Tatuering
Jag har en tatuering på insidan av min handled. Det står :"Quo vadis?", vilket betyder vart går du? (Fast till mina elever har jag sagt att det betyder "Jag är Gud" Heh!)
Jag får ofta frågan vad jag egentligen menar med det. Svaret kan tydas vara enkel, eller så väljer man att tänka djupare. För mig har den en religiös/filosofisk betydelse. Vad den eventuellt skulle betyda för någon annan, vet jag inte. För mig är citatet en påminnelse om vart jag är på väg. Vad jag vill. Mina drömmar och förhoppningar. För är det inte den frågan vi, i alla fall någongång i livet, ställer oss: "Vart är jag på väg?" eller " Vad vill jag?" Dessa funderingar börjar i tonåren, men tar de någonsin slut? Kanske om man har gett upp drömmar och mål?
Jag är fyllda 40 och känner att det är nu min tid börjar. Nu kan jag börja, på allvar, koncentrera mer på mig själv och mina drömmar. I alla fall i större utsträckning än tidigare. Självklart behöver mina barn mig, även om de vuxit upp och blivit mer eller mindre självgående individer. De är bara inte lika beroende av mig idag, som de var när de var små.
Just nu studerar jag och jobbar extra, så mycket det går och finns möjlighet, på Stålforsskolan och hemvården i Torshälla. När jag blir färdig med studierna sätter jag upp nya mål, vilka jag redan idag är medveten om och vill infria. Svårigheten är bara att veta vilken ände jag ska börja på. Några av drömmarna är större och några mindre, men ack så betydelsefulla och viktiga för mig.
Så, för mig har min tatuering en djupare innebörd än bara frasen. "Vart går du?" (Till affären)
Så till min andra, kommande, tatuering. Jag har en förkärlek för latinska citat. Jag tycker att det är vackert och det känns som att betydelsen av citatet blir djupare och mer insiktsfullt än en svensk översättning. På min rygg, mellan mina skulderblad, ska jag ha den tatueringen. Så... givetvis kommer det att bli ett latinskt citat och en bild. Citatet vet jag redan och bilden har jag i huvudet. Jag måste bara få någon att rita den, eller så får jag leta i tatueringstidningar och nätet.
Timo, min systers man, kommer att få tatuera den. Han är otroligt duktig.
När jag planerat den klar, kommer ni att få se den. Fint som fasen kommer det att vara och ännu en symbol för vem och vad jag är. Jag vill inte ha en tatuering enbart som en utsmyckning. Den ska tala för vem jag är, min personlighet.
Faran med att jag älskar latinska citat är att jag skulle kunna använda min kropp som en vandrande graffittitavla med olika insiktsfulla citat. Jag vet inte om det skulle vara så snyggt, så jag får väl hejda mig. Kanske.
Dimidium facti qui coepit habet. (Den som har börjat har gjort hälften)
Väl mött!
Jag får ofta frågan vad jag egentligen menar med det. Svaret kan tydas vara enkel, eller så väljer man att tänka djupare. För mig har den en religiös/filosofisk betydelse. Vad den eventuellt skulle betyda för någon annan, vet jag inte. För mig är citatet en påminnelse om vart jag är på väg. Vad jag vill. Mina drömmar och förhoppningar. För är det inte den frågan vi, i alla fall någongång i livet, ställer oss: "Vart är jag på väg?" eller " Vad vill jag?" Dessa funderingar börjar i tonåren, men tar de någonsin slut? Kanske om man har gett upp drömmar och mål?
Jag är fyllda 40 och känner att det är nu min tid börjar. Nu kan jag börja, på allvar, koncentrera mer på mig själv och mina drömmar. I alla fall i större utsträckning än tidigare. Självklart behöver mina barn mig, även om de vuxit upp och blivit mer eller mindre självgående individer. De är bara inte lika beroende av mig idag, som de var när de var små.
Just nu studerar jag och jobbar extra, så mycket det går och finns möjlighet, på Stålforsskolan och hemvården i Torshälla. När jag blir färdig med studierna sätter jag upp nya mål, vilka jag redan idag är medveten om och vill infria. Svårigheten är bara att veta vilken ände jag ska börja på. Några av drömmarna är större och några mindre, men ack så betydelsefulla och viktiga för mig.
Så, för mig har min tatuering en djupare innebörd än bara frasen. "Vart går du?" (Till affären)
Så till min andra, kommande, tatuering. Jag har en förkärlek för latinska citat. Jag tycker att det är vackert och det känns som att betydelsen av citatet blir djupare och mer insiktsfullt än en svensk översättning. På min rygg, mellan mina skulderblad, ska jag ha den tatueringen. Så... givetvis kommer det att bli ett latinskt citat och en bild. Citatet vet jag redan och bilden har jag i huvudet. Jag måste bara få någon att rita den, eller så får jag leta i tatueringstidningar och nätet.
Timo, min systers man, kommer att få tatuera den. Han är otroligt duktig.
När jag planerat den klar, kommer ni att få se den. Fint som fasen kommer det att vara och ännu en symbol för vem och vad jag är. Jag vill inte ha en tatuering enbart som en utsmyckning. Den ska tala för vem jag är, min personlighet.
Faran med att jag älskar latinska citat är att jag skulle kunna använda min kropp som en vandrande graffittitavla med olika insiktsfulla citat. Jag vet inte om det skulle vara så snyggt, så jag får väl hejda mig. Kanske.
Dimidium facti qui coepit habet. (Den som har börjat har gjort hälften)
Väl mött!
Kommentarer
Trackback
