Nope, inga rynkor i mitt hjärta, än. Den pulserande maskinen har fått vila under natten för att orka driva denna människa vidare idag.

Hur förklarar vetenskapen de känslor vi känner? Är det så att vi bara består av en kemisk sammansatt sörja, vilken liknar en maskin, som fungerar och går framåt med hjälp av den mat (näring) vi får i oss. (För vad är det vi brukar säga till barnen när de inte vill äta. Jo! Att mat är för människan samma som bensin är för bilen, dvs en viktig energikälla för att driva dem framåt. ;))

Kan allt förklaras med hjälp av vetenskap? Som frågan lyder... Hur förklarar vetenskapen de känslor vi känner? Kan de också förklaras med hjälp av molekyler, atomer, micropartiklar, celler (och allt annat)  och kemiska reaktioner? (Ni förstår vilken reaktion de blir i hjärnan varje gång man blir förbannad. Den måste ju vara explosiv.. Hur många hjärnceller förlorar vi då? Heh! )  ;)

Jaja. Nåväl.

Nu ska jag förflytta mig till gräsmattan på min baksida. Inte för att jag är mycket för att sola, men det betyder inta att jag inte njuter av solen. Sommar och sol är det bästa. Inga tjocka tröjor, jackor. Inga stövlar, strumpor. Det behövs bara i princip fyra plagg: trosor, bh, t-shirt (eller något annat) och kjol (eller något annat)...ok, skor, men det är ju enkelt att trycka in fötterna i ett par sandaler. Vad enkelt allt blir på sommaren. Och valmöjligheterna blir ju fler. Hur lätt är det inte att vara spontan? "Ska vi gå och ta en öl?" Och så gör man det, vilken dag som helst, när det är fint väder. Gör man det på vintern? Nä! Inte spontant. Det är kallt ute och det tar evigheter att ta på sig kläder innan man ska ut (och då pratar jag inte om festkläderna). Mitt framtida hemland är ett soligt och varmt ställe. Jag har visserligen några år till min pension, men jag får stå ut.

Allt blir så mycket enklare på sommaren. Livet, sinnet och möjligheterna. ;)

Ut och njut!

Peace!