På tal om
den intervjun jag var på häromdagen.
Jag har anmält mig till vikariepoolen och för att få vara med på listan måste man genomgå en intervju. Well, helt i sin ordning, tycker jag. Vad jag däremot reagerar mot är de frågor som ställdes.
En av frågorna var om jag kommer ihåg en, eller kanske flera, specifik(-) händelse(-r), lektion eller annan situation som jag känt att:"Wow, det här lyckades jag verkligen med!"
Vad svarar man på det? Läraryrket är ett långsiktigt arbete. Det är ju med människor man arbetar.
Det finns flera och läraryrket går mycket ut på att arbeta med att få individerna trygga i den arbetsmiljö de kommer att vistas i ett antal år framöver. När de är trygga i den grupp de tillhör, finns det inga hinder för några som helst ämnesområden och eleverna vågar och vill ifrågasätta, vågar säga sin mening, vill lyssna till varandra och framför allt respekterar de varandra oavsett åsikter osv. När jag som lärare lyckats jobba ihop klassen såpass, så är det en jävla kick. Och det är väl dessa situationer man kommer bäst ihåg.
Det måste finnas en öppen kommunikation mellan lärare-elever, elever-elever.
Att lyssna och vara lyhörd är också något som är oerhört viktigt. Och saken är ju den att det är egentligen inte förrän efteråt som man vet om man lyckats varit någon bra lyssnare eller ett bra stöd.
Jag försöker och misslyckas säkert ibland, men jag gör mitt yttersta för att eleverna ska våga komma till mig. Jag blandar ödmjukhet med raka puckar och ärlighet. Jag har en trygg famn att luta sig mot, men jag är inte blåögd och tror på alla oskyldiga förklaringar. Däremot så tar jag emot alla, oavsett om de är "skyldiga" eller inte.
Och vad som också är viktigt. Kritisera aldrig barn/ungdomar för deras personlighet, utan enbart för det de gjort, deras handlingar. Det är trots allt ett klassiskt uttryck bland barn och ungdomar:"Du tycker inte om mig", då man ger dem kritik för något dumt de sagt eller gjort. Då är det oerhört viktigt att poängtera att det är inte personen som man tycker illa om, det är handlingen.
Jaja, nog om det.
Det var flera andra frågor jag reagerade på. Frågor jag inte tycker ska ställas bara så där rakt av, utan att respondenten får och har möjlighet till reflektion.
Nåväl.
Nästa gång får man väl svara på frågan:"Vad finns det bortom universum?" på 2 minuter.
Ha det gott!
Jag har anmält mig till vikariepoolen och för att få vara med på listan måste man genomgå en intervju. Well, helt i sin ordning, tycker jag. Vad jag däremot reagerar mot är de frågor som ställdes.
En av frågorna var om jag kommer ihåg en, eller kanske flera, specifik(-) händelse(-r), lektion eller annan situation som jag känt att:"Wow, det här lyckades jag verkligen med!"
Vad svarar man på det? Läraryrket är ett långsiktigt arbete. Det är ju med människor man arbetar.
Det finns flera och läraryrket går mycket ut på att arbeta med att få individerna trygga i den arbetsmiljö de kommer att vistas i ett antal år framöver. När de är trygga i den grupp de tillhör, finns det inga hinder för några som helst ämnesområden och eleverna vågar och vill ifrågasätta, vågar säga sin mening, vill lyssna till varandra och framför allt respekterar de varandra oavsett åsikter osv. När jag som lärare lyckats jobba ihop klassen såpass, så är det en jävla kick. Och det är väl dessa situationer man kommer bäst ihåg.
Det måste finnas en öppen kommunikation mellan lärare-elever, elever-elever.
Att lyssna och vara lyhörd är också något som är oerhört viktigt. Och saken är ju den att det är egentligen inte förrän efteråt som man vet om man lyckats varit någon bra lyssnare eller ett bra stöd.
Jag försöker och misslyckas säkert ibland, men jag gör mitt yttersta för att eleverna ska våga komma till mig. Jag blandar ödmjukhet med raka puckar och ärlighet. Jag har en trygg famn att luta sig mot, men jag är inte blåögd och tror på alla oskyldiga förklaringar. Däremot så tar jag emot alla, oavsett om de är "skyldiga" eller inte.
Och vad som också är viktigt. Kritisera aldrig barn/ungdomar för deras personlighet, utan enbart för det de gjort, deras handlingar. Det är trots allt ett klassiskt uttryck bland barn och ungdomar:"Du tycker inte om mig", då man ger dem kritik för något dumt de sagt eller gjort. Då är det oerhört viktigt att poängtera att det är inte personen som man tycker illa om, det är handlingen.
Jaja, nog om det.
Det var flera andra frågor jag reagerade på. Frågor jag inte tycker ska ställas bara så där rakt av, utan att respondenten får och har möjlighet till reflektion.
Nåväl.
Nästa gång får man väl svara på frågan:"Vad finns det bortom universum?" på 2 minuter.
Ha det gott!
Kommentarer
Trackback