Jag kom att tänka på den bok som jag haft riktigt jobbigt med att läsa. Brott och straff. Det är inte så att den på något sätt är krånglig eller avancerad, men den är så förbaskat långtråkig. Jag har påbörjat läsningen sedan länge och blir uttråkad, vilket leder till att jag tar en annan bok. Det är som att sätta på en mycket repad grammofonskiva. Samma sak spelas upp, om och om och om och om igen... Så är det att läsa boken.

Jag är tydligen ingen djuplodande kulturvarelse, som tålmodigt kan läsa och förundras över en mans tankar, funderingar, reflektioner och analyser över sitt eget moraliska fördärv. Därav den utdragna läsningen av boken. Men jag är envis och kommer att plöja igenom en av litteratur-kultur-förståsigpåares favoriter.

Ja, den frågan skulle man förmodligen kunna ställa en och annan person, vilka man nu egentligen trodde sig känna. Men det är inte det rubriken syftar till, utan den syftar till en bok jag läst.

Känner vi varann? av Karen Shepard.

Gina Engel bli brutalt mördad i sitt hem och hittas av sin 12-årige son. Det som konstateras är att mordet har utförts av någon hon kännder. Frågan är ju bara, vem?

I boken får man följa tre berättarröster. Dessa tre människors livsöden är på ett eller annat sätt sammanlänkade till varandra och Gina Engel och hennes öde.

Shepard lyckas verkligen fläta ihop människors liv med varandra. Där frågor uppstår kring vissa personers ärlighet och uppsåt hos en av berättaren, klargörs dessa (mer eller mindre) oklarheter hos den andre och tredje. Har man sett filmen Crush så förstår man vad jag menar.

Vem som mördade henne? Jo, det var nog kanske han...eller?

Det här klippet tycker jag är helt underbart. En polis från Malmö vågar visa en helt annan sida av en yrkesman, som kanske allt för oftast förknippas med tråkigheter och skandaler.

Titta och njut!

http://video.se.msn.com/watch/video/swedish-policeman-dancing/1jjhho0zo

Jag har funderat mycket på det här att bli mamma idag. Att bli förälder. Idag får vi genom TV följa unga mammor, födslar på BB osv. Det har blivit något av en industri att på ett eller annat sätt låta mammor och barn exponeras i TV eller blogg. Ok, fine, är det det de vill, så låt gå, men vad är det som har förändrats i vårt samhälle, då vi, nu -idag, har ett sånt otroligt behov av alla dessa "dokumentärer" och blogg som vill visa oss hur barn föds och växer upp?

Att vara stolt över det barn man bär på och så småningon också föder, är fullt normalt, enligt mig. Jag kan personligen medge att mina två födslar var det absolut bästaste av det bästa som någonsin hänt mig. Att ligga och ha ont för att sedan få det där lilla knytet lagt på magen slår alla känslor i världen och det finns ingen som egentligen med ord kan beskriva hur det känns. Inte ens den mest verbalt begåvade kan beskriva detta. Det är bara något som man inombords upplever och jublar åt. Orden tappar mening och känslorna tar vid. Dessa, som är obeskrivbara.

Människor har under alla tider, så länge hon funnits, fött barn. Givetvis har synen på barnen förändrats genom åren, många gånger absolut till det bättre. Dock finns det kanske mycket att önska av föräldrarna. Barn är inga gull-gull leksaker, vilka klarar sig utan en vuxen människas guidning. De är i allra högsta grad i beroendeställning och behöver all hjälp de kan få. Och kanske mer där till.

När barnen är små, är problemen oftast lika små. Men det är när de växer och kommer in i puberteten de behöver en handfast människas kärlek och förståelse. Då börjar världen formas. De hamnar i en twiligh zone, mellan vuxenhet och barndom. I sin tro om att helt plötsligt kunna klara sig själv och veta vilka beslut de ska ta, kan de komma vilse och behöver kärlek, kramar och omsorg. Mycket. Och tålamod och försåelse från oss vuxna.

Jaja. Jag kritiserar inte dessa människor som väljer att på TV eller blogg visa upp både sig själv och sitt/sina barn. Jag bara undrar vilka drivkrafter som finns bakom alla dessa program. Och hur kommer det sig att vi i dagens läge har sånt behov av visa upp, stöta och blöta, någonting som funnits så långt tidigare? Barnen är det mänskliga chihuahuer? Och framför allt...vem låter barnen välja?

Jag önskar bara att dessa som gärna ställer upp och visar allt och inget också inser att det mastodonta och gudomliga de lyckats prestera behöver livslång kärlek, omsorg och trygghet. Och fram tills dess att de blir vuxna behöver de också ärlig och hederlig uppfostran.

Såg idag en repris av Uppdrag granskning. De tog upp ämnet kampsport där, så gott som, allt är tillåtet. Den kampsport som diskuterades var MMA (Mixed Martial Arts), vilken är tillåten i Sverige. Vad jag förstod var, att de svenska MMA-proffsen strävar efter att komma till USA, där den sporten är betydligt större och det finns chans att tjäna pengar på den också. Där har de Ultimate Fighting Championships, där de största och bästa får tävla mot varandra.

Jag ska inte moralisera över sporter, vilka faktiskt vuxna människor valt att utöva. Jag kan dock erkänna att för mig som lekman, bisittare, som inte riktigt vet alla regler och lagar kring den här sporten, ser den så förbannad brutal ut. Du får knäa, sparka, slå mot huvudet och kroppen (ej mellan benen). Du får greppa motståndaren så att denne riskerar att förlora medvetandet pga syrebrist. Och de bilder jag reagerade på var när den som hade övertaget hade knockat motståndaren fortsätter att slå mot huvudet tills domaren säger stop. För mig ser det jävligt otäckt ut, men de inblandade (domare, tävlande m fl) försäkrar om allas säkerhet. Domaren har ju det yttersta ansvaret. Han ska stoppa matchen så fort han ser att den ena ligger ner och inte förmår eller orkar försvara sig längre. I USA är reglerna lösare. Där är det, vad jag förstod, lite lösare tyglar och matchen kan fortgå kanske liiite för länge.

