eller vad ska vi kalla alla dessa wannabies, som i sin desperation gör vad som helst för att synas i media?

Kanske är det bristen på "riktiga" kändisar i Sverige som gör att media kör hårt med att lansera d-kändisarna från alla diverse reality -showerna: Mamma söker..., pappa söker..., fan söker..., ingen jävel vill ha..., fetast av den fetaste exponeras och piskas..., festa och gör bort dig i tv... och så har vi bloggisarna. Ja, vad ska man säga om dem?

Det är väl fan tragiskt att en ung, bitter, intrigmakerska och skitsnackare med en totalt intetsägande blogg, har blivit krönt till bloggdrottning av en viss del av vår media. Jag pratar om Kissie.

När jag slår på datorn kommer msn.com fram som första sidan. Minä ögon fastnar vid en liten rubrik där det står att Kissie ska förstora sina bröst. I samma lilla notis kallas hon för bloggdrottningen.

En totalt intetsägande människa med låg självkänsla gör sig ett namn genom att kasta skit på allt och alla blir bloggarnas drottning? Säger det saker om hennes läsare eller säger det saker om vårt samhälle? Både och?

På blogg.se, varifrån jag ska logga in mig, brukar det jämt tipsas om olika bloggare. Många gånger intervjuas veckans (eller är det dagens..?) bloggare och ofta är det unga tjejer som äääällllsskar(!) mode, fotografering, skapande osv. Ni vet det som är så inne just nu att älska om du ska göra dig ett namn. Att det sällan
är tjejer med annorlunda och avvikande tyck och smak, utan de är som alla de andra tusentals "modebloggare" ute i cybervärlden, är tråkigt och tråkigt och...ja, tråkigt. Nämnde jag tråkigt? Ja, och fantasilöst i allra högsta grad. Jo, och deras bloggar är alltid den mest personliga...

(Ibland kan man dock stöta på de där konst-, mode- och kulturbloggarna som har det där lilla extra. De som är duktiga på riktigt.)

Sen har vi dessa mest aktiva, kommenterade och besökta -listorna på blogg.se sidan. Det är sällan jag går in. Sällan eller aldrig, då det sällan eller snarare betoning på aldrig är några intressanta bloggare på dessa listor (eller så orkar jag inte leta bland allt skräp). Men när jag av nyfikenhet och förmodligen med en stor skopa hopp, har gått in på den mest aktiva eller besökta, så har jag nästan gråtit av besvikenhet. Vad fan är det för skräp människor läser? Och hur illa får man skriva egentligen?

Innehållet bruka vara navelludd, skrivförmågan lämnar mycket att önska. Och detta läser då tusentals dagligen? Why? Jag förstår inte. Jag förstår verkligen inte, då jag vet att det finns otroligt begåvade bloggare ute i bloggvärlden. Begåvade, smarta och roliga. De levererar humor, vardagligheter, samhällsfrågor osv med en kvickhet och litterärförmåga som fångar läsaren,utna att det blir tunggrott. Kruxet med dessa är att de sällan suktar efter den storskaliga läsarkretsen. De arbetar inte byxorna av sig för att få den storskaliga läsarkretsen. Eller...är dessa bloggare för avancerade för de som läser Kissies (och likasinnades) blogg? Kan vara så. Texterna levererar lite mer än."ööhh,ida va ja på NK å köpte den här tröjan (och så en bild på en vit/blå-randig töja). Visst e den fiin. o den kan kan ha till..typ, shorts och gladiatorsandaler. snyggt va?"  (och så en bild på en långhårig tjej med shorts, tröjan hon nyss köpt och sandaler, lite lätt poserande på sniskan med ena handen på höften och med en plutande mun.)

Vi kan ju bara konstatera att kvaliteten på den svenska sk kändisvärlden börjar chansera. Eller snarare har redan gjort. Det är skrämmande att sådana som Kissie kan vara förebilder till våra unga tjejer och killar. Inte mycket att hänga i julgranen.

Ja, sen finns det ju alla dessa "Bettan, ung tjej och blivande mamma"-bloggar. Jag går inte ens in på vad jag tycker om dessa. Jag säger bara:"suck!" Och tänker, än en gång, hur graviditet och moderskap blivit en handelsvara. Det är aldrig någon som fått barn innan dem. (Och jag undrar i mitt stilla sinne hur fasen jag lyckades få två barn utan att skrika stöta och blöta och vältra mig i graviditetsnojor på nätet..). 

Kan det vara så att människor idag är i grund och botten jävligt ensamma? Ensamma även i andras sällskap?

"Jag tänker, allså finns jag" gäller inte längre. "Jag syns till vilket pris som helst, alltså finns jag", gäller...?