Jag kan med en stolt mammas hjärta säga att jag har två helt underbara döttrar. Så smarta, så kloka.

Som förälder vill man givetvis att ens barn ska växa upp och bli rakryggade, självständiga individer med huvudet på skaft. Visst skulle man vilja skydda dessa varelser från allt ont som finns i livet, men man inser att det inte är möjligt och livet är något som måste upplevas, på gott och ont. Även tonårstiden, då känslorna, frågorna och livet i allmänhet stormar och vänder upp och ner på tillvaron.

Den där mellantiden, mellan barn och vuxen, kan vara nog så jobbig, utan att samhället ställer en massa krav och har en massa förväntningar. Är jag barn? Är jag tillräckligt stor? Duger jag? Vad vill jag? osv. Mitt i alla dessa tankar och funderingar kring sitt eget jag, måste dessa små, en-hundradels-vuxna, bestämma sig för vad de vill göra när de blir stora. Vad vill de jobba med? Ska de välja den utbildningen, eller den, eller...? Ingen talar om för dem att gymnasieval inte handlar om livets slutskede, utan det är början på något nytt, som så småningom kommer att förändras och utvecklas till något annat.

Isabella tog studenten. Hon har haft ångest över att inte veta vad hon vill jobba med, eller vilken utbildning hon eventuellt vill gå. Ska hon flytta? Körkortet? Huvudet fylls med tankar och jag försöker hjälpa henne att få dem att landa. Mitt råd är: "Gör det som känns bäst just nu. Gör ingenting du tror att omgivningen förväntar sig att du ska göra. Lev ditt eget liv. Gör dina egna val. De kommer att föra dig framåt och du kommer att göra både rätt och fel val, men det är dina val och du lär dig av dem."

Evelina ska börja gymnasiet. En nystart i hennes liv. Hon har gått igenom en tuff period, men stiger som en stark rosenknopp ur marken. Med stapplande steg tar hon sig framåt och den inre styrka hon besitter kommer att göra sig allt mer påmind. Allt handlar om att tro på sig själv. Veta sitt värde.

Jag tittar på mina tjejer och konstaterar att dessa två har utvecklats till att bli kloka, vackra och ödmjuka. Och de står, bara, i livets startgropar.

Jag finns, stöttar och älskar villkorslöst.  Kramar och skäller. Och jag är stolt. Stolt över att få vara mamma till dessa två underbara tjejer.