Vad som diskuteras mycket i motståndarlägret, dvs bland de kritiker som vill förbjuda denna sport är just skadorna som kan uppstå. Att hjärnen tar stryk av slagen, det fattar alla oavsett läkarutbildning eller inte, men hur mycket och vilka konsekvenser denna sport har i det långa loppet vet man inte än.

Har professionell boxning blivit legalt i Sverige? Viljan att upphäva förbudet (på riksdasnivå) fanns för några år sedan, men vad som beslutades vet jag inte. Jag skulle nog tycka att det var mycket konstigt om inte proffsboxning var tillåtet, när MMA är det.

Min fascination sträcker sig till det faktum att man vill utsätta sig själv för sparkar och slag. För en sport där allt är tillåtet och detta också utnyttjas. Jag tycker att det är skrämmande bilder på slagna motståndare, vilka fortfarande efter att de blivit bortdomnade får utstå ett antal slag. Men samtidigt tänker jag:"Om jag utövade denna sport skulle jag slåss för mitt liv, inte gå in med inställningen att jag ska medvetet skada motståndaren." Låter det knas? Ja, kanske, men med den tanken skulle kanske även jag kunna hålla på med MMA...Jag försvarar mig själv. ;) På tal om det. Hur många kvinnor håller på med ultimate fighting?

Jag tror inte heller att den här typen av sport, per automatik, drar till sig kriminella skitstövlar. Det är bara en myt, precis som andra kampsporter fått utstå (karate etc). Det finns ju jävligt strikta regler kring vad du får och inte får göra i det privata, då du är en amatör eller ett proffs inom kampsporter.

Nåja, jag erkänner att jag är ganska ambivalent när det gäller den här typen av sporter, men jag anser också att det är varje enskild människa måste kunna ta ett eget beslut om hon/han vill hålla på med denna sport. Hon/han ska ha möjlighet att kunna väga för- och nackdelar och grunda sitt beslut efter det.


http://www.elitefts.com/documents/metabolic_power_training.htm

Gamla foton..

Det är ju intressant att så här efteråt ha åsikter, eller tvivel om förnuftsmässigt tänkande, om den klästil (de klädstilar) man haft tidigare. Eller jag fascineras mer över de hårfärger och frisyrer jag haft emellanåt.

Men seriöst. Fan, vad snygg man var då... Eller?

Å andra sidan, man är väl aldrig så snygg som nu... ;)

Det finns de som var snyggare och hetare när det begav sig...

och så finns det de som bara blir snyggare och hetare med åren...
siggespider.blogspot.com/2007_05_01_archive.html

Storbritanniens premiärminister David Cameron tycker att det är fy och skam att Turkiets EU-medlemskap förhalas. Enligt honom skulle Turkiet bidra till "välstånd och politisk stabilitet tack vare sin ekonomiska potential och sitt växande inflytande i Mellanöstern" (DN 28/7-10).

Tjaaa, vad ska man säga... What about ta reda på the human rights i detta land? Detta land bryter mot mänskliga rättigheter. Diskriminerar folkslag osv. Så mitt svar till Mr Cameron är:"Snacka fan inte ekonomisk potential när inte landets alla invånare inbegriper i detta potential".

Oj, glömde... Vad Cameron menar är att detta ekonomiska potential är att de som har kan få mer...

Nu är det ju Pridetider. Det pågår en jättelik festival i Stockholm. Personligen tycker jag att det är bra att hbt-människorna uppmärksammas med pompa och ståt, även om jag också tycker att det inte ska behövas i vårt moderna samhälle. De ska väl i normala fall ha sin rättmätiga plats i samhället med de rättigheter och skyldigheter som vi heterosexuella tampas med. Så är ju inte fallet, jävligt mycket tyvärr. Vad jag inte förstår är varför en människas sexella läggning angår andra. Vem jag älskar, knullar med, idgar älskog med, älskar med osv osv har väl för fasen ingen annan med att göra (så länge det är en vuxen människa som gett sitt samtycke!).

Det som också är så tragiskt är att vi sprider vår trångsynthet till länder där de är ekonomiskt beroende av oss, eller där den katolska kyrkan är stark (och inom denna kyrka frodas homosexuella förbindelser-nej, jag menar inte pedofili, utan vuxna präster som har sex med varandra). I afrika ställer bl a amerikanska ultrakristna krav på att stämpla homosexualitet som en dödssynd. Vad gör dessa fattiga stater? Följer direktiven. Vad ska de göra om de inte vill bli av med det bidrag dessa fanatiska kristna donerar? Så västvärlden påverkan, i allra högsta grad, synen på honomsexualiteten i Afrika.

Vad dessa ultrakristna även gör är att de sprider falsk propaganda om kondomens betydelse vid HIV-spridning. De menar att kondomer har små mikrohål, vilka gör att HIV-viruset "läcker" igenom dessa hål vid samlag. Och för att då knäcka alla fördomar mot att de skulle vara de äldre, inskränkta kristna, som sprider denna falska "sanning", så ska jag bara nämna att det är likväl unga, 20-åringar, som missionerar mot kondomer som skydd och om homosexualitet som en abnorm böjelse.

