Jag kan inte låta bli och tycka att det är mysigt med åskväder. Himlens alla svartaste moln flyter ihop och bildar ett tungt täcke ovanför. Det blixtrar och dundret får mina glasväggar, mellan kök och vardagsrum, att vibrera. Regnet piskar mot fönstret. Då är det bara och ta fram en bok och lägga sig och läsa och njuta.

Just nu håller jag på och läser Fjodor Dostojevskijs Brott och straff. Jag vet inte om jag tycker att den är så bra. Det var kanske därför jag somnade till. Det är mycket monolog och dialog i den och det känns som att den aldrig kommer framåt. Jag förstår budskapet. "Får man göra precis allt bara för man kan göra det?" Typ.

Raskolnikov, huvudkaraktären begår ett brott, bara för att. Därefter får man följa hans oerhörda samvetskval. Vet alla? Hur kan de ana att det var han? Osv. Människan, i alla fall de flesta, är skapta till att ha någon form av moral och ett samvete, som talar om när fel begåtts. Då människan är en komplex varelse, som är skapt med vissa egenskaper, så kan hon, eller snarare borde hon inte kunna utföra vilka handlingar som helst utan att moralen och samvetet säger stop.


En väldigt kort sammanfattning av hur jag tolkar boken. Läser man mellan raderna så har den ett budskap, men då jag tycker att den är tråkig och för övrigt innehåller en massa rader, så varken orkar eller vill jag läsa speciellt mycket mellan den bokens rader och göra någon djupare analys. Men har jag börjat läsa den, så ska jag också av sluta den.

Väl mött!