Tramp, tramp!
Cykla, cykla o cykla i högfart. Knäskålarna vacklar av förskräckelse, men de får de tåla.
Har gjort en massa ärenden runt om i stan och tog cykeln för ovanlighetens skull. (Kanske för att syrrans båda cyklar är här hos oss? Hmm.. måste laga Isabellas...). I vanliga fall går jag. Jag går och går, och ibland känns det som att mina ben är evighetsmaskiner. De går, går och går, precis som klockan, förutom när batteriet tar slut, vilket det kan göra även hos mig.;) Nåväl, då är det bara att stoppa fingrarna i någon liten kontakt och ladda igen. (Eller mentalt intala mig själv att alla kilometer jag går om dagen stärker själen;))
Idag var det inte så svårt att ta sig ut. Solen skiner och värmer så skönt. Nu är den riktiga sommaren på väg?
Ut i solen och må gott!
Moro, moro!
Har gjort en massa ärenden runt om i stan och tog cykeln för ovanlighetens skull. (Kanske för att syrrans båda cyklar är här hos oss? Hmm.. måste laga Isabellas...). I vanliga fall går jag. Jag går och går, och ibland känns det som att mina ben är evighetsmaskiner. De går, går och går, precis som klockan, förutom när batteriet tar slut, vilket det kan göra även hos mig.;) Nåväl, då är det bara att stoppa fingrarna i någon liten kontakt och ladda igen. (Eller mentalt intala mig själv att alla kilometer jag går om dagen stärker själen;))
Idag var det inte så svårt att ta sig ut. Solen skiner och värmer så skönt. Nu är den riktiga sommaren på väg?
Ut i solen och må gott!
Moro, moro!
Ny morgon...
nya möjligheter!
Mina tjejer
Mina tjejer. Det här är en av mina absoluta favoritbilder. Fasen vad den säger mycket om den kärlek som dessa två systrar känner mot varandra. Alltid, när jag ser på den här bilden, berörs jag så otroligt mycket.
Det är den vackraste av alla gåvor, att få barn. Och den kärlek och stolthet jag känner för dessa två individer kan egentligen inte ens beskrivas med ord. Om jag säger att min kärlek är lika stor som universum, så kanske vi berör lite av storheten och privilegiet med att få älska dessa två unga juveler.
Tack för att ni finns.
Kärlek!/ Mamma
Vad trött jag blir!
Plocka, plocka, plocka! Jag plockar och plockar med mina kläder, men det händer ingenting. Varför i ...hela fridens namn...ska man köpa så mycket kläder, när man knappt hinner använda hälften? Och jag som aldrig tycker att jag har några kläder att ta på mig. Jag inser hur jävla dumt det låter när man fyller tre skapliga garderober på bredden. (Jaja, tro nu för sjutton inte att jag ska börja fota dem och sätta ut bilderna på bloggen...nää, inget som intresserar varken mig eller någon annan).
Ja, det är väl också ett fenomen. Att visa upp sina kläder/inköp på bloggen. Varför då? Kläderna kommer ju ändå att betraktas av folk ute (om de nu hinner användas). Vad fyller det för syfte att visa och tala om allt man köpt och inte köpt? Status? Få bekräftelse - för vad? Att kläderna duger? Tja, förhoppnigsvis köper man kläder som kan själv faktiskt gillar. Annars är det väl korkat? Eller har man förhoppningar om att vara först med köpet, som förmodligen redan hälften av Sveriges befolkning har i sin garderob?
Jag kan förstå om man hittat något extra ordinary, och bara skriker wuawuawiwuaa(!) för att det är sååå snyggt och speciellt, att man vill visa upp det. Men vardagsmat? Falukorv och potatismos? Det vet man väl hur det ser ut. Inget nytt under denna himmel.
