Jaja, man slutar ju som sagt aldrig att förvånas. Vuxna som backstabbar varandra av ren elakhet och speciellt då sin familj. Tragiska människor. Kan någon förklara för mig hur det kommer sig att ett syskon kan vara så avundsjuk på sitt yngre syskon att man i princip gör vad som helst för att göra livet surt, dock inte öppet, utan lite fint så där i smyg med en mask av "GUUUD, vad jag bryr mig om allt och alla" och när man väl vänder ryggen till så slår honhyket till. Det luktar unket långa vägar och jag håller tummarna på att sanningen förr eller senare hinner ikapp. Hur ska människan sen förklara den falskhet den sprider vida omkring sig? Å andra sidan, mytomaner tror ju själva på det de säger och blir därmed övertygade själva om att de ord opch fraser som kommer ur munnen på dem är den enda sanningen och ingen annan finns.

Jag syftar absolut inte till mina syskon, men ser detta hända andra i min närhet. Jag tycker att det är höjden av falskhet att låtsas bry sig, när man i själva verket gnuggar händerna av förtjusning och spär på andras jobbiga situation med intriger och falskspel. Och samma person som bara sprider falskhet omkring sig pratar om ärlighet. Hmm, fantastiskt. Kanske ska den berörda personen gå en kurs i etik och moral...eller, ärligt talat jag tror att det är försent. Har man spelat falskt i hela sitt liv, har man nog förbaskat svårt att bryta mönster. Men då jag lever på hoppet,så tror jag att allt är möjligt, trots allt.

Väl mött, ni verkligt rediga människor! Håll hårt på er moral, låt den inte förfalla. Inte på några grunder. Låt inte bitterhetens vidriga frukter förgifta ert omdöme.