sova på magen hela natten.
Var har jag lärt mig av det här då? Jo, "tro inte att vinden är din vän..."
Gonatt och sov gott, alla goa människor!
Sex och samlevnad
85 sätt att säga nej
Jag skulle verkligen vilja, men...
- Jag måste borsta tänderna på min katt.
- Jag har vigt mitt liv åt pastapassande.
- Jag vill spendera mer tid med min mixer.
- Presidenten sa att han kanske skulle titta förbi.
- Killen på MTV sa att jag inte skulle gå någonstans.
- Jag har en karma-transplantation att gå igenom.
- Jag vill göra färdigt min getostskulptur först.
- Min undulat ska spela bowling i kväll och jag har lovat att bära väskan.
- Det har väl inte varit rätt mot alla andra.
- Jag håller på och sätter samman en grid enligt instruktionen på baksidan av
lådan. - Jag har gått med i en aerobicgrupp som skriker varje kväll klockan tio.
- Det har skett en rubbning i Kraften.
- Jag måste gå ner till polisstationen för att se om jag fortfarande är
efterlyst. - Jag håller på och lär min vessla att joddla.
- Jag måste kolla bäst-före-datumet på mina mjölkprodukter.
- Mitt abstinensbesvär för körsbärsostkaka gör mig ganska asocial.
- Jag har planerat att åka till Obs! och prova handskar.
- Mina vaxkritor har smält ihop till en enda stor klump.
- Jag kollar hur länge jag kan hålla igång utan att säga "ja".
- Jag håller på och tränar på att vara allmänt otrevlig.
- Min overall ska undersökas idag.
Källa: www.skrattnet.se
Det kanske är egentligen det här de australiensiska männen vill ha sagt...? De gjorde listan kort. "Vi föredrar mat!"
El Stockholmo
Det blir en liten utflykt idag. Vi åker till Stockholm och strosar runt och njuter av tillvaron, lite granna så där. Sköönt!
"Smeker kärleksfullt det nedkylda ölglaset med ett finger, känner hur muntorrheten förvandlas till en kaskad av salivutsöndring och tänker...worth waiting for..."
Mmm...
"Smeker kärleksfullt det nedkylda ölglaset med ett finger, känner hur muntorrheten förvandlas till en kaskad av salivutsöndring och tänker...worth waiting for..."
Mmm...
Sol, sol...
strålande sol!
Om jag möter en björn...
så ska jag ringa 118 118. Det känns tryggt.
Samtalet:
T: Hej, det är er man ska ringa och fråga vad man ska göra om man möter en björn.
118118: Ja! Alldeles riktigt!
T: Jaha, och vad gör jag? Jag står framför en stor, fet björn som bara längtar att få slita mig i stycken och äta mig till kvällsmat.
118118: Är du snabb?
T: Nej...
118118: OK. Stå alldeles stilla, knäpp händerna och be till Gud om att du ska överleva.
Givetvis förutsätter det att jag har täckning i skogen...
Bild: http://sv.wikipedia.org
Helgen slut
Jaha, då var även denna helg till ända. Det är inte klokt vad tiden går fort. Vad sjutton har man gjort? Varit bla till Kloten (camping mellan Skinnskatteberg och Kopparberg) och Hedlandet (för att grilla). Till Kloten åkte vi för att våldgästa syrran och hennes man, som åkt dit för att ha en skön, lugn helg tillsammans i fiskandets tecken. Fiska..det var vad de sa i alla fall att de gjorde...;) Idag när vi var till Hedlandet åkte fiskegrejorna fram, där också.
Vad är det med fiskeriet? Vad är det som är så intressant, skönt, uppfriskande, spännande mm med just fiske? Är det jag som inte förstått tjusningen i att vänta på att en fisk eventuellt nappar på betet? Kanske.