Men så finns det ju solskenshistorier, där tolerans och kärlek till din närmaste är honnörsord. Det finns en präst inom den Liberala katolska kyrkan som gift sig med sin man. När han gifte sig med sin kärlek, blev han först avstängd, då han använt en vigselritual som inte var i bruk än. Nåväl, församlingen krävde att få honom tillbaka. Och så blidde det. Det är inte bara den här saken som gör historien så bra, utan även det faktum att han varit öppen med sin homosexualitet hela tiden och kyrkan accepterat det som...jaa-a vad ska man säga? Som ingenting, för det är ju egentligen ingenting. Kärlek är kärlek oavsett vilket kön den riktar sig mot.

Nåja, det finns fler bra historier där kärlek och tolerans fått råda, i stället för inskränkhet, hat och intolerans.

Elfenbenskusten har använts som en dumpningsplats för giftigt avfall. Ett schweiziskt bolag (Trafigura) kan beundras för den bedriften. Detta giftiga avfall var billigast att skickas till detta Afrikanska land. Det hade kostat tusentals kronor mer (mot ca 200 kr per kubikmeter) om skiten hade fraktats någon annanstan (typ Amsterdam). Människor har både blivit sjuka och dött, men vad gör förlusten av några fattiga afrikaner bara vi kan skona västerlänningarna.

Jag tycker det är helt fantastiskt hur vi i västvärlden fortsätter att utnyttja Afrika. Vi utnyttjar den kontinenten till att tjäna stora pengar (stora västerländska fiskebåtar fiskar upp deras fisk för att kunna sälja kapslar med fiskleverolja till oss (Marocko vs väst-Sahara), vi sprider vår propaganda med hot om sanktioner om de inte lyssnar, vi använder kontinenten som avdumpningsplats för skiten vi inte vill ha här osv). Och så sitter vi och undrar varför de flesta länderna i Afrika inte utvecklas och moderniseras. Tjaa..kan ha att göra med vårt fortsatta nedsättande och förtryckande poltik?

Röda khemerernas fänglesechef fick 35 år i fänglese för de bestialiska mord och den bestialiska tortyr han gjort sig skyldig till under Pol Pots ledning. Om de kan fortsätta med att åtala Pol Pots nära anhängare handlar om pengar. Vilka då Kambodja kanske inte har på banken. Varför inte låta USA och Kina bekosta rättegångarna? Dessa länder var ju i allra högsta grad inblandade i de brott mot mänskliga rättigheter som pågick under Röda Khemerernas tid från ca mitten av 70-talet till slutet av samma årtionde, då nästan 2 miljoner människor fick sätta livet till på de mest bestialiska sätt.

"Kineser tar till kniven i jobbjakt". Det handlar om unga studenter som vill förändra sitt utseende i jakten på jobb. Nåja, det är väl inget nytt, egentligen. Det jag tycker är skrämmande är att de bl a vill ändra ansiktsformen och få mer västerländska ögon. Hualigen.

Glädjande är att Blix ifrågasätter Bush och Blair. Invasionen av Irak motiverades ju genom att landet förmodligen hade massförstörelsevapen, vilket visade sig vara fel. Men trots det valde Bush och Blair att invadera Irak. Jaja, det var ju demokrati de ville införa. Eller?

Mycket är det att hålla reda på...

"Svensk man fast med 1,4 ton (!!!!) kokain" står det att läsa i dagens (2010-07-28) DN. Han togs på bar gärning utanför ön Martinique i Karibien. Vi snackar kokain värt 800 miljoner kronor.

Svenska ambassadens vicekonsul Lundgren-Postel har inte fått träffa mannen (54 år), så hon är lite osäker på hur han mår och hur han ställer sig till misstankarna. Misstankarna?? Finns det några misstankar? Och kommer han verkligen att neka till anklagelserna, förlåt, misstankarna?

Men man ska väl göra som Clinton gjorde en gång - deny, deny, deny - även om man blivit ertappad med fingrarna i kakburken.

http://www.odens.eu/fishing.gif

Här i kvarteren händer det grejer. Igår kväll hörde vi hur det small till, men reflekterade inte så mycket över det förrän jag kliver ut på balkongen och ser en avspärrning och poliser på gatan längre ner. Det visar sig att det är någon form av bomb som exploderat i närheten. Nåja, det var inte så att kvarteret demolerades, men tydligen fick förövaren ett (eller flera) finger mosat och polisen kände av tryckvågen då de stod ett tiotal meter ifrån honom.

Patrick konstaterade att han bor i de lugnaste kvarteren mitt i stan. Och jag börjar bli benägen att hålla med honom.

Där jag bor har en kvinna, tvåbarnsmor, blivit yxmördad. För ca en vecka sedan blev en kille knivhuggen ett flertal gånger vid statoil i närheten av mig. Och vad mer? Förhoppningsvis inget mer, vill jag ju tillägga.

Ack, du Eskilstuna, liten är du men mycket ska hända.


soulyourfunk.blogspot.com/2009/04/war-world-i...

Jaha-ja. Nu har britterna gjort någon form av "marknadsundersökning" som visar att de svenska kvinnorna inte är vackrast eller snyggast i världen. De vackraste och snyggaste är de amerikanska kvinnorna. Den bedömningen görs på basis av Hollywood-kvinnorna. Jojo, just dessa.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

På andra plats hamnar Brasilien och detta p g a den enorma anhopningen av supermodeller från detta land, typ - Gisele Bündchen, Miranda Kerr och Adriana Lima. Hela tre stycken!

Spanien hamnar på tredje plats och på fjärde och femte plats hamnar Australien resp Italien. Och slutligen hamnar Sverige på sjätte plats.

Jag bara äääälskar den här typen av "marknadsundersökningar". De är så upplyftande och viktiga för vår fortlevnad och så får vi ju en liten fingervisning om att du ska vara sönderopererad och botoxad eller en supermodell från Brasilien för att klassas vacker i vår underbara värld.

