Att respektera varandras mål i livet. Det är väl en viktig ingrediens i äkta och genuin vänskap?

Att vara ärlig och öppen mot varandra. Det är väl en viktig ingrediens i äkta och genuin vänskap?

Att respektera varandra som de människor vi är. Det är väl basen i en äkta och genuin vänskap?

Lite funderingar, då jag efter ett samtal vid middagsbordet (med mina barn) upptäckte att inte ens den djupgående vänskapen man byggt upp sedan barnsben alltid är så genuin när vuxenheten närmar sig och vägarna skiljer sig. 

Att upptäcka att man inte ens är vatten värd hos en människa man trott sig känna och som betytt livet för en, svider och gör ont. Frågan som uppstår är varför? Vad har jag gjort för att förtjäna denna kalla behandling?

Visst är det väl skillnad mellan vuxnas vänskap och barns, men att rata någon för att denne inte passar in i den bilden eller det livet man håller på att bygga upp för sig själv är egoistiskt och hycklande. 

Inte ens ett litet grattis på 20-årsdagen(?!). Så förkastligt och så småaktigt. Det säger väl mer om dig än den du valt att rata för att hon inte passar in i din helyllebild av vad livet är och vilka mål i livet som är de "rätta".

Vem är det som bestämmer vilka mål som är de rätta? Är det inte jag själv? Och då jag anser att min väg att gå är den rätta för mig, förväntar jag mig att mina vänner respekterar det, precis som jag respekterar deras val.

Har jag rätt eller fel? Fundera på det.