Det blev tråkigt i dubbel bemärkelse...det blev ingen Polenresa för mig. Jag fick mycket tunga och tråkiga nyheter på förmiddagen igår, vilket gör att det blir en Finlandsresa istället. Det var ett beslut jag tog efter stort övervägande och har inte ångrat mig, men det gör det inte lättare att tänka på det faktum att det hade varit så himla kul och åka till Polen. Jag hade sett fram emot resan, trots min separationsångest.(Den brukar försvinna när jag väl åker iväg.)

Ett val mellan att åka iväg, i vetskapen att en människa som står mig nära kanske hinner gå bort under tiden jag är borta, eller stanna kvar och styra kosan mot en annan nation, där jag får träffa denna person, kanske, en sista gång och säga farväl. Vad väljer man? Inte ett svårt val, men jävligt tungt. Ångesten och sorgen sliter och drar i mitt inre och ger mig ingen ro just nu, men jag vet att det kommer den dagen då jag kan njuta av de minnen jag har arkiverat i mitt hjärta. Då när inte tårarna längre behöver rinna pga den smärta man känner inför förlusten av en otroligt kär person.

Det är min kära mormor jag talar om. Hon som betytt och fortfarande betyder enormt för mig. Hon som funnits för mig och gett mig otroligt mycket glädje och tygghet. Det är hon som, eller snarare hennes hälsa som inte vill orka. Hon själv skulle säkert vilja orka i många år till, men då hjärtat inte orkar hålla igång kroppen finns det inte så mycket att göra.

Soff-i-propp, du får fylla den polska minibaren och ta dig några jävlar för mig också (typ varannan!). Jag saknar dig och din energiska glädje. Hoppas du har det så gott där i polanskiland.

Väl mött! Ta hand om er och de som står er nära.