av Lemmy Kilmister tillsammans med Janiss Garza. Vad säger man om denne 65 åriga rockers? Han levererar sin rockershistoria med en stor portion humör. Vid ett flertal tillfällen skrattar jag gott åt de dråpligheter både han och de han haft om kring sig varit med om. Visst har han, så som förmodligen de flesta inom rockindustrin, använt sig av droger och kvinnor på löpande band, men det som skiljer den här berättelsen åt från många andra, är att trots att hans kvinnotycke är stor, om inte enorm, så ser han inte den kvinnliga delen av befolkningen som någon slit- och slängvara. Han har samarbetat med ett flertal kvinnliga rockband och konstaterar att de inte alls är mer städade eller gudsfruktiga än manliga rockers. Som han säger:" Jag förstår inte varför folk gärna tror att kvinnor inte gillar sex, eller att de som gör det är hemska och depraverade. Alla gillar att knulla. Vi borde ha blivit tillräckligt vuxna vid det här laget för att kunna ta sex för vad det är - roligt och rekreativt. Jag brukar säga att sex är det roligaste man kan ha utan att skratta." Brudarna är ett av skälen till att han gick in i rockerskulturen. Han menar också att kvaliteten på brudar ligger i betraktarens ögon. Han anser inte att stil har något med de yttre attributen att göra. Stil för honom är att ha hjärna och kunna konversera så att det kommer något vettigt ur käften, även om klädstilen kanske har lämnat mycket att önska enligt många know-how-are. Slampigt klädda tjejer kan ha mer att säga än välklädda tjejer. Enligt Lemmy är "modellbrudar fan som framavlade hästar - de ser bra ut, men de är dumma som skit."

Lemmy visar på ett humoristiskt sätt sin version av sex, drugs and rock n´roll - livet. Vad jag menar är att han på ett humoristiskt och sakligt sätt berättar om sitt liv i denna värld, men också om det slit han har lagt ner tillsammans med sina bandmedlemmar, för att komma dit de är idag. Visst har både banden och medlemmarna bytts ut under åren som gått, men som han säger "Det är jag som skapade Motörhead". Därmed inte sagt att han är den som dikterar villkoren i bandet.

Han hyllar sin mor och mormor som gett honom kärlek och omsorg. Han dissar sin far som övergav mamman ganska snart efter att Lemmy föddes. Det gör han dock inte med bitterhet.

Hans far hade varit fältpräst i brittiska flygvapnet under kriget och vad Lemmy anser om en av världens största religioner får man ett smakprov på:"/../tänk efter: man undervisar folk om att Messias var avkomman till en landstrykarhustru  - som är oskuld - och en ande. Och det ska utgöra grunden för en världsreligion? Jag vet inte. Jag tänkte att om Josef gick på den enkla, då förtjänade han få slagga i stal."

Det slår mig när jag läser hans bok, att jag får en känsla av att han är en reko kille, dvs han är rak och ärlig. Han ger cred år dem som förtjänar det och han ger ris (ibland rejäla buskar) till dem som förtjänar det. Han gnäller inte om orättvisor, om det verkligen inte har varit orättvisor inblandade i det han gjort och åstadkommit. Nåja, inte ens då gnäller han. Han konstaterar fakta och talar om vilka jävla arslen de där andra är och så säger han att det är bara att gå vidare och försöka igen. Allt ordnar sig i sinom tid.

Lemmy berättar om en incident med Sid Vicious, då Sid skulle ta med sig en tjej in på toaletten och stoppades av en enorm vakt. Sid kastade sig över honom och vakten blev skärrad, skräckslagen, för som Lemmy beskrev det." för att den där tunnisen som såg ut som en knippe piprensare i ett par tennisskor spöade skiten ur honom. Snubben fattade ingenting - Sid skrämde fan livet ur honom."

Och vid ett annat tillfälle skulle bandet spela inför Hells Angels. Ett stadiumgig som HA ordnat. Nåväl, Motörheads nya (då) gitarrist  Brian hade väl sina egna idéer om hur man kunde klä sig osv och ut på scen kliver han i sitt röda hår och ett par gröna satinshorts. Reaktionerna lät inte vänta på sig och några i publiken frågade:"Vem fan är fittan i gröna shorts?" Svaret blev:"Motörheads nya gitarrist." Den omedelbara responsen från HA-medlemmarna var:"Aha. Vi dödar honom." Lemmy lyckades lugna dem från att ge Brian en omedelbar död:" Jag hindrade dem, men de hade verkligen tänkt döda honom. Det är lätt att förstå - han kastade ett dåligt sken över dem. Hell´s Angels är aggressivt maskulina och gillar inte sånt skit. Och där stod han och stack dem rakt i ögonen. Det må vara beundransvärt ur ett sociologiskt perspektiv, men han kunde ju verkligen ha valt bättre tillfälle att göra en grej av sin hållning!"

Nä, jag måste säga att jag gillar boken skarpt och mycket har att göra med hans underbara berättarförmåga och den humor han levererar på var och varannan sida. This is me and this is what you get - är hans filosofi, utan att vara arrogant på något sätt.