Min styvfar var en mycket klok man emellanåt.;) När man beundrade hans kläder och talade om hur stilig han var, så svarade han: "Ja, jag är stilig. Inte kläderna. Det är inte kläderna som gör mannen, utan mannen som gör kläderna." Så sant. Det är ju trots allt så att skönheten kommer med den självkänsla och självförtroende du har. Vågar du vara vacker och tro på dig själv så är du oftast det. Och då kan du basicly bära kläder från en lumpbod...
Bara en liten reflektion...nu ska jag fortsätta svära över mina egna klädhögar. (Först kanske springa iväg och köpa cig. Det är ju lite nervprövande aktiviteter det här.)
Vem vet, jag kanske överraskar med något extra ordinary...;)
Puss och kram! Och tänk på att ni är snygga, även utan kläder!
Ja, det är väl också ett fenomen. Att visa upp sina kläder/inköp på bloggen. Varför då? Kläderna kommer ju ändå att betraktas av folk ute (om de nu hinner användas). Vad fyller det för syfte att visa och tala om allt man köpt och inte köpt? Status? Få bekräftelse - för vad? Att kläderna duger? Tja, förhoppnigsvis köper man kläder som kan själv faktiskt gillar. Annars är det väl korkat? Eller har man förhoppningar om att vara först med köpet, som förmodligen redan hälften av Sveriges befolkning har i sin garderob?
Jag kan förstå om man hittat något extra ordinary, och bara skriker wuawuawiwuaa(!) för att det är sååå snyggt och speciellt, att man vill visa upp det. Men vardagsmat? Falukorv och potatismos? Det vet man väl hur det ser ut. Inget nytt under denna himmel.
Min styvfar var en mycket klok man emellanåt.;) När man beundrade hans kläder och talade om hur stilig han var, så svarade han: "Ja, jag är stilig. Inte kläderna. Det är inte kläderna som gör mannen, utan mannen som gör kläderna." Så sant. Det är ju trots allt så att skönheten kommer med den självkänsla och självförtroende du har. Vågar du vara vacker och tro på dig själv så är du oftast det. Och då kan du basicly bära kläder från en lumpbod...
Bara en liten reflektion...nu ska jag fortsätta svära över mina egna klädhögar. (Först kanske springa iväg och köpa cig. Det är ju lite nervprövande aktiviteter det här.)
Vem vet, jag kanske överraskar med något extra ordinary...;)
Puss och kram! Och tänk på att ni är snygga, även utan kläder!
Bakom molnen...
skiner solen!
Aurinko paistaa ja vettä sat(t)aa...
taitaa tulla kesä, kesä.
Linnut ne laulaa ja sirkat soittaa.
Taitaa tulla kesä, kesä.
Ja, när det väl är så...
Linnut ne laulaa ja sirkat soittaa.
Taitaa tulla kesä, kesä.
Ja, när det väl är så...
The sun- where are you?
Are you playing hide and seek? I´m not in to that. It´s quite boring, you know.
Helgen som varit
Jaha, då var man hemkommen från en skön helg med Patrick. Vi åkte till Stockholm och övernattade på First Hotel Amarant. När jag kom hem frågade Evelina :"Vad gjorde ni då?" Eeeh, vi umgicks, var ute och åt, träffade vänner, hans syster och man, men framför allt njöt vi av varandra och varandras sällskap. Att komma bort från vardagen och bara rå om varandra är viktigt. Livet går sin gilla gång och man har i regel fullt upp med än det ena, än det andra och i vanliga fall gör vi saker med barnen och övriga familjen, men ibland är det skönt att bara vara på tu man hand. Inte behöva tänka på att ta hand om de vardagliga spörsmålen. Bara att sitta och prata med varandra och veta att det inte är någon annan/något annat som pockar på ens uppmärksamhet, utan uppmärksamheten kan enbart riktas mot varandra, är otroligt givande. Det är de små sakerna som gör stordåd. Man måste vårda kärleken till varandra och givetvis ska man göra det även de 7 dagar i veckan då man är hemma, men ibland kan det behövas lite egen tid på tu man hand.
