Det sägs att 40 är dagens 20? Vi pratar ålder. Frågan är bara hur de som påstår detta menar, egentligen. Är det denna strävan efter att vara ung som får 40 åringar att vilja vara 20 igen.

När jag var 20 år var det en evighet till 40. Idag kan jag konstatera att jag var 20 igår och jag kan inte vara 20 i all evighet. Vill inte heller. Det finns en tjusning med att bli äldre, även om det i dagens samhälle är tabu. Den eviga ungdomen är eftersträvansvärd och arbetsmarkanden vill ha 20 åringar som gått ut högskolan, har en flerårig arbetslivserfarenhet bakom sig och inte har tankar på att skaffa sig barn. Hur detta går ihop, vet jag inte och vi kan ju konstatera att denna ekvation är omöjlig.

Då måste det ju vara bättre att vara äldre? Vi har mer erfarenhet och barnen är avverkade. Utbildningen kan det vara si och så med, men den fixar man vid sidan av barn och jobb.

Eller menar de som tjatar om 40/20 att det handlar om skilsmässovuxna? Kvinnor och män som vid 40-årsålder skiljer sig blir som 20-åringar. Detta får man ju ofta höra. Men det kanske bara handlar, i sin enkelhet, om att dessa människor vågar och vill leva ut? Att bli 40 är inte att säga upp sitt liv.

Är det den tidigare tristessens bojor som plockats bort och rädslan för att tiden flyger sin kos, som gör att 40 åringarna vill tillbaka till 20? Kanske har jag missat något då jag var 20, som jag kan ta igen nu när jag är 40? Eller är det så jävla farligt att vara singel vid 40? Är det så jävla farligt och skämmit att vara 40? Och är det så att vi alla fumlar efter den ungdomliga livlinan för att hålla oss vid liv?

Jag läste en bok som heter Tisdagarna med Morris, som handlar om en 70-årig man men en dödlig sjukdom. Morris får frågan om han inte längtar efter att få vara ung igen. Svaret blir att det gör han inte. Han är så ung han själv vill vara. Och fördelen med hans ålder är att han kan välja om han vill vara 20, 30, 35, 40 eller 70 år. Bara han kan välja och med sina egna villkor. Om han vill vara en 3-åring så är han det, men med den livserfarenhet och kunskap han har. Det finns egentligen ingen anledning att sträva efter att vara något som man redan har varit. Sträva efter framtiden och gör den till din. Behåll din nyfikenhet.

En mycket klok man.

Jag kan vara gammal i sinnet. Jag kan vara ung i sinnet. Men jag blir inte 20 längre. Låt mig få vara 40 år, med allt vad det innebär för mig. 

Jag vill inte höra:"Nä, inte kan du...du är ju så gammal...om du hade varit 10-20 år yngre,så..." Livet är till för oss alla. Drömmar är tillför oss alla. Framtiden är till för oss alla. Nuet är till för oss alla. Dessa saker har inte ungdomen patent på!

Mitt liv tillhör mig och jag gör vad fan jag vill med det. Vill jag bestiga Mount Everest vid 50-års ålder, så gör jag det. Vill jag tågluffa vid 45 års ålder, så gör jag det. Vill jag sälja mitt bohag för att kunna leva nomadliv ute i världen, så gör jag det. Det är ju ändå jag som ska rannsaka mig själv vid dödsbädden och ställa frågan:"Är du nöjd med ditt liv?". Inte någon annan.

Det enda negativa med livet är att tiden går så förbannat fort!

"De flesta tror att när man är gammal får man ge upp sina tidigare aktiviteter. Jag för min del tror att man blir gammal därför att man ger upp saker och ting." T.G.