Rättvisa?
Är det inte härligt. Littorin avgår, självmant (!), men kan trots detta inkassera full lön och ett avgångsvederlag på 112 000 kr i månaden ett år framöver.
Karensdagar?
Karensveckor? 5 veckor helt utan ersättning pga att han själv sagt upp sig?
Arbetslöshetsersättning? Ska inte hans fackförbund utreda (i veckor!) om han har rätt till ersättning och vilken den ersättningen skulle i så fall vara?
Hur mycket press känner han på sig att söka jobb? Den sk "arbetslinjen", där den arbetsförmögna aktivt ska söka arbete gäller inte arbetsmarknadsministern, förlåt före detta arbetsmarknadsministern?
Moral, någon? Rättvisa, någon?
Jag upprepar; Littorin säger upp sig själv av olika anledningar under pågående valkampanj. Jag upprepar en gång till: säger upp sig själv. Trots det kan han i lugn och ro invänta lönen varje månad. Inga fackförbund blir indragna i några veckolånga, eller månadslånga, utredningar och handläggningar om huruvida han har rätt till ersättning eller inte. Han fortsätter att få lön. Och till råga på allt har han mage nog att skicka in en ansökan om avgångsvederlag! Som om inte redan en fet jävla lön får vanliga, dödliga arbetslösa att gå i taket.
Under Reinfeldts tid som statsminister har 5 statsråd avgått. Tre män och två kvinnor. Samtliga män skickade in en ansökan om att få evgångsvederlag, men det gjorde inte kvinnorna.
Hur kommer det sig att männen är så jävla kåta på att länsa kassan, men inte kvinnorna?
Helt otroligt. Är det konstigt att man tappar eller snarare tappat tron på politiker? Samma människor som talar om för oss att vi måste ha gjort skäl för vår ersättning (kaffepengar) t ex från a-kassan, drar sig inte för att sko åt sig så mycket som möjligt. Och detta, förmodligen, utan att ens ifrågasätta sin egen trovärdighet och moral. Nåväl, Littorin tappade sin trovärdighet redan i somras, oavsett om han köpt sex eller inte. Han använde ungarna som skäl, inte den kommande sk skandalen (vilken han förnekade, ska nämnas).
Hur mycket krävs det egentligen av en politiker? Ingenting, bara en jävligt låg moral och rättspatos.
Karensdagar?
Karensveckor? 5 veckor helt utan ersättning pga att han själv sagt upp sig?
Arbetslöshetsersättning? Ska inte hans fackförbund utreda (i veckor!) om han har rätt till ersättning och vilken den ersättningen skulle i så fall vara?
Hur mycket press känner han på sig att söka jobb? Den sk "arbetslinjen", där den arbetsförmögna aktivt ska söka arbete gäller inte arbetsmarknadsministern, förlåt före detta arbetsmarknadsministern?
Moral, någon? Rättvisa, någon?
Jag upprepar; Littorin säger upp sig själv av olika anledningar under pågående valkampanj. Jag upprepar en gång till: säger upp sig själv. Trots det kan han i lugn och ro invänta lönen varje månad. Inga fackförbund blir indragna i några veckolånga, eller månadslånga, utredningar och handläggningar om huruvida han har rätt till ersättning eller inte. Han fortsätter att få lön. Och till råga på allt har han mage nog att skicka in en ansökan om avgångsvederlag! Som om inte redan en fet jävla lön får vanliga, dödliga arbetslösa att gå i taket.
Under Reinfeldts tid som statsminister har 5 statsråd avgått. Tre män och två kvinnor. Samtliga män skickade in en ansökan om att få evgångsvederlag, men det gjorde inte kvinnorna.
Hur kommer det sig att männen är så jävla kåta på att länsa kassan, men inte kvinnorna?
Helt otroligt. Är det konstigt att man tappar eller snarare tappat tron på politiker? Samma människor som talar om för oss att vi måste ha gjort skäl för vår ersättning (kaffepengar) t ex från a-kassan, drar sig inte för att sko åt sig så mycket som möjligt. Och detta, förmodligen, utan att ens ifrågasätta sin egen trovärdighet och moral. Nåväl, Littorin tappade sin trovärdighet redan i somras, oavsett om han köpt sex eller inte. Han använde ungarna som skäl, inte den kommande sk skandalen (vilken han förnekade, ska nämnas).
Hur mycket krävs det egentligen av en politiker? Ingenting, bara en jävligt låg moral och rättspatos.
Kommentarer
Trackback