Skönt, trevligt, underbart var det.
Stockholm är en underbar stad. Och planer finns att vi eventuellt kommer att förflytta oss dit en dag. Varje gång jag åker dit är det som att komma hem. Det är en underbar puls i den staden och utbudet är ju givetvis större. My kind of place.
Haha! När vi satt på Centralstation och fikade gick ett yngre par förbi och tjejen tittar på en duva och kläcker ur sig:" Vad det är mysigt med duvor och fåglar som flyger här inne." Hmm...duvor=fåglar?, fåglar=duvor?. Jaja, duvan kanske påminde om en chihuahua. De är ju ungefär lika stora till storleken.;)
Nä, nu är det dags för John Blund. Imorgon (läs:idag) är en ny dag och det är högskolan som gäller. Sitta och göra nytta och studera lite, kanske.
Hyvää yötä!
Studier
Jaha, så var det dags att påbörja nya kurser. Jag ska läsa två mycket intressanta kurser - Rasism och fascism och Mellanösterns moderna historia. Så långt är allt bra och jag ser framemot kurserna (som börjat redan denna vecka). Det som är mindre härligt är att kurslitteraturen är svår att få tag på. Hur kommer det sig att man väljer att ha med sån litteratur som kräver Sherlock Holmes-egenskaper för att få fram? Varför inte välja redan befintlig, lättillgänglig litteratur?
Redan innan litteratursökningen påbörjas skickar läraren en hälsning som talar om att "den här boken är svår att få tag i, den är slut på förlagen..." Ehh, ok...varför står den med på listan?? Nä, vissa saker är inte självklara, uppenbarligen. Och tro mig...många gånger har jag jagat litteratur som är svår att få tag på. Suck.
Yeah, yeah. Så är det.
Kurserna började denna vecka, som sagt, och jag ska villigt erkänna att jag inte läst ett dyft. Jag har faktiskt tagit mig tid och läst mina egna underbara böcker och just nu plöjer jag igenom en bok av Eva F Dahlgren vid namn Farfar var rasbiolog. Som sagt, historia intresserar mig oerhört mycket. Boken är intressant ur familjens synvinkel, känslor och upplevelser, men också ur samhällets synvinkel. Vilka tongångar "eliten", och givetvis andra, lyssnade till. (Starka "raser", svaga "raser", bra gener, dåliga gener - de svaga och mindre lyckade människorna skulle sållas bort och "raser" skulle inte blandas mm) Visst finns det även idag människor som tror på fullaste allvar att vi är av olika raser, precis som djuren och växterna, men å andra sidan så bevisar det bara att neandertalarna inte dött ut än. Eller, nä, det var taskigt sagt. Neandertalarna snurrar väl 150 knyck i sina gravar om de skulle jämföras med dessa nötter. Jag kanske skulle göra en liten rar jämförelse med reptiler, eller kanske amöbor...? Funkar bra.
Raser existerar inte i den grupp som kallas homo sapiens sapiens, bara människor. Vi ser olika ut oavsett hudfärg, hårfärg,ögonfärg, längd osv. Vi har olika etnicitet. Tack och lov för det. Vad skulle det vara för en urtrist homogen värld om alla var blonda, blåögda, atletiska, samma kultur osv. Boooring!
Det intressanta med Dahlgrens farfar var att han beundrade och ansåg att det var samhällets plikt att eftersträva friska och hälsosamma människor, blonda, långa och ståtliga. Han själv gifte sig med en kort, mörkhårig kvinna. Farfar själv verkar ha lidit av den ena åkomman efter den andra, speciellt magen och hjärtat. Jojo, det var en frisk människa. Han levde inte riktigt efter hur han lärde.