Jag har fiskat...hmm, vad jag minns, en gång och då trodde jag att jag skulle somna av tristess. Å andra sidan var jag väldigt ung då och förmodligen hade inte mitt tålamod och fiskeådran vaknat till liv än. Hur skulle det vara att göra det idag? Jag kanske skulle tycka att det var intressant och medryckande att sitta i en båt, alldeles tyst och vänta...vänta...vänta...på att en fisk eventuellt vill ha min mask att smaska på? Tjaa, jag vet inte. Måste prova innan jag ratar fisket helt. Nästa helg ska syrran och company iväg med husbilen igen, så jag får väl följa med och pröva fiskelyckan och se om det är något för mig. Om inte annat så kan jag ha med mig en bok att läsa i båten.
Jag måste erkänna att jag är lite trött. Att vara ute hela dagarna suger musten ur en, men ack så skönt det är. Nu blir det en avsvalkande dusch och sen läsa bok i sängen.
Håll i hatten och god natt!
Älskad
Den högsta lyckan i livet är förvissningen om att vara älskad för sin egen skull, eller rättare sagt: att vara älskad trots en själv. / Victor Hugo
Hellre mat än sex...
Enligt en färsk undersökning väljer männen mat före sex. Jodå, sörru. Men jag ska nog meddela att det är en undersökning gjort i Australien, där 10 000 män hade fått svara på frågan vad det är som ger dem mest njutning.
Rangordning:
1. God mat
2. Att nå eget personligt mål
3. Slappa i soffan
Utanför prispallen kommer fysisk upphetsning och sex. (!)
Har vi blivit så egocentriska och insnöade i oss själva att den fysiska beröringen inte längre är viktig? Sorry, jag sa vi och glömde bort det faktum att det var männens lilla frågestund det handlade om. Hur hade kvinnorna svarat? Hur mycket tid har de flesta kvinnor att slappa i soffan? (Jag brukar ta mig den friheten. Förbaskat skönt ska jag meddela er.)
Fysisk upphetsning behöver inte handla om pure sex, utan även om kramar och pussar/kyssar. Dessa "småsaker" kan få igång en sjuhelsikes kemisk reaktion i kroppen, och knoppen, och behöver givetvis inte leda till någonting annat än just kramar och pussar/kyssar. Ibland kan ju faktisk dessa saker ge mer själsligt. Jösses, det är ju helt underbart att ligga i famnen på den man älskar. Nåväl..
Nämnde jag att det var i Australien undersökningen gjordes? Jo. Undrar om det skulle bli samma resultat om man gjorde den i Sverige och under vinterhalvåret? ;)
Nog för att mat är gott. Hualigen! Ahaa! Det kanske är så de menar...riktigt god mat=en smärre orgasm? Smarta killar, de slår två flugor i en smäll.. Tänkte inte på det...
Rangordning:
1. God mat
2. Att nå eget personligt mål
3. Slappa i soffan
Utanför prispallen kommer fysisk upphetsning och sex. (!)
Har vi blivit så egocentriska och insnöade i oss själva att den fysiska beröringen inte längre är viktig? Sorry, jag sa vi och glömde bort det faktum att det var männens lilla frågestund det handlade om. Hur hade kvinnorna svarat? Hur mycket tid har de flesta kvinnor att slappa i soffan? (Jag brukar ta mig den friheten. Förbaskat skönt ska jag meddela er.)
Fysisk upphetsning behöver inte handla om pure sex, utan även om kramar och pussar/kyssar. Dessa "småsaker" kan få igång en sjuhelsikes kemisk reaktion i kroppen, och knoppen, och behöver givetvis inte leda till någonting annat än just kramar och pussar/kyssar. Ibland kan ju faktisk dessa saker ge mer själsligt. Jösses, det är ju helt underbart att ligga i famnen på den man älskar. Nåväl..
Nämnde jag att det var i Australien undersökningen gjordes? Jo. Undrar om det skulle bli samma resultat om man gjorde den i Sverige och under vinterhalvåret? ;)
Nog för att mat är gott. Hualigen! Ahaa! Det kanske är så de menar...riktigt god mat=en smärre orgasm? Smarta killar, de slår två flugor i en smäll.. Tänkte inte på det...
