Jag tittar ut genom fönstret och konstaterar att vi ännu en gång är på väg att få nya grannar. Här i huset är det ruljans, eller snarare har varit nu på senare tid. Vi börjar väl bli den familj som bott kvar här längst av alla. Dock har finns det kvar ett äldre par, som säkerligen bott här sedan huset byggdes.

Åtta år. Åtta år är vad vi spenderat av vår tid i denna lägenhet och jag upptäcker att det faktiskt är den längsta tid jag bott någonstans i hela mitt liv. Seriöst. Jag minns inte att jag, varken då jag bodde hemma eller då jag flyttade hemifrån, bott på något ställe lika lång tid. Makalöst.

Kanske dags att dra vidare? Jag trivs, men jag trivs inte. Frågan är ju bara om min sk vantrivsel räcker till att börja packa lådor och förbereda sig inför en hel dags bärande och konkande och därefter flera timmars städningsarbete... Jag är lite ambivalent. Vill, vill inte.

Å andra sidan, lyckas jag stöta på en lägenhet som blir lite av en förälskelse, så tvekar jag nog inte. Den kan även finnas i en annan stad. I Eskilstuna har jag bott och huserat alldeles för länge och känner att det kanske skulle vara lite nice att få uppleva andra städer.

Dags att dra vidare...?

Ja, det är det med all säkerhet.