Nåväl, personligen tycker jag att det är starkt av D. att skriva boken. Hur lätt är det inte att bära skuld för något som någon närstående gjort, och den historia som även Sverige har bakom sig när det gäller raslära, tvångssterilisering osv är ingenting vi ska vara (eller är) stolta över. Men däremot skulle det vara mycket intressant om fler med liknande historia bakom sig skulle våga sig på att föra fram den i ljuset.
Jaja, bra är boken i alla fall.
Nä, nu ska jag springa ner till tvättstugan och hämta sista laddningen. Fördelen med vår tvättstuga är att den ligger precis under oss, dvs det är bara att springa en trappa ner. Nackdelen med vår tvättstuga är att den inte finns i min lägenhet...;) Har alldeles för litet badrum för att kunna ha tvättmaskin. Tja, i och för sig så kunde jag väl ta bort badkaret, men nope! Det är ju så sköönt att bada, tända ljus och lyssna till musik...avkoppling! Wonderbaum! Så tvättstugan it is!
Väl mött!
Redan innan litteratursökningen påbörjas skickar läraren en hälsning som talar om att "den här boken är svår att få tag i, den är slut på förlagen..." Ehh, ok...varför står den med på listan?? Nä, vissa saker är inte självklara, uppenbarligen. Och tro mig...många gånger har jag jagat litteratur som är svår att få tag på. Suck.
Yeah, yeah. Så är det.
Kurserna började denna vecka, som sagt, och jag ska villigt erkänna att jag inte läst ett dyft. Jag har faktiskt tagit mig tid och läst mina egna underbara böcker och just nu plöjer jag igenom en bok av Eva F Dahlgren vid namn Farfar var rasbiolog. Som sagt, historia intresserar mig oerhört mycket. Boken är intressant ur familjens synvinkel, känslor och upplevelser, men också ur samhällets synvinkel. Vilka tongångar "eliten", och givetvis andra, lyssnade till. (Starka "raser", svaga "raser", bra gener, dåliga gener - de svaga och mindre lyckade människorna skulle sållas bort och "raser" skulle inte blandas mm) Visst finns det även idag människor som tror på fullaste allvar att vi är av olika raser, precis som djuren och växterna, men å andra sidan så bevisar det bara att neandertalarna inte dött ut än. Eller, nä, det var taskigt sagt. Neandertalarna snurrar väl 150 knyck i sina gravar om de skulle jämföras med dessa nötter. Jag kanske skulle göra en liten rar jämförelse med reptiler, eller kanske amöbor...? Funkar bra.
Raser existerar inte i den grupp som kallas homo sapiens sapiens, bara människor. Vi ser olika ut oavsett hudfärg, hårfärg,ögonfärg, längd osv. Vi har olika etnicitet. Tack och lov för det. Vad skulle det vara för en urtrist homogen värld om alla var blonda, blåögda, atletiska, samma kultur osv. Boooring!
Det intressanta med Dahlgrens farfar var att han beundrade och ansåg att det var samhällets plikt att eftersträva friska och hälsosamma människor, blonda, långa och ståtliga. Han själv gifte sig med en kort, mörkhårig kvinna. Farfar själv verkar ha lidit av den ena åkomman efter den andra, speciellt magen och hjärtat. Jojo, det var en frisk människa. Han levde inte riktigt efter hur han lärde.
Nåväl, personligen tycker jag att det är starkt av D. att skriva boken. Hur lätt är det inte att bära skuld för något som någon närstående gjort, och den historia som även Sverige har bakom sig när det gäller raslära, tvångssterilisering osv är ingenting vi ska vara (eller är) stolta över. Men däremot skulle det vara mycket intressant om fler med liknande historia bakom sig skulle våga sig på att föra fram den i ljuset.
Jaja, bra är boken i alla fall.