Och råkar jag nu nämna att jag inte tycker att många av dessa sk supermodeller egentligen är så snygga vid sidan av modellbilderna, så ses det som någon form av avundsjuka. Dessa tjejer (och killar förstås) har något som många saknar. De är fotogenic, vilket innebär att de blir jävligt bra på bild (och viss retuschering!). Så, nej, de är inte per automatik så himla vackra och snygga i verkligheten.


Demi jag-har-aldrig-opererat-mig-eller-använt-botox Moore. Jag skulle vilja veta hennes hemlighet. Hur lyckas man vid, snart 50-års ålder, se yngre ut än då man var 20? That´s a secret to know! Hon kanske använder alger både utvärtes och invärtes...?

Like to know...

Skillnad, någon?

Marty Feldman

 

blog.shankbone.org/tag/chihuahua

Melissa Horn använder bara två instrument. Sin röst och sin gitarr. Musiken är djup och existentiell i sin enkelhet. Med enkla medel beskriver och berättar hon det vi alla funderar på kring livet och kärleken.

För att vara en stor artist behövs det inte alltid mer än så här. Klockrent!

Går det annat än älska denna röst...

"NÄR CHRISTER druckit två starköl på kort tid ber jag honom beskriva hur det kändes första gången han tog en fix med heroin. Svaret kommer snabbt:
- Jag träffade Gud.
 Massor av folk passerar på trottoaren tätt intill oss. Christer tittar länge efter två unga kvinnor i kjol. Bägge med röda stövlar. Han skrattar glädjelöst.
- Men jag träffade honom aldrig igen! Haha! Fast jag jagade som fan."

Citatet är hämtat från boken Opium, heroin, subutex - ett globalt reportage av Pelle Olsson. Vi får följa författarens resa från opumfälten i Afganistan till heroinets Europa - Storbritannien (Skottland), där de har enorma problem med heroinmissbruk, till Schweiz och andra länder på kontinenten vars politiska ledare redan gett upp hoppet om att kunna besegra drogerna i samhället, till Finland och slutligen till Sverige.

Harm reduction - lobbyisterna ute i Europa arbetar febrilt med att få till stånd en legalisering av vissa droger. Idag arbetar vissa länder med att "hjälpa" heroinister till ett drägligt liv genom att på ett legalt sätt ge dem den drogen de vill ha- heroin. Det är ett bra sätt att få ner hiv-smittan, kriminaliteten osv enligt dessa människor. Vad de gör är att erbjuda missbrukare droger (starkare doser) och inte så mycket mer, basicly. Jo, metadon är ju också ett sätt för samhället att få "rena" missbrukare. De påstår att det här behandlingssättet är framgångsrikt och rekommenderar allal länder att ta efter. Att sedan deras dokumentation är både undermålig och kritiserad spelar ingen roll.

I Sverige ges metadon, men under mycket strikta förhållanden och enligt Anna Fugelstad (psykolog och medicine doktor i rättsmedicin) gjordes det en undersökning under 12 års tid(1988-2000), då man följde över 800 drogmissbrukare som övergått till metadon. Man ville se om metadon ledde till fler dödsfall och om dessa även tog andra droger vid sidan om. I Sverige funkar det betydligt bättre än i andra länder (t ex Danmark, Schweiz). Det har att göra med att vi är mer restriktiva här. Doserna är lagom stora och de ges inte godtyckligt, vilket tyvärr sker i de andra länderna.

Den svenska narkotikapolitiken har alltid varit på noll tolerans - nivå, vilket också gjort att vi inte har problem i samma utsträckning som många andra länder. Att vi har problem, det kan vi inte sticka under stolen med, men så länge vi har inställningen om att missbrukare helst av allt ska bli helt fria från sitt missbruk, så finns det hopp.

Jag ska vara ärlig och säga att vi aldrig kommer att få ett samhälle helt utan droger, men min överygelse är att ju mer vi informerar och visar att droger inte är acceptabla så tror ju jag att vi får ett samhälle där vi slipper tampas med enorma problem.

De allra, allra flesta missbrukare vill bli av med sitt missbruk och att ge dessa människor legala droger (oavsett om det är heroin tilldelad av staten eller läkemedel vilka i sin tur leder till ett beroende) är inte att hjälpa dem till ett fullgottliv. Vi har även i Sverige sakta men säkert monterat ned möjligheterna att kunna hjälpa dessa människor. Tyvärr. Ska det sparas in pengar, så sparas de pengarna in på de utsatta människors områden. De som har ska ha mer och de som inte har ska skinnas på det lilla.

Skulle det månne vara acceptabelt för en alkoholist att få ta sig några jävlar på jobbet för att denne ska klara sig utan abstinens? Svaret är nog ganska enkelt - nej! Varför är det då ok att ge en heroinist så att denne klarar sig dagen igenom?

Dessa "humana" hjälpförsöken bottnar sig i skräcken för hiv-spridning. Rena sprutor skulle stävja spridningen. Kruxet är att hiv-spridningen inte alls varit ett enormt problem bland sprutanvändarna. Att staten går in och ger missbrukarna förstklassig heroin har att göra med att de vill få ner kriminaliteten, sjukdomar etc. Och visst har man fått ner kriminaliteten, men sen då? Hur många av dessa klarar av att arbeta? Vilka pengar lever de av? Och varför erbjuder man inte dem behandling i form av stop av missbruket?

Metadon ett sätt. Om det ges i rätt dos och om det finns en behandlingsplan, dvs att målet är att missbrukaren ska bli helt fri från beroendet av droger. Inte att de ersätter en drpg med en annan. Subutex är tydligen ett, eventuellt, bättre alternativ till metadon. Kruxet är att den medicinen har skrivits ut lite godtyckligt och doserna varit skyhöga, vilket lett till att användarna har kunnat sälja medicinen till andra. Även dem som inte överhuvudtaget använt heroin.

