Här har det varit full rulle. Vi har haft besök av Isabellas och Evelinas lillasyster. En liten 4-åring, söt, glad, pigg och bestämd. Sköna funderingar och kommentarer.

Lill-tösa sitter med Vecko Revyn i knät, tittar på bilder och säger:

"Men dom har ju glasögon egentligen."
"Jaha(?)" säger jag
"Ja, så nu måste jag rita dit dom.." och så sätter hon igång och målar ett par glasögon på bilder där folk inte har några. Så logiskt. Finns de inte, så målar vi dit dem. Och just de hade ju egentligen glasögon.

En annan situation. Vi är på väg till stan och möter en äldre man med sträck ritade (tatuerade) i ansiktet. Hon uttrycker:

"Haha, han hade ritat sig i ansiket."
"Jaa-a" säger jag "han hade några sträck ritade."
"Jaa, hihi" fortsätter hon småfnittrande "han hade ritat sig i ansiktet...va ful han va..."
"Tjaa, det kanske är nån annan som ritat honom i ansiktet... det är lite synd om honom" säger jag lite diplomatiskt
"Vaffö då?" frågar hon, och i nästa mening fortsätter hon och frågar "...för att han e ful?"

Haha! Jag kom av mig och bet mig på tungan, för att göra ett gott försök att inte börja garva, och försökte mig på att säga något jättepedagogiskt, men det fastnade lite i halsen och ut kom:

"Tjaaa...hmmphh..." Gud vad smart.  

Vad säger man? Underbart.

Hon hade lite frågesport också.

"Var kommer griseknoan från? E de australien (hon hade ett eget underbart uttal) eller från Emil i lönnberga?"

Jag lyckades svara rätt, men nästa fråga var lite svårare och klurigare...

"Var kommer kamelen med moses från? E de australien (hennes uttal) eller Egypten?"

Evelina svarade rätt...

Jaa-a, vad säger man. Där har vi en tös som förgyller många människors vardag. Hon är ju helt jävla underbar. Och vad hon pratar...men å, andra sidan, så vet jag att på pappans sida finns det ett antal snackisar. Jag tror inte att de alltid hinner pausa mellan meningarna. Man måste ha en syrgastub i närheten och skicka in några puffar när munnen är tillräckligt öppen och man kan skicka ner lite extra syre i lungorna. Det är den där prata-så-mycket-att-ingen-hinner-lyssna-genen som finns på pappas sida. Tro mig, jag har två tjejer med den karln och har således träffat hans släkt.;) Så när mina tjejer är tysta tänker jag: "Guuud va skönt att den finska melankolin infinner sig här hemma ibland..." 

Men det är ju sällan den infinner sig...