Kärlek - det som övervinner det mesta, eller det mesta i alla fall. Vad gör vi utan kärlek, överlever vi? Nej. Vi alla behöver det grundläggande i  livet - kärlek. Det som får oss att leva, andas och gå framåt. Det som får oss att inse att vi är små människor utan det största i livet - kärlek.

Vad gör du utan den?

Du får näring. Du får livet. Du får det du strävar efter -  möjlighet till liv. Ska vi vänta till nästa liv?

Kärlek är det enda rationella i livet, sagt av Morris Schwartz. Det enda rationella! Tänk på det.

Puss!

Hur kommer det sig att vi har så svårt att lyssna till vad andra säger? Vi hör vad de säger, men vi lyssnar inte. Ett gissel utan dess like. Pratar vi tungomål med varandra? Tungomål som inte härstammar från samma språk?

Handlar det om att vi i slutändan har olika mål med vad vi vill? Vad vi strävar efter? Kan inte olika mål förenas i samma och hitta en kärnfull kompromiss?

Jag vet inte. Det enda jag vet att kommunikation kan vara ett av de svåraste Gud gett oss. Människor som talar olika språk kan finna ett samförstånd, men människor som talar samma språk kan vara stjärnår från varandra. Är det inte fantastiskt. Hur löser man detta på bästa sätt? Det vet jag inte heller. Kanske ska man börja med att lyssna?

Jag har läst boken Malcolm X skriven av Alex Haley. Haley fick tillåtelse att intervjua och på så sätt förbereda och slutföra denna bok om Malcolm X liv.

Jag måste säga att den mannen fascinerar mig, trots att han nu varit död i 45 år. Det han trots allt åstadkom under sin korta livstid kan inte mer än beundras.

Malcolm X föddes 1925 och var ett av åtta syskon. Pappan i familjen mördades av vita rasister och mamman kämpade så gott det gick med barnen. Dock gick det inte hela vägen och hon placerades på ett mentalsjukhus och barnen i sin tur fosterhemsplacerades. Malcolm Little, som han till en början hette, hamnade hos sin storasyster i Boston och till en början var allt frid och fröjd, men rastlösheten förde honom på villovägar. Efter att ha besökt New York, blev han förälskad i staden och bestämde sig för att flytta dit, till Harlem. Han hamnade i drogträsket och blev därmed också kriminell. Så småningom var det fängelset som väntade och det var där han, med påtryckningar från sin familj, började intressera sig för Islam. I samband med sökandet började han också korrespondera med Elijah Muhammad, ledaren för religiösa rörelsen Nation of Islam. En radikal, nationalistisk, religiös organisation för enbart svarta. Enligt Elijah var den vita människan satan personifierad och den svarta befolkningen i USA måste separeras helt från satan om den ska överleva och kunna leva i samförstånd med varandra.

Malocolm kom att bli Elijahs närmaste man och reste land och rike runt och predikade, spred läran om Islam och den vita satan, startade en muslimsk tidning, vilken Nation of Islam gav ut och upprättade kyrkor lite varstans. Under hans tid som predikant i den rörelsen ökade medlemsantalet radikalt.

Malcolm X levde och andades Nation of Islam och dess ledares, Elijah Mohammads, budskap. Han ifrågasatte aldrig sin ledare och höll med om att en sann och god muslim lever återhållsamt och med god och fullkomlig moral. De som bröt mot dessa regler blev antingen avstängda en viss tid eller för alltid uteslutna.

Vad tydligen Elijah, som av Malcolm sågs som en gudom i mänsklig skepnad, glömde var att dessa regler gällde även honom. De rykten som kom att spridas var att Elijah haft en sexuell affär, inte bara med en av hans sekreterare, utan till och med två, vilket resulterat i barn. Ack, ack, vad säger man. De största hycklarna finns bland dem som tror sig stå över all moral och gärna framställer sig som reinkarnationer stora män med makt att föra småfolkets talan.

Nåväl, det var i slutändan Malcolms storhet bland folket, det vill säga andras avundsjuka, som fick konspirationerna gentemot Malcolm att frodas och därmed honom också  "avstängd".