Nä, nu ska jag springa ner till tvättstugan och hämta sista laddningen. Fördelen med vår tvättstuga är att den ligger precis under oss, dvs det är bara att springa en trappa ner. Nackdelen med vår tvättstuga är att den inte finns i min lägenhet...;) Har alldeles för litet badrum för att kunna ha tvättmaskin. Tja, i och för sig så kunde jag väl ta bort badkaret, men nope! Det är ju så sköönt att bada, tända ljus och lyssna till musik...avkoppling! Wonderbaum! Så tvättstugan it is!
Väl mött!
Sorgligt
Alla ni som talar med kluven tunga, tänk efter!
Väl mött!
Väl mött!
Student 2
Jaha-ja. Nu har Isabella tagit studenten. Det var en bra och lyckad dag, även om vädergudarna var lite kinkiga. Det var dock uppehåll när studenterna skulle göra det obligatoriska utspringet från skolan. Men vad mycket folk det var! Inte trodde jag att det bodde såå många i Eskilstuna.;)
Efteråt gick studenterna och nära och kära i en liten parad och därefter var det dags för flaket. Det hade varit kanonkul och Isabella och Milla hade nog åkt flak än idag om de hade fått...haha! När Helena hämtade Isabella från Djurgår´n var tösa lite lagom god under fötterna. Haha! Men ack så glad! Hon hann umgås med oss gäster innan det var dags för studentfesten på kvällen. Milla, Therese och Isabella satt här hemma innan och umgicks med varandra och oss andra som var här.
Det hade varit roligt som sjutton på festen och det kunde man ju se på hennes svullna fötter. Ojoj. De hade fått lida av högklackade skor en hel dag och kväll. Mycket promenader och dans. Isabella var nöjd och glad över dagen och nöjd blir man ju själv över det.
Ja, jag måste också säga att det var en genomtrevlig och rolig kväll. Med roliga och galna människor kan det inte blir så mycket annat. Hualigen!
Lycka till min stora tjej! Även om inte framtiden känns så ljus med den arbetslöshet som råder, så vet jag att du inte kommer att lida brist på möjligheter. Du har alla kvaliteter som krävs för att skapa dig det liv du själv önskar. Fortsätt vara den raka, ärliga och ödmjuka människa du är. Böj aldrig ryggen för falskhet och oärlighet. Gå aldrig i pakt med djävulen för att få det du vill, det finns alltid andra rena vägar att välja. Du ska alltid kunna se dig själv i spegeln och vara stolt och nöjd över dig själv för de beslut du tagit och gärningar du gjort. Självklart gör vi alla misstag och tar fel beslut, men styrkan sitter i att erkänna sina misstag och lära sig av dem. Lycka till, min älskade dotter. Du är redan en fantastisk människa och du är bara 18 (snart 19)år. Du är i början av ditt liv. Jag se framemot härifrån och framtiden. Jag är en stolt mor som får vandra bredvid dig på din väg in i framtiden. Tack!
"Qui quairit invenit"
Pussar!
Efteråt gick studenterna och nära och kära i en liten parad och därefter var det dags för flaket. Det hade varit kanonkul och Isabella och Milla hade nog åkt flak än idag om de hade fått...haha! När Helena hämtade Isabella från Djurgår´n var tösa lite lagom god under fötterna. Haha! Men ack så glad! Hon hann umgås med oss gäster innan det var dags för studentfesten på kvällen. Milla, Therese och Isabella satt här hemma innan och umgicks med varandra och oss andra som var här.
Det hade varit roligt som sjutton på festen och det kunde man ju se på hennes svullna fötter. Ojoj. De hade fått lida av högklackade skor en hel dag och kväll. Mycket promenader och dans. Isabella var nöjd och glad över dagen och nöjd blir man ju själv över det.
Ja, jag måste också säga att det var en genomtrevlig och rolig kväll. Med roliga och galna människor kan det inte blir så mycket annat. Hualigen!
