Ibland är det skönt att göra lite nostalgitripper. Både Marie Fredriksson och Eva Dahlgren är artistiska kvarlevor från min ungdomstid. Tänk att deras musik håller än idag. Lika vackert och berörande som de var igår. Det finns ingen sista förbrukningsdag för den här sorten av musik. Det har väl med kombinationen musik/text att göra.

En annan av mina favoriter är Sussies Orkester. Texterna är egentligen väldigt enkla, men i regel är det väl i enkelheten man kan hitta det verkliga djupet. Den klockrena känslan av olycklig kärlek, ensamhet (frivillig och ofrivillig), tvåsamhet, känslomässig fångenskap m m. Hela spektrat av livet finns i deras enkla texter.

Jag kommer ihåg när jag var runt 18/19 år och var tillsammans med en kille, som hamnade bakom lås och bom. Innan han blev inlåst var det ganska lugnt mellan oss, men då han hamnade bakom galler kom hans svartsjuka och kontrollbehov fram. Jag, naiv som jag var, förstod inte riktigt varför hans kompis alltid skulle följa med mig och min kompis basicly vart vi än gick. Det kom fram ganska snart, dock. Min kille hade bett honom hålla koll på mig.

Samtidigt, i den här situationen, lyssnade jag mycket på Sussies Orkester. Låten "Man kan äga..." kom så väl till pass. Jag blev aldrig rädd, men däremot förbaskat arg. Vad hade han för rätt att låsa in mig? I den frihet jag var, var jag mer låst än vad han var. Jag blev ifrågasatt. Han ville veta vad, hur, var och varför jag gjorde saker och med vem. 

Jag skrev faktiskt ner texten "Man kan äga.." och skickade den till honom.

"Du satte galler för mina fönster
och lås på min dörr
och du tillät inget vara
alls som det var förr
och du valde mina vänner, valde nästan mina känslor
du förstod inte alls
att kärlek måste ha sin frihet
för att öveleva

Man kan äga, äga guld och silver
men inte en människa...
inte en människas känslor

Du ville ha mig för dig själv
jag kände mig så fängslad
och din svartsjuka kvävde mig
så att kärleken dog ut
och du ville nog bara väl
men allting blev så fel
förstod inte alls
att kärlek måste ha sin frihet
för att överleva

Man kan äga..."

Jag avslutade den relationen ganska fort. Det funkar inte att försöka låsa mig vid spisen. Jag kanske är snäll och står där ett tag, men när den kvävande snaran dragits åt tillräckligt mycket skär jag av den och flyr. Så är det än idag. Jag måste få älska i frihet. I kärlek finns inga måsten, däremot vissa självklarheter, så som respekt, tillit, trygghet, ärlighet och du och jag. Du och jag, två individer, som länkas ihop av kärlekens band. Ett band som kan tänjas, som tillåter duet och jaget vara på varsitt håll, utan att slitas itu. Är det kärlek utan dessa saker?

Nej, älska för att det är så jävla skönt att älska. Vill du äga, köp en ny mobil.