De länder som anser sig ha en human syn på missbruk och därmed hjälper till med ett fortsatt drogberoende, har inte så stor koll på läget egentligen. I dessa länder följer man inte alltid upp sina patienter och många av dessa övergår till andra droger i samband med att de får sina metadondoser.

Nä. Jag ryser vid tanken på att vi ska legalisera fler droger än de vi har. Alkoholen gör redan idag en jävla massa skada, inte bara för dem som missbrukar det, utan de även för dem som finns i deras närhet. Det intressanta är att det i Sverige blivit lite fint att ta sig några glas vin i veckan. Vi anammar de kontinentala sederna och ute på kontinenten har man fattat klykan...att alkohol kanske inte ska vara så självklart i alla lägen. Där går man ut och varnar för konsekvenserna av för mycket drickande, medan vi anser oss vara så världsliga och kulturella med ett glas vin i handen. Fine, om man fixar den biten, men alla gör inte det, vilket leder till tråkiga konsekvenser förr eller senare. Och krasst kommer dessa människor att kosta samhället stora summor årligen, för att inte tala om den känslomässiga, psykiska, kostnaden för familj och vänner. För att inte tala om alla barn som far fruktansvärt illa.

Njet, jag moraliserar inte. Jag kan ta mig några glas lite då och då. Och nog fan har jag varit full också. Jag är dock jävligt medveten om att jag måste hålla konsumtionen under strikt uppsikt. Det finns ingen anledning att utmana ödet och jämt sitta med ett glas i handen bara för att jag ska känna mig ledig och häftig.

Så inga fler legala droger. Och snacka inte bull om någon jävla demokratisk rättighet att att använda sinnesförändrandemedel när man själv vill. Demokrati handlar om solidaritet och ansvar. Det finns många människor som klarar sig undan ett missbruk och beroende. Det svåra är att veta vem av alla dessa som testar droger kommer undan och vilka som hamnar i ett långt och misäraktigt beroende. Du kan aldrig komma
och säga att du inte hamnar i skiten för du kan inte veta. Och när man väl är i skiten så vet man det i alla fall inte. Inte förrän du kravlar i skiten.

Och mig kommer det att kosta multas (skattepengar) när du ska ut ur misären. Hur demokratiskt är det? Jag ska i demokratins anda hjälpa dig? Och dina nära och kära som förmodligen kämpat och lidit alla helvetes jävla kval pga dig. Hur demokratiskt är det?  

Nu låter det som om missbrukare inte ska ha hjälp. Självklart ska de det. Demokrati för mig handlar om, delvis de fri- och rättigheter vi har, men även solidaritet, skyldigheter och livskvalitet. Det enda jag blir så förbannad på är att jag hört demokratiargumentet så ofta i samband med droger, vilket får mig att se rött.


Ta väl hand om varandra!

Spencer Pratt, vilken patetisk jävla nolla. Undrar om han någonsin funderat på att söka hjälp för sitt desperata sug efter uppmärksamhet? Han är en skitstövel personifierad.

Enligt honom är det alltid mest synd om ..honom. Han är ett oskyldigt offer för omständigheterna och därför blivit ett hatobjekt för de flesta. Hmm, som sagt. Jag upprepar: undrar om han funderat på att söka hjälp? Det är så underbart att studera en människa som anser sig kunna göra och säga vad som honom faller in, men samma beteende godkänner han inte från andra i sin omgivning. Och om någon tycker illa om honom är det fel på den personen, inte att han på något sätt betett sig rövhåligt eller spridit en massa dynga om vederbörande.

Nåja, man behöver ju inte ta en jag-är-så-jävla-kåt-på-att-bli-kändis-wannabie, den här typen av människor hittar man ju även i sin egen omgivning.

"De e lixom, typ alla andra som håller på. Ja vet inte va ja har gjort. Inge, typ. Ja ba e, lixom, men dom typ håller på.. o ja får lixom skulden, typ...". Typ...

Att se sin egen medverkan i ständiga konflikter, intriger och skitsnack kan vara svårt då man lyckats glida livet igenom på ett det-är-alltid-mest-synd-om-mig -attityd blandat med stora, fläskiga krokodiltårar. . Så när man börjar kliva in i vuxenlivet fortsätter man med det beteende som känns tryggt och som alla vuxna godkänt. "Varför ska jag behöva stå till svars för någonting nu, när jag aldrig annars behövt göra det? Alla vuxna har ju hittills accepterat mitt offer-beteende..."

Det jävligaste är att den här "ungen" är en vandrande säck av lögner och intriger. Men i hennes version är det alltid de där andra som "håller på". Det mest tragiska är att hon inte tvekar att "sälja ut" ens sina egna familjemedlemmar om det bara gynnar henne.

Honnörsord som ärlighet och hederlighet existerar inte i dessa människors värld.

av Lemmy Kilmister tillsammans med Janiss Garza. Vad säger man om denne 65 åriga rockers? Han levererar sin rockershistoria med en stor portion humör. Vid ett flertal tillfällen skrattar jag gott åt de dråpligheter både han och de han haft om kring sig varit med om. Visst har han, så som förmodligen de flesta inom rockindustrin, använt sig av droger och kvinnor på löpande band, men det som skiljer den här berättelsen åt från många andra, är att trots att hans kvinnotycke är stor, om inte enorm, så ser han inte den kvinnliga delen av befolkningen som någon slit- och slängvara. Han har samarbetat med ett flertal kvinnliga rockband och konstaterar att de inte alls är mer städade eller gudsfruktiga än manliga rockers. Som han säger:" Jag förstår inte varför folk gärna tror att kvinnor inte gillar sex, eller att de som gör det är hemska och depraverade. Alla gillar att knulla. Vi borde ha blivit tillräckligt vuxna vid det här laget för att kunna ta sex för vad det är - roligt och rekreativt. Jag brukar säga att sex är det roligaste man kan ha utan att skratta." Brudarna är ett av skälen till att han gick in i rockerskulturen. Han menar också att kvaliteten på brudar ligger i betraktarens ögon. Han anser inte att stil har något med de yttre attributen att göra. Stil för honom är att ha hjärna och kunna konversera så att det kommer något vettigt ur käften, även om klädstilen kanske har lämnat mycket att önska enligt många know-how-are. Slampigt klädda tjejer kan ha mer att säga än välklädda tjejer. Enligt Lemmy är "modellbrudar fan som framavlade hästar - de ser bra ut, men de är dumma som skit."

