Först packa och göra sig fördig för Polen. När jag är färdig ringer telefon och jag ställs inför ett tufft beslut, vilket gör att jag stannar hemma och ska åka till Finland i stället. Det var en otroligt jobbig förmiddag. Dagen blev trevlig i slutändan. Tjejerna hade planerat att gå på stan med D & H, ,för att bla titta på The Poodles. Jag blev både inbjuden och jag bjöd in mig själv till det sällskapet. Det var roligt. Mina tankar hamnade på annat och jag fick skratta mycket.

Först kikade vi på bandet, sedan till Feanix (stavar de så?)och äta, för att hamna på Bishop. Och slutligen mötte vi upp syrran och company och åkte till D´s & H´s baksida. (Trots några regnstänk blev det ju fint väder i slutändan.) Det var trevligt . Jag har nämligen inga problem att umgås med mina barns far och hans sambo. (Observera ordvalet-mina barns far, inte mitt ex). Vi hade ett liv tillsammans och valde att gå skiljda vägar. Så, ska vi vara osams och bittra efter det? NÄ, finns ingen anledning. Även om kärleken tog slut så behöver faktiskt inte vår vänskap ta slut.

Har man gjort slut, så har man gjort slut, men då man har barn måste man kunna samarbeta.  Ibland kan det vara så enkelt, vilket inte alla alltid förstår. Tyvärr. Och så måste jag säga att man är sin egen lyckas smed. Vill jag vara lycklig så måste jag se till att vara det, på mitt håll. Jag kan inte skapa mig ett lyckotillstånd genom att göra livet till ett helvete för andra, eller kan jag? Frågan är då vad för typ av person jag själv är och det finns säkert en diagnos man kan göra på ett sådant beteende också. ;)

H ser inte mig som någon konkurrent, vilket jag absolut inte är och har inte varit sedan D och jag separerade. Det är en otroligt smart och förnuftig kvinna. Det är inte för inte tjejerna älskar henne och D säger, då jag talar om för honom att förändrats till det bättre (mer öppnare och ödmjukare), att, citat :" Men jag är ju lycklig nu!"  Tänk, så enkelt kan det vara...äkta kärlek, medför lycka, vilket gör att vi öppnar oss och kan se världen med andra ögon.

Jaha, idag bär det av till Polen. Har packat, vilket inte alltid är det lättaste, men har väl fått med det viktigaste..passet och biljetten...tror jag. Det vet jag ju inte förrän jag står på Arlanda och ska checka in. ;) Härliga grejer. Jag hade slarvat bort biljetten, typiskt, men det fixade sig. Det var väl ingen som förvånade sig direkt över det faktum att jag inte hade riktigt koll på den. Haha!

Nåväl, nu ska jag i alla fall dit och pröva mina engelska kunskaper. Kommer nog att vara otroligt trött i huvudet på kvällarna. då räcker det väl med ett glas vin och jag sitter med gamnacke. Nä, det är väl ingen risk. Jag åker med ett energipiller, som kommer att se till att inga gamnackar träder fram. Heh! Av erfarenhet vet jag att det andra språket blir mer flytande efter lite alkoholintag. Det finns tom forskare som skriver det i sin litteratur. Obs! Studentlitteratur. Vet inte hur smart det är att skriva det. Vi ska uppmana alla flersrpåkiga att inte lite alkoholhaltiga drycker för att det ska bli ett bra flyt i andra språket? Nja, kanske inte så seriöst. Vet inte... ;) Nä, det är en seriös resa med serösa deltagare...

Jaja, nästa gång skriver jag från Poland, and maybe I will write in english, who knows.

Väl mött!

Design: Josefin

I söndags, för drygt en vecka sedan, var jag tillsammans med min äldsta dotter och två av mina elever på Raw och lyssnade på bland annat Quire Boys. Bra rock. Det var synd att det var söndag, men funkar bra ändå. Det var dock lite segt i måndags. Hela dagen på Mdh. Och egentligen hade jag inte ens behövt gå dit. Det var inget nytt under den himlen. Men, men det var åtminstone roligt och träffa baskompisarna.

Jaha, så länge man lever, lär man. Det är ju konstigt att man fortfarande som vuxen inte förvånas över någonting längre..egentligen..men nog höjer man lite försiktigt på ögonbrynen trots det.

Hur  kommer det sig att vuxna människor som separerat väljer att använda sitt barn som ett bollträ? Hur kommer det sig att man inte kan vara nöjd och tillfreds med det man själv har. Har det att göra med det faktum att det finns känslor kvar efter en separation, eller är det så att man helt enkelt är en bitterfitta, som inte kan unna den andre att ha det bra? Ingen aning. Har inte känt dessa känslor. Däremot har jag sett på nära håll hur andra separerade par har det. Den där illviljan som kommer fram är inte att leka med, då den gör att man absolut inte förskonar barnet/barnen från sina egna känslor gentemot exet. Frågan är ju bara vart samvetet tar vägen, när man utan skrupler kan utnyttja sitt eget barn i syfte att försöka platta till den andre, dvs exet. Fan,  vart tar mognaden vägen? Att vara fyllda, typ vuxen, innebär inte att man för den skulle är vuxen. Vuxenheten sitter i mognaden, i de handlingar man utför, gör osv, att våga ta ansvar för det man gör och faktiskt även stå för det man säger och gör, oavsett om det är bra eller dåligt. Där kommer mognadsgraden in.

Nu menar inte jag att en vuxen människa bör sitta och se lagom allvarlig ut, för att överhuvudtaget samla vuxenpoäng. Som vuxen måste man ha barnasinnet kvar. Våga ha roligt och släppa loss. Jag menar att man i tonåren använde sig av pajkastning, skitsnack och värdelösa ursäkter för att hävda sig. Det ska man väl ändå inte behöva göra som vuxen?

Nä, jag ger inte mycket för dessa sk vuxna. Noll poäng till dessa idioter!

Väl mött!