Ojsan-bojsan! Det blev ett lite långt inlägg förra gången. Jag kunde ha skrivit mer, men insåg att det inte är en bok om orättvisor jag ska skriva just nu.

Nu håller jag på med en annan inlämningsuppgift. Den handlar om lärarens yrkesroll, olika pedagogiska kommunikationer och mångkulturalitet och värdegrund. Vad jag ska göra? Jo, jag ska koppla ihop den litteratur vi läst med de lärandemål vi haft. Hur har litteraturen hjälpt mig att nå dem. HUR LITTERATURJÄVELN HAR HJÄLPT MIG ATT NÅ KURSENS LÄRANDEMÅL???? I cry! Om jag börjar känna viss bitterhet mot mina studier? Guess!

Jag upprepar...hur har litteraturen hjälpt dig att nå kursens mål?

Jag har, innan mina studier, jobbat som lärare i flera år. I över tio år har jag jobbat och jobbar även under min studietid. Och jag ska skriva vad litteraturen gjort för mig. Hur har den lärt mig att nå mina mål? Vad fan skulle lärarna säga om jag skrev:" Inte ett jävla dugg!" Det mesta jag lärt mig, om inte allt rent ut sagt, är på mitt jobb som lärare. I`ve learned the hard way. Ingen ltteratur som hjälpt  mig, utan det är mina år som lärare som fått mig att inse saker och ting. Det är mina collegor som hjälpt mig att se och inse saker och ting. Det är alla de elever som jag haft under åren som lärt mig saker och ting. Det är alla de föräldrar jag mött under årens lopp som lärt mig saker och ting. Alla de fortbildningar jag gått. Alla de studiedagar vi haft. Inte en jävla termin med viss litteratur på Mdh.

Give-me-a-break!

Och jag ska då skriva vad jag lärt mig. Det jobbigaste är att jag får dra till med en massa bra lögner, för annars blir jag inte godkänd.

Mina år som lärare är inte ett skit värt på lärarutbildningen. Jag skulle väl inte säga så mycket (jo, troligtvis) om utbildningen var något värt. Om den hade något och ge mig. Men de enda kurserna som gett mig något är mina ämneskruser inte pedagogiken. Eller böckerna om ledarskap. Eller böckerna om specialpedagogiken. Eller böckerna om sk viktiga nyckelord, bla attityder, kontroll, mångkulturalitet, inkludering, exkludering. Ja, litteraturen är oändlig, men utbudet kommer inte upp på den nivån att jag skulle ha så himla stor förhållning av dem till det pris jag ändå betalar - studielån. Mycket, otroligt mycket, är upprepning av sånt som jag jobbat och läst och diskuterat med mina kollegor under årens lopp. Detta tar jag studielån för. Herre-min-gud!

Om jag är trött och bitter?

Jo, kanske lite...

Jag köper mig en utbildning som jag mer eller mindre redan hade. Känns tryggt. Eller som ett återkommande skämt?