Lemmy visar på ett humoristiskt sätt sin version av sex, drugs and rock n´roll - livet. Vad jag menar är att han på ett humoristiskt och sakligt sätt berättar om sitt liv i denna värld, men också om det slit han har lagt ner tillsammans med sina bandmedlemmar, för att komma dit de är idag. Visst har både banden och medlemmarna bytts ut under åren som gått, men som han säger "Det är jag som skapade Motörhead". Därmed inte sagt att han är den som dikterar villkoren i bandet.

Han hyllar sin mor och mormor som gett honom kärlek och omsorg. Han dissar sin far som övergav mamman ganska snart efter att Lemmy föddes. Det gör han dock inte med bitterhet.

Hans far hade varit fältpräst i brittiska flygvapnet under kriget och vad Lemmy anser om en av världens största religioner får man ett smakprov på:"/../tänk efter: man undervisar folk om att Messias var avkomman till en landstrykarhustru  - som är oskuld - och en ande. Och det ska utgöra grunden för en världsreligion? Jag vet inte. Jag tänkte att om Josef gick på den enkla, då förtjänade han få slagga i stal."

Det slår mig när jag läser hans bok, att jag får en känsla av att han är en reko kille, dvs han är rak och ärlig. Han ger cred år dem som förtjänar det och han ger ris (ibland rejäla buskar) till dem som förtjänar det. Han gnäller inte om orättvisor, om det verkligen inte har varit orättvisor inblandade i det han gjort och åstadkommit. Nåja, inte ens då gnäller han. Han konstaterar fakta och talar om vilka jävla arslen de där andra är och så säger han att det är bara att gå vidare och försöka igen. Allt ordnar sig i sinom tid.

Lemmy berättar om en incident med Sid Vicious, då Sid skulle ta med sig en tjej in på toaletten och stoppades av en enorm vakt. Sid kastade sig över honom och vakten blev skärrad, skräckslagen, för som Lemmy beskrev det." för att den där tunnisen som såg ut som en knippe piprensare i ett par tennisskor spöade skiten ur honom. Snubben fattade ingenting - Sid skrämde fan livet ur honom."

Och vid ett annat tillfälle skulle bandet spela inför Hells Angels. Ett stadiumgig som HA ordnat. Nåväl, Motörheads nya (då) gitarrist  Brian hade väl sina egna idéer om hur man kunde klä sig osv och ut på scen kliver han i sitt röda hår och ett par gröna satinshorts. Reaktionerna lät inte vänta på sig och några i publiken frågade:"Vem fan är fittan i gröna shorts?" Svaret blev:"Motörheads nya gitarrist." Den omedelbara responsen från HA-medlemmarna var:"Aha. Vi dödar honom." Lemmy lyckades lugna dem från att ge Brian en omedelbar död:" Jag hindrade dem, men de hade verkligen tänkt döda honom. Det är lätt att förstå - han kastade ett dåligt sken över dem. Hell´s Angels är aggressivt maskulina och gillar inte sånt skit. Och där stod han och stack dem rakt i ögonen. Det må vara beundransvärt ur ett sociologiskt perspektiv, men han kunde ju verkligen ha valt bättre tillfälle att göra en grej av sin hållning!"

Nä, jag måste säga att jag gillar boken skarpt och mycket har att göra med hans underbara berättarförmåga och den humor han levererar på var och varannan sida. This is me and this is what you get - är hans filosofi, utan att vara arrogant på något sätt.

Vad säger man, förutom att det är en helt underbar sommar och kvällarna ännu underbarare. Var på en kvällens-sista-promenad med Walther och det är så varmt ute fortfarande.

Mer sånt, tack!

Jag sitter här vid mammas dator och har en liten rödhårig pudel vid namn Walther liggandes vid mina fötter. Han skäller till emellanåt, då lite ljud hörs utifrån. Han blundar dock hela tiden. Jag är hundvakt till knasbollen.

Walther är en pudel, men ser inte ut som en typisk pudel (tack och lov). Mamma skulle aldrig sjunka så långt och låta honom klippas som en tofsprydd krulltott. En kille ska inte se ut som en pajas.

Det som är mycket synd är att Walther är en rädd hund. Vi vet inte riktigt hur han hade det hos förra ägarna, men någonting har absolut hänt då han reagerar på häftiga rörelser, män och skor (fötter prydda av skor). Han hugger efter handen om man har för yviga rörelser, fötter (ibland) och män har han extremt svårt för. Grejen är ju den också att han egentligen inte biter tag i en, utan med ett löst, tandlöst hugg försöker han visa något. Han är liten och rädd. Frågan är ju bara om man kan hjälpa honom med problemet? Och framför allt vad har hänt tidigare?

Han är ju så otroligt tillgiven när man är med honom. Han vill inte vara ensam, så han följer en vart man än går.

Denna brunögda lilla varelse är ju så otroligt god och söt egentligen, men rädd och undergiven. Höjer man rösten lägger han sig ner på rygg och ser ut som att han skulle vilja sjunka genom golvet. Kan man egentligen mer än älska denna lilla stackare, som förmodligen fått leva sina fem första år i rädsla för slag (?) eller vad som nu har hänt? Alla förtjänar att få en chans till ett liv i lugn och harmoni, även djur.

Jag ska i veckan ringa till en djurhomeopat. Ja, skratta ni bara, men jag är övertygad om att det är värt ett försök att låta någon, som kanske förstår sig på djur mer än medelmänniskan, träffa honom. Jag har träffat den här kvinna tidigare och hon tog min hand och sa faktiskt saker om mig och min omgivning som hon absolut inte visste ett skit om. Vi hade aldrig träffats tidigare. 

Ja, jag tror att det finns människor med en gåva som sträcker sig bortom vårt vetenskapliga och sunda förnuft -tänkande. Dessa människor har ett öppet sinne och låter sig både känna och uppleva sådant som vi "vanliga" inte förmår, eller kanske vågar.

Nu ska jag inte snöa in mig på detta.

Kanske ska jag tvätta av mig dagens svett?

Hej hopp!

Cristiano Ronaldo har blivit pappa. En Ronaldo jr är född. Och enligt icke tillförlitliga (the Sun) källor har han betalat mamman ca 120 miljoner kronor för dennes tystnad och har också krävt ensam vårdnad.

120 miljoner kronor. Ack, du svindlande tanke.

Undrar om han någonsin kommer att möta sin riktigt sanna och stora kärlek? Eller kommer misstankarna och tvivlen mot de tjejer han möter överskugga de eventuella äkta känslor han skulle kunna känna? Fan vad tragiskt egentligen. Ensamt i slutändan.

Men han har ett barn nu i alla fall.

Det händer grejer.

Fotbolls -VM gick ju..bra...not.

Wolfman - tråkig och besvikelse. En mörk, långtråkig varulvsfilm. Pengarna hade lagts i varulvseffekterna, dvs vi fick på nära håll se hur huvudrollsinnehavarna förvandlades till håriga, stortandade, blodtörstande skämt. För övrigt var det mörkt, mörkt, mörkt och inte en glimma ljus sipprade igenom filmduken. Jag såg knappt skådespelarna. Suck!

Sherlock Holmes - såg ca 30 minuter, somnade. Denna halvtimme fick inte mig att reagera, men tror att hela filmen trots det kan vara sevärd, men kanske inte mer. Låter mina spydigheter och besvikelser vara osagda. Robert Downey jr var bra i rollen ska jag bara tillägga.

 

kanske man ska läsa igenom det man skrivit. Inte en gång snabbt, utan en gång i lugn takt. Det gör jag sällan. Så är det också med skolarbeten som ska in. När jag väl skrivit färdigt något så är det färdigt och behöver inte stötas och blötas i ell evighet enligt mig. (Dumt...ja, I know.)

Jag läste nu igenom Guns n´roses - inlägget och upptäckte att jag skrivit autonoma sexstön. Jo, nog kan dessa läten vara autonoma. Inte ägas av innehavaren, utan någon annan. Dessa ljud står under G n`R:s förmyndarskap... Heh! Som ni kanske förstår så är det ju autentiska ljud jag menar. Och ändringen är gjord.

Så härligt det kan bli.

En mot hundra - jag infiltrerade Hells Angels av Jay Dobyns med Nils Johnson - Shelton. Det här handlar om Jay Dobyns resa till Hells Angels kärna. Jay har länge arbetat som undercover - polis och får erbjudandet om att försöka infiltrera Hells Angels för att på så sätt kunna eventuellt splittra eller åtminstone skada mc- klubbens förehavanden.

I USA finns en federal lag som ska ge högre straff till de kriminella vars handlingar utförs som en del av organiserad brottslighet (RICO = Racketering Influenced and Corrupt Organizations Act). För att kunna åtala kriminella som är anslutna till just kriminella organisationer ska det givetvis också bevisas att de just agerar till dessa organisationers fördel. Därav anledningen till den infiltrering som pågick under ca två års tid av bl a Jay Dobyns alias Dirt och hans gelikar från ATF (= The Bureau of Alcohol, Tobacco, Firearms and explosives. At The Frontline Against The Violent Crime).

Dirt och hans två närmaste vapendragare (Timmy och Edge) lyckades ta sig ända in i kärnan hos Hells Angels, men var samtidigt på vippen att bli den identiteten han (de) låtsats vara i ca två år.

Boken ger en inblick om hur kriminella organisationer lever, lär och agerar, vilket sammanställs i de egna lagarna och reglerna och den egna moralen. För trots allt har de en moral sins emellan. Den moralen tycks vara godtycklig och efterföljs lite hur den passar för stunden, men den finns där underförstådd. Den är svart eller vit. En för alla, alla för en. Sviker du klubben, sviker du alla och du är ute, utan barmhärtighet. Hur du hamnar utanför denna gemenskap handlar om vad du har gjort för att förtjäna utanförskapet.

Visst lever de som outlaws, men jag fick ändå en känsla av att den äldre generationen HA- killar inte alls har lika stort behov av att injaga skräck och död i allt och alla, men att de givetvis visar att ingen, absolut ingen, trampar på en HA-medlem. Det är den yngre generationen som förespråkar våld och misär på ett ortoligt hänsynslöst sätt och man finner föga respekt för någon annan individ överhudtaget hos dessa. Inte ens familjemedlemmar - barn, kvinnor, äldre.

