Nu har jag än en gång avsatt tid, som jag inte har, på att spela. På www.msn.se har de en spelhall (www.se.king.com) som jag mer än gärna besöker. Det finns alla möjliga spel. Inga avancerade, om man nu längtar efter såna spel, utan enkla strategi-, pussel-, ordspel m fl.

När man loggar in sig där försvinner tid, tanke och plats, oavsett om det finns tid eller inte. Kul, kul.

Nu ska jag väl ta tag i min c-uppsats, i alla fall den början jag ska ha klar till fredag då jag för första gången ska träffa min handledare.

Idag har jag varit ledig från vfu:n. Jag kommer också att fortsättningsvis vara ledig på onsdagar. Hade en av lärarna fått välja hade jag förmodligen haft lektioner från kl 08.00 -16.00, utan paus. Men sörru, det funkar liksom inte. Bara för att jag jobbat som lärare och är nu student, så går jag ju givetvis inte med på att utnyttjas som gratis arbetskraft. Förresten så har jag fler lektioner än de andra lärarna på de fyra dagar jag är där, så den här lediga tiden ska jag både planera lektioner och skriva på min (mina) uppsats(-er).

Jag måste erkänna att de kliar i fingrarna när jag ser hur de andra lärarna gör och hur och vad jag skulle vilja göra med både svenskan och SO:n.

Det är ganska fascinerande hur lärare resonerar många gånger. Jag vet att det är lätt att ställa upp mer än tiden egentligen tillåter, men någongång måste jag som enskild lärare säga stop! det går inte att min planeringstid går åt, för att jag måste hoppa in som resurs överallt. Om jag gör det, så gör jag det för att jag vill, vilket innebär att jag inte kan kräva att alla andra gör det...bara för att jag gör det.

Det var väl det en av lärarna syftade på när jag sa ifrån deras planering av mitt schema. "Jag går in på den lektionen bara för att eleverna behöver extra stöd och det är på min planeringstid...", sa hon till mig.

Jaa-a, vad ska jag göra åt saken? Ställa upp tvåfaldigt? Nej. Been there, done that, så många gånger. Tro mig.

Det kan låta cyniskt och egoistiskt, men någongång måste man faktiskt lära sig att säga ifrån. Det är lärarna så förbaskat dåliga på. De stället upp och ställer upp, men får ingenting tillbaka och så gnäller de. Säg mig, på vilket arbetsplats skulle arbetstagarna gå med på samma villkor, dvs ställa upp med gratis arbetskraft utöver det arbete de redan gör?

Hur mycket går inte lärarna och vikarierar för sina kollegor, då de är sjuka eller vabar? Mycket. Skolan sparar vikariepengar och lärarna förlorar planeringstid osv. Låter som ett bra samarbete.

Facket? Eeh...vad? Vilka? Syfte? Uppgift?

Och tro mig. Även om man säger ifrån, så ställer man ändå upp jävligt mycket. För skitpengar.

Jag kanske skulle ha hoppat på juristutbildningen i Stockholm. Sökte två gånger och kom in. Första gången mest för skojs skull, andra gången hade jag t o m tackat ja, men det var inte läge för det då. Jag hade idag varit färdig jurist, åklagare. Mycket jobb och en helt annan status, om det är det man är ute efter.

Nä, jag väljer läraryrket. Varför? Jo, för att det är så otroligt givande och kul att jobba med ungdomar, även om lönerna lämnar mer att önska... Och så ser jag faktiskt enorma möjligheter med yrket och skolvärlden. Visst är det en konservativ och stelbent värld i mångt och mycket, men med stor portion envishet och jävlar anamma så går även den världen att göra något åt.

Nu till mitt arbete...

Väl mött!