Malcolm krisade rejält efter avslöjandena om sin stora ledares snedsteg, även det rävspel som påbörjats mot honom i vilja att radera honom från rörelsen och även jordens yta. Mannen som han, mer eller mindre, betraktat som Messias hade felat grovt, men trots detta var han beredd att försvara Elijahs mänskliga brister, vilka vi alla har...kom även Malcolm fram till. Efter brytningen med Nation of Islam skapade han Muslim Mosque inc.

Nåväl, Malcolm anpassade sig till sin situation och beslöt sig för att göra en andlig och kroppslig resa bland annat till Mekka. (Efter sin pilgrimsfärd till Mecka tog han namnet El-Hajj Malik El-Shabazz.) Det han upplevde där fick honom att ändra tankesätt. Han insåg att människor av olika raser visst kan leva ihop och under samma himmel utan att någon av dem ska bli förtryckta. Han såg med egna ögon hur vita, blåögda, blonda muslimer samsades med svarta, gula, röda, bruna i broderlig samförstånd, kärlek och värme. Islam ser inte till hudfärgen. Gud är faktiskt färgblind.

Malcolm insåg att människan inte föds ond och rasismen inte är något som finns inom människorna, utan det är det system de lever i som hjärntvättar dem att tro på rasåtskillnad och hierarki bland människoraser. (Jag föredrar ordet folkgrupp, måste jag då säga...). Hans kommande budskap var inte lika radikal och religiös, trots att religionen och Islam var starka inslag i hans framföranden. Vad han förespråkade var att de svarta måste förena sig för att en förändring ska kunna ske. Till de vita som ville förenas med honom sa han att den bästa förändringen de kan göra är på "hemmaplan", det vill säga i de områden där de bor och där de vita förenas. Där kan de visa solidaritet med de svarta och försöka förändra synen och fördomarna mot svarta bland de vita.

Mr X visste att han skulle dö ung. Han visste att han en dag skulle mördas av antingen hans gamla vapendragare inom Nation of Islam, den amerikanska underättelsetjänsten eller vita rasister. Den dagen kom i februari 1965, innan boken om hans liv ens hann publiceras, vilket han också påtalar i slutet av boken.

Hade Nation of Islam varit så stor som den är idag, om inte Malcolm gett själ och hjärta till den rörelsen? Att han kom att ses som ett hot av sina forna kamrater, visar enligt mig att den sektliknande rörelsen (NOI) med Elijah i toppen inte tolererade andra starka och karismatiska ledare. Malcolm var blind till en början, men började se vad Islam är för något när han friades från blindhetens och hjärntvättens bojor och åkte till Mekka och andra delar av världen och diskuterade, pratade med muslimer av både hög och låg rang. Där fick han veta vad det innebär att vara muslim. Att han fortsättningsvis fortfarande arbetade för mänskliga rättigheter för de svarta i USA, är ju givet. Det han sa i mångt och mycket var ju sant. De svarta hade lägre status än hundarna som sprang omkring på gatorna.

Idag leds Nation of Islam av en antisemit som inte drar sig för att samarbeta med fienden (vita rasistiska organisationer i Söder) bara det tjänar hans syften. Louis Farrakhan. En man som förespråkar våld och smörar och fjäskar för den som idag och just nu han kan dra fördelar av. En man som kallat Hitler för "great man". Vad säger man?

Malcolm X har nog snurrat runt i sin grav ett antal gånger, frågan om han lyckats sluta snurra. Jag tror faktiskt även Elijah Muhammad snurrat några gånger, även om även han var en hycklare och skitsnackare.

Nåväl, boken är värd att läsa. Den visar hur samhället såg ut i det vita USA. Frågan är ju om det förändrats så mycket, egentligen. De fattigaste är fortfarande de svarta och deras bostadområden är fortfarande gettona. Vilka arbetstillfällen och möjligheter erbjuds afroamerikanerna? Vilken framtidstro har de? I sin frustration bildar de gäng och dessa gäng strider om vilka gator/områden de ska äga och vem som ska ansvara för langning, prostitution etc i dessa områden. Är det konstigt om många unga afroamerikaner går med i organisationer som Nation of Islam? Den oförrätt och ilska de måste känna går inte att beskriva av en vit kvinna i Sverige, eller någon annanstans.

En Malcolm X i nytappning behövs nog.