Jag har börjat läsa en annan bok om HA - Angels of Death - Inside the bikers global crime empire av William Marsden och Julian Sher och där beskrivs ett brutalt mord på en flerbarnsmamma som gjorde det stora misstaget och sa något nedsättande om HA i deras egna lokal. Efter första uttalandet åkte hon på så mycket stryk att hon förlorade medvetandet en stund, när hon så vaknade tyckte hon att dessa tre grabbar, som så brutalt misshandlat henne, var ena fegisar. Det var tre stora, starka killar mot en liten kvinna. Detta gillades inte av dem och hon misshandlades ännu mer och hivades sedan in i bagaget på en bil för att fraktas till ett öde landskap där hon till slut skulle missta det sista av det liv hon hade i sig. Grabbarna trodde att hon redan var död när de dumpade henne, men hon tog sina sista livskrafter och grabbade tag i ena killes byxben, vilket ledde till att de tog en kniv och brutalt och hänsynslöst stack denna slöa kniv i henne ett tiotals gånger för att avsluta med en misslyckad halshuggning. (De lyckades skära av halsen till nackkotorna, men inte längre. Syftet var att påla hennes huvud och låta fåglarna äta upp det).

Kan dessa grabbar ha ett "normalt" familjeliv vid sidan om? De gånger barn nämndes i Jay Dobyns bok var under otroligt taskiga förhållanden. En gång blev Dirt erbjuden en medlems två döttrar (ca 16 -18 år gamla) till att dejta. Enligt Dirt var det förmodligen för att dessa föräldrar ansåg Dirt vara en hyvens kille och då kunde de tänka sig att leverera sina egna döttrar till honom. Vid ett annat tillfälle var det en annan medlem som hade sin två-åriga dotter med sig. Hon skrek och ingen brydde sig. Då tog Dirt upp henne, bytte blöja (som hon förmodligen haft lääänge) och vaggade och lekte med henne en stund.

Finns det någon godhet hos dessa grabbar? Jag har läst någonstans att en undersökning visar att de flesta av mc- gängmedlemmarna är antingen psykopater eller sociopater, vilket gör att de givetvis har svårt för ödmjukhet, empati och medmänsklighet. Om det stämmer eller inte kan jag inte svara på, men jag anser att det fattas någonting hos en människa när man, utan att blinka, bl a kan misshandla eller ta någons liv. Och inte känna skuld för det man gjort. Taskig barndom?

Jaja. Ett intressant fenomen det där. Vi lever i ett samhälle med lagar och regler och vi har små öar av samhällen som lever efter sina egna lagar och regler, dit statens lagar inte riktigt når.

Dirts infiltration under två år gav föga resultat verkar det som. Undrar om någon åtalades under RICO - lagen överhuvudtaget. Varför inrätta en lag som i slutändan är tandlös och metoderna för att få fram bevis ifrågasätts?

Welcome to the jungle - legenden om Guns n´Roses - skriven av Stephen Davis är en sjuhelsikes bok om Axl Rose, Slash, Izzy Stradlin, Duff McKagan och Steven Adlers väg till rockvärldens topp. Dessa grabbar levde till 200% upp till myten om sex, drugs and rock n´roll. Utan några som helst moraliska betänkligheter inblandade. De visste vad de ville, de tog vad de ville och de fick vad de ville. De levde, bokstavligen, ett skitigt och högljudd rockliv med ett mål i sikte, att bli världens ledande och tuffaste rockband. Det blev de också, men de fick kämpa för att hamna på toppen av listorna med sin Appetite for Destruction och därmed också på de stora arenorna världen över.

Axl Rose aka Bill Bailey var (och är) en egocentrisk, narcissistisk galenpanna som gick sina egna vägar. Det  han ville, så blev det och värre blev hans nycker ju längre in i stjärnhimlen de kom. Det finns de som hävdar att han är ett geni, kanske en missförstådd sådan. Personligen vet jag inte om jag kan hålla med om det. Han var trots allt inte ensam om att varken skapa gruppen G n´R eller skriva låtarna, men visst hade han egensinniga idéer t ex genom att ha autentiska sexstön i låten Rocket Queen. Ja, det är sant. I låten hör man en tjej som stönar av vällust och det är faktiskt Axl Rose som har sex med en tjej samtidigt som hennes stön spelas in (i studion) för att läggas in i låten.

Ont om tjejer som gav dem vad de ville led de inte av. Inte ens då de inte blivit berömda. Jag fascineras bara över hur många tjejer som villigt förnedras av skitiga rockkillar bara för att de är...just rockkillar. Unga som gamla fläkade upp sina ben bara för att få smaka på det som hndratals andra tjejer/kvinnor redan varit och kladdat på. Könssjukdomarna hade sitt lystmäte hos dessa och man kan inte mer än förundras över att kuken inte ramlade av av ren jävla förskräckelse.

Izzy, gitarristen och Axls vän sedan barndomen, hoppade av bandet då han ansåg att de blivit alldeles för stora och spelandet inte längre kändes som en jävligt kul grej med gänget längre. För det var vad de ansåg sig vara till en början -  ett sammansvetsat gäng med en önskan att rocka järnet och ha förbaskat kul tillsammans. Samtliga erkänner att det var de tuffaste åren i kappsäck och fattigdom som var den roligaste och lyckligaste tiden. Hårt, brutalt, men lyckligt och sammansvetsat.

Nåväl, ack det roliga som varar tillräckligt länge. Bandet kantades av överdoser, död och stridigheter inom bandet och slutligen total splittring, vilket har lett till att dagens Guns n´Roses endast består av en enda orginalmedlem, nämligen Axl Rose. Lidandes av lika stor hybris som tidigare.

Å andra sidan så måste jag erkänna att Appetite for Destruction är en av de bästa skivorna som finns, än idag.

Och en annan sak... Hanoi Rocks, det finska rockbandet från början av 80-talet, gillades skarpt av Axl Rose och han ville se ut som sångaren Michael Monroe (han tuperade håret ett tag). Hanoi Rocks var, innan Razzle (trummisen i HR) dog i en bilolycka, ett namn att räkna med på rockarenan.. Efter dödsfallet ställde de in sin USA-turné och Europaturné och hade svårt att komma tillbaka.