Lycka till min stora tjej! Även om inte framtiden känns så ljus med den arbetslöshet som råder, så vet jag att du inte kommer att lida brist på möjligheter. Du har alla kvaliteter som krävs för att skapa dig det liv du själv önskar. Fortsätt vara den raka, ärliga och ödmjuka människa du är. Böj aldrig ryggen för falskhet och oärlighet. Gå aldrig i pakt med djävulen för att få det du vill, det finns alltid andra rena vägar att välja. Du ska alltid kunna se dig själv i spegeln och vara stolt och nöjd över dig själv för de beslut du tagit och gärningar du gjort. Självklart gör vi alla misstag och tar fel beslut, men styrkan sitter i att erkänna sina misstag och lära sig av dem. Lycka till, min älskade dotter. Du är redan en fantastisk människa och du är bara 18 (snart 19)år. Du är i början av ditt liv. Jag se framemot härifrån och framtiden. Jag är en stolt mor som får vandra bredvid dig på din väg in i framtiden. Tack!
"Qui quairit invenit"
Pussar!
Hualigen!
Jaja, imorgon hägrar sista dagen för tösa min. Hon tar studenten. Om hon är glad?? Skulle då tro det. Om jag är glad? Jajamensan! Tre års tråk är över. Hon har varit ruskigt skoltrött och det har varit ett evigt peppande för att få henne att orka gå till skolan. Nåväl, inte har väl lärarna hjälpt till när det gäller trivseln. Träbockar, skulle jag vilja kalla många av dem. Men, men nu är det slut för denna gång.
Jag har fejat lite här hemma. Gör det sista imorgon...sista minuten (!), men det är ju jag in a nutshell. Sista-minuten-grejar´n, å andra sidan jobbar jag bäst då. Under press. Maten ska jag göra imorgon. ;) Har ju några timmar på mig, så det är ingen fara.
Det är ju lite så att här hemma lever vi under mindre kristliga tider, vilket innebär bla att färga håret mitt i natten. (Vilket jag nyss gjort på den yngsta) Tvätta fönster sent på kvällen, typ 22.00? Varför göra det när det är ljust? Jag kanske har lust till något annat. Man kan ju även göra rent på balkongen, när de flesta gått och lagt sig... haha! Makalöst. Jag kan inte ens följa ett recept till punkt och pricka. Jag måste alltid lägga till eller ta bort något. (Men det brukar bli gott...;))
Hålla tider? Nää, jag har en ständig akademisk kvart jag lever efter. Den enda gången jag är väldigt strukturerad, är på morgnarna när jag ska iväg till skolan eller jobbet. Varför? Jo, för att jag ska kunna sova 5 minuter extra, förstås. Haha! Detta innebär givetvis inte att jag i lugn takt kan lunka på till skolan/jobbet, ehh, nä. Varje morgon upptäcker jag att jag inte hade mer tid än igår, förrgår eller veckan innan. Jag har lika bråttom för det och kommer inrusandes med andan i halsen och svetten drypandes från varenda microhål på kroppen. Lite som en guldfisk i en rund glasskål, När den simmat ett varv kommer den inte ihåg att den varit på starpunkten tidigare och väljer att simma ett varv till och ett till och ett till, för det är nytt hela tiden för lilla fisken. Så är det väl med mig. Jag upptäcker varje morgon att jag inte hade mer tid är de tidigare morgnarna...samma varje morgon. Lär jag mig någonsin? Tror inte det. Kanske för att jag inte vill lära mig. Jag är en obotlig tidsoptimist, både på gott och ont.
En vän sa till mig en gång att jag var en ansvarsfull bohem. Haha! Ja, det stämmer nog, inte för att jag springer omkring harekrishna klädd och röker pipa, men andemässigt kanske. ;)
Nu är det dags för gluggarna och stängas igen.
Peace and love! ;)
Jag har fejat lite här hemma. Gör det sista imorgon...sista minuten (!), men det är ju jag in a nutshell. Sista-minuten-grejar´n, å andra sidan jobbar jag bäst då. Under press. Maten ska jag göra imorgon. ;) Har ju några timmar på mig, så det är ingen fara.
Det är ju lite så att här hemma lever vi under mindre kristliga tider, vilket innebär bla att färga håret mitt i natten. (Vilket jag nyss gjort på den yngsta) Tvätta fönster sent på kvällen, typ 22.00? Varför göra det när det är ljust? Jag kanske har lust till något annat. Man kan ju även göra rent på balkongen, när de flesta gått och lagt sig... haha! Makalöst. Jag kan inte ens följa ett recept till punkt och pricka. Jag måste alltid lägga till eller ta bort något. (Men det brukar bli gott...;))
Hålla tider? Nää, jag har en ständig akademisk kvart jag lever efter. Den enda gången jag är väldigt strukturerad, är på morgnarna när jag ska iväg till skolan eller jobbet. Varför? Jo, för att jag ska kunna sova 5 minuter extra, förstås. Haha! Detta innebär givetvis inte att jag i lugn takt kan lunka på till skolan/jobbet, ehh, nä. Varje morgon upptäcker jag att jag inte hade mer tid än igår, förrgår eller veckan innan. Jag har lika bråttom för det och kommer inrusandes med andan i halsen och svetten drypandes från varenda microhål på kroppen. Lite som en guldfisk i en rund glasskål, När den simmat ett varv kommer den inte ihåg att den varit på starpunkten tidigare och väljer att simma ett varv till och ett till och ett till, för det är nytt hela tiden för lilla fisken. Så är det väl med mig. Jag upptäcker varje morgon att jag inte hade mer tid är de tidigare morgnarna...samma varje morgon. Lär jag mig någonsin? Tror inte det. Kanske för att jag inte vill lära mig. Jag är en obotlig tidsoptimist, både på gott och ont.
En vän sa till mig en gång att jag var en ansvarsfull bohem. Haha! Ja, det stämmer nog, inte för att jag springer omkring harekrishna klädd och röker pipa, men andemässigt kanske. ;)
Nu är det dags för gluggarna och stängas igen.
Peace and love! ;)
Tarja Turunen
Njut av lite skönsång. Tarja Turunen fd Nightwishsångerska.
Mobilkastning?
Hahaha! Jag har hört att man sedan år 2000 anordnar världsmästerskap i mobilkastning...i Finland i staden Nyslott (Savonlinna). Var annars? Finland såklart. Stövlarna har förmodligen tagit slut,eller kommit bort efter att de kastats iväg. Har de inte kastat kärringar också? Eller det kanske var att de skulle springa runt med kärringen på ryggen eller axlarna? Jaja, inte skulle det förvåna mig om de hade världsmästerksap i kärringkastning. Kärringarna fick nog och stack, så nu återstår den käraste(?) ägodelen: MOBILEN!
Jag vet inte om det här är sant, men jag skulle förmodligen inte höja ögonbrynen av förvåning om det är sant. När det kommer till finnarnas uppfinningsrikedom i vad som kan, och ska, kastas långt finns det nog inga gränser. Får man stilpoäng i hur man kastar? Undrar bara...
Finnarna har för mycket fritid...Vad kommer härnäst?
Mobile Phone Throwing World Championship, here I come!!
Jag vet inte om det här är sant, men jag skulle förmodligen inte höja ögonbrynen av förvåning om det är sant. När det kommer till finnarnas uppfinningsrikedom i vad som kan, och ska, kastas långt finns det nog inga gränser. Får man stilpoäng i hur man kastar? Undrar bara...
Finnarna har för mycket fritid...Vad kommer härnäst?
Mobile Phone Throwing World Championship, here I come!!
Great balls of fire!
Glödheta bollar...
Bilden är tagen i Nyslott, utanför Olofsborg.
Syskonkärlek
Jag älskar mina barn. De e de underbaraste jag har, men trots det kan jag ibland bli så heligt trött och förbannad på dem. Konstigt? Nää. Ibland förbytts de till små varulvar som bara vädrar blod. Jag kan riktigt se hur skepnaden börjar förändras, hårväxten blir grövre, käkarna blir bredare och tänderna längre och vassare. Där det en gång fanns välmanikyrerade naglar finns nu vassa klor, som bara väntar på att få slita offret i stycken.
Syskonkärleken kan vara lika underbart, som när man lägger sig bland ett hav av brännässlor och njuter. (Finns väl säkert någon som provat...). Mellan denna sjudande syskonkärlek står jag, den arma modern, och undrar vad det var som hände(?). Jag tittar lite försiktigt ut genom fönstret och håller tummarna på att rymdskeppet står där utanför, redo att frakta bort dessa två uuuunderbara godingar lååångt bort. Eller är det kanske jag som ska ta tillfället i akt?
Och de bara älskar varandra...
My man...
Varg
Homo homine lupus
Akta!
Se upp! Här kommer en galen finne med rullator! Ni förstår att det måste skyltas med att det finns de som har andra fraktmedel än cykel eller bil. Vilka som är farligast kan man diskutera. Är det de med rullator (de kanske har monterat en motor på vrålåket och kommer åkandes med en jädrans fart? Ungdomens vilda och galna blick lyser i ögonen, peruken lossnar och tupén fladdrar i vinden...)? Har de hjälmtvång? Nåväl, i Ilomantsi har man valt att hänvisa rullatorister till egen rullatorbana, så som cyklister, fotgängare och bilister. Markeringen på gatan visar detta...
Outstanding! Haha!
Outstanding! Haha!
Ilomantsi
Ilomantsi, min födelseort. Även om jag bara hann bo här i ca 11 månader, har detta samhälle kommit att betyda oerhört mycket för mig. Det är här jag tillbringat mina barn- och ungdomssomrar. Det är hit jag tagit mina barn. Det är här min mormor (mummi) bor.
Den här byggnaden var, då jag föddes, BB.
Jag är döpt och konfirmerad i den ortodoxa kyrkan som står så vackert omgiven av grönska. Tornen och kupolerna letar sig stolt över trädtopparna och glänser i solljusets glans. Den som besökt en ortodox kyrka vet hur otroligt vackert smyckat det är i en sån kyrka, precis som den här kyrkan är. Tyvärr hade inte kyrkan öppet när vi var och fotograferade den (klockan var ca 22.00), men jag rekommenderar ett besök i en ortodox kyrka när tillfälle ges.
Solen skiner med all sin prakt. Bilden är tagen från Vintornet och visar lite av den skogsbeprydda natur som omger Ilomantsi.
Solnedgång. Klockan är ca 22.30 när denna bild togs.
Bilder når en helt annan dimension då de tas med känslor involverade. Alla har vi våra smultronställen dit vi gärna återvänder flera gånger, då de ger oss en inre harmoni och välbefinnande i livet.
Kärlek!
Den här byggnaden var, då jag föddes, BB.
Jag är döpt och konfirmerad i den ortodoxa kyrkan som står så vackert omgiven av grönska. Tornen och kupolerna letar sig stolt över trädtopparna och glänser i solljusets glans. Den som besökt en ortodox kyrka vet hur otroligt vackert smyckat det är i en sån kyrka, precis som den här kyrkan är. Tyvärr hade inte kyrkan öppet när vi var och fotograferade den (klockan var ca 22.00), men jag rekommenderar ett besök i en ortodox kyrka när tillfälle ges.
Solen skiner med all sin prakt. Bilden är tagen från Vintornet och visar lite av den skogsbeprydda natur som omger Ilomantsi.
Solnedgång. Klockan är ca 22.30 när denna bild togs.
Bilder når en helt annan dimension då de tas med känslor involverade. Alla har vi våra smultronställen dit vi gärna återvänder flera gånger, då de ger oss en inre harmoni och välbefinnande i livet.